aa nUUuT IH.
—— —— —
Hos dem af Aftonbladets läsare, som möjligen
ieke alltid följa så noggrannt med hvad som medde-
Jas af utländska parlamentsdebatter och andra po-
litiska artiklar, tage: vi oss friheten att till serskild
uppmärksamhet rekommendera det i gårdagsbladet
införda talet i Fransyska Deputerade Kammaren,
af den bekante: författaren Alexis Tocqueville.
Denne författare är redan förut härstädes känd
för sina arbeten om demokratien i Amerika, så-
som .en af de förnämste politiske tänkare i vår
tid. Det enda fel, som vi skulle vilja förebrå
nyssnämnde arbete, är något effektsökeri uti
den aforistiska uppställningen och en stundom
allt för stor jagt efter antitheser, som,i bredd
med många träffande sanningar, här och der
förledt honom till hvad man kallar faux brillans,
eller att uppoffra tankans och sakens fullkomliga
riktighet för en bild eller uttryck ungefärligen
så, -som det ofta händer en af våra skickligare
skriftställare Hr Agardh. Men uti det nu nämn-
da. anförandet träffar man inga sådana fel; och
med-.skäl torde det i bredd med Boyer Collards
bekanta tal om tryckfriheten, Odillon Rarrots
frågan om pärskapets ärftlighet, och Lord
Broughams om slafverietsafskaffande i de En-
gelska kolonierna, kunna betraktas såsom ett af
de gediegnaste, hvilka på de sista 10. åren ut-
gått från någon parlamentarisk tribun i Europa.
Visserligen kunde man ännu anmärka, att Herr
Tocqueville inskränkt sin utveckling inom nog
trånga gränsor och att han ytterligare kunnat
visa huru de materialistiska läror han vidrört om
intressens föredragande framför principerna egent-
ligen nedstigit från samhällets höjd till de olika
klasserna och väpnat den ena industrien mot den
andra m. m. Men han har i alla fall med en ädel
och berömvärd frimodighet äfven emot sjelfva kam-
maren, oförhindrad af alla partiåsigter, afhöljt ett af
de djupaste sår hvaraf Frankrike lider, uti den
hunger efter sysslor och platser samt den öfver-
vigt af enskildtaå och lokalintressen, som göra hvarje
deputerad derstädes till ett ombud för sin ort och
sitt klientel, mera än till en representant för
Fransyska folket. Det som likväl egentligen gör
detta tal intressant för den Svenska läsaren är
att man till det: sjukdomstillstånd, som der fram-
ställes, finner ett så fullkomligt motstycke uti
vårt befordringssystem till de högre platserna,
till hvilka, som bekant är, under närvarande
regime nästan aldrig förvärfvad sakkunskap i det
som till embetet hörer, eller tjensteår och me-
riter i de. civila verken : kommit i fråga, (se
Landshöfdinge- och Presidentsysslors tillsättning)
utan hvilka med få undantag utgjort dels en re-
trätt för militärer, som stundom icke ens ägt
den vanliga akademiska bildningen, dels en be-
löning för politisk :servilism eller omvändelse.
Den demoralisation som måste uppstå af ett så-
dant system och dess verkan till håglöshet är
tydlig, och har äfven här visat sin verkan uti
en allmän stagnation och brist på eminenta
män ibland Regeringens organer, och något an-
nat botemedel derför gifves icke, än detsamma
som Hr Tocqueville föreslår för Frankrike, nem-
ligen, att de sökande till hvarje embete utan
undantag, som anses fordra några kunskaper,
jemväl måste på ett tillfredsställande sätt legi-
timera sig äga sådara.
— a —— LLA