aa nUUuT IH. —— —— — Hos dem af Aftonbladets läsare, som möjligen ieke alltid följa så noggrannt med hvad som meddeJas af utländska parlamentsdebatter och andra politiska artiklar, tage: vi oss friheten att till serskild uppmärksamhet rekommendera det i gårdagsbladet införda talet i Fransyska Deputerade Kammaren, af den bekante: författaren Alexis Tocqueville. Denne författare är redan förut härstädes känd för sina arbeten om demokratien i Amerika, såsom .en af de förnämste politiske tänkare i vår tid. Det enda fel, som vi skulle vilja förebrå nyssnämnde arbete, är något effektsökeri uti den aforistiska uppställningen och en stundom allt för stor jagt efter antitheser, som,i bredd med många träffande sanningar, här och der förledt honom till hvad man kallar faux brillans, eller att uppoffra tankans och sakens fullkomliga riktighet för en bild eller uttryck ungefärligen så, -som det ofta händer en af våra skickligare skriftställare Hr Agardh. Men uti det nu nämnda. anförandet träffar man inga sådana fel; och med-.skäl torde det i bredd med Boyer Collards bekanta tal om tryckfriheten, Odillon Rarrots frågan om pärskapets ärftlighet, och Lord Broughams om slafverietsafskaffande i de Engelska kolonierna, kunna betraktas såsom ett af de gediegnaste, hvilka på de sista 10. åren utgått från någon parlamentarisk tribun i Europa. Visserligen kunde man ännu anmärka, att Herr Tocqueville inskränkt sin utveckling inom nog trånga gränsor och att han ytterligare kunnat visa huru de materialistiska läror han vidrört om intressens föredragande framför principerna egentligen nedstigit från samhällets höjd till de olika klasserna och väpnat den ena industrien mot den andra m. m. Men han har i alla fall med en ädel och berömvärd frimodighet äfven emot sjelfva kammaren, oförhindrad af alla partiåsigter, afhöljt ett af de djupaste sår hvaraf Frankrike lider, uti den hunger efter sysslor och platser samt den öfvervigt af enskildtaå och lokalintressen, som göra hvarje deputerad derstädes till ett ombud för sin ort och sitt klientel, mera än till en representant för Fransyska folket. Det som likväl egentligen gör detta tal intressant för den Svenska läsaren är att man till det: sjukdomstillstånd, som der framställes, finner ett så fullkomligt motstycke uti vårt befordringssystem till de högre platserna, till hvilka, som bekant är, under närvarande regime nästan aldrig förvärfvad sakkunskap i det som till embetet hörer, eller tjensteår och meriter i de. civila verken : kommit i fråga, (se Landshöfdingeoch Presidentsysslors tillsättning) utan hvilka med få undantag utgjort dels en reträtt för militärer, som stundom icke ens ägt den vanliga akademiska bildningen, dels en belöning för politisk :servilism eller omvändelse. Den demoralisation som måste uppstå af ett sådant system och dess verkan till håglöshet är tydlig, och har äfven här visat sin verkan uti en allmän stagnation och brist på eminenta män ibland Regeringens organer, och något annat botemedel derför gifves icke, än detsamma som Hr Tocqueville föreslår för Frankrike, nemligen, att de sökande till hvarje embete utan undantag, som anses fordra några kunskaper, jemväl måste på ett tillfredsställande sätt legitimera sig äga sådara. — a —— LLA