ämnade han bruka gården sjelf. — Den inropades, såsom redan sagdt är, för 1,475 Rdr, ett högst billigt arrende ) och någon skymt af egennytta hos Hr landshöfdingen kan endast diktas, ej upptäckas af illviljan och afunden sjelf. — Att han valde en person till sitt ombud, som tillfälligtvis var ledamot af Utskottet, var kanske oförsigtigt; men både juridiskt och moraliskt ägde han rätt att välja tillsin fullmäktig hvem helst han behagade. — Att de båda ofvannämnde Utskottets fullmäktige skulle af kryperi gynna någons egennyttiga afsigter, är så otroligt för hvar och en som känner dem, att man behöfver en sådan panna som Hr ,Verus, för att kunna uttala omdömet. Att sätta tro dertill, det gör icke en gång Verus sjelf, fast det kan passa bra i stycke att så låtsa. Samma förhållande äger rum med Utskottets öfrige ledamöter, hvilka utan undantag äro sjelfständige och oberoende män. 4:0 Alt Väderbrunn ej passar till Landtbruksinstitut. Orsakerna, som Verus uppgifvit så väl i denna, som andra af honom författade uppsatser, äro enligt hans förmenande, att Väderbrunn är boställe och kan om trettio år komma i annor hand, då en del af kostnaden för byggnader m. m. vore förspilld, samt att jorden är dålig och frostnästad m. m.;j Hvad det förra beträffar, så har Verus ej allenast uppgifvit felet som blifvit begått, utan äfven: huru man borde hafva förhållit sig. Man skullo ! a hafva arrenderat en Kungsgård, också på 530 är. . ; För dem, som ej känna förhållandet, är nödigt anmärka, att Kongl. Maj:t i sin nådiga skrifvelse till Förvaltningsutskottet af den 48 Oktober 185353,: samt i det nugällande reglementet för Welanderska :! stiftelsen, stadfästadt af Kongl. Maj:t under den 44; Aug. 1841, förbjudit allt inköp af jord, och jemte meddelad tillåtelse, att Welanderska fonden skall användas till inrättande af ett praktiskt åkerbruksoch slöjdeinstitut, föreskrifvit, att en landtegendom bör arrenderas, samt för ändamålet passande lärare antegas. — Man måste således arrendera, och valde ett trettioårigt arrende; det längsta som vanligen kan fås. Allt det som Verus tadlar hos Vä-l derbrunn, såsom boställe, inträffar äfven vid en Kuprgsgård. Afven den kan komma i annor hand, och de derpå använda byggnadskostnaderna vara förspillda, Konung och Ständer kunna dock; när så långt kommit, lätt afhjelpa denna olägenhet, ehvad hemmanet har boställseller kungsgårdsnatur. — Hede det nu varit Kungsgård, så hade den gode Verus i stället nödgats klandra att, det ej var boställe. Väderbrunn skall dessutom ej duga till institut, ! emedan det bar dålig (skall heta: god men vatensjuk) jord. — Det är i sanning lustigt! Når Ultuna bestämdes till lokal för ett institut, så ropade man: det duger ej. ty det har en ypperlig jord,; och naturen har här gjort så mycket, att konsten ej beböfver göra något. Och häri låg dock någon sanning, eburu detta är af mindre vigt än man tror. Men när nu Väderbrunn blifvit utsedt i likartadt ändamål, så heterdet: Jorden är för dålig, valtensjuk, frostnästad!! Om den gode Verus kunde qväfva sin galla i så många minuter. som :fordrades för att höra och förstå en lugn tanke-! ledning, så skulle jag fråga honom, hvar han tror; att Eleven lär sig mest, antingen på en af naturen bördig jord, der allt vexer blott man sår det, eller der han oupphörligen får vara vittne till huru naturhindren af menniskokonst öfvervinnas, och får se hopade svårigheter jemte sättet att dem besegra? ; — För hvilken annan än Verus är frågan lätt att; besvara. EESedan d. 40 Dec. 48530, då första propositionen om inrättandet af ett Landtbruks-institut, med tillhjelp af Welanderska fonden, framställdes, således 40 år innan det sattes i verket, har detta ämne varit föremål för årliga diskussioner både i Länets Hushållnings:sällskap, Förvaltnings-utskottet och Södermantands Hushållningstidning. Intet ord yttrades till missbilligande af förslaget! Hvar var då Verus med sin vishet? Då hade ännu allting kunnat ordnas bättre genom hans öfversvinneliga klokhet. Men: Verus teg. Nu, sedan allt är afgjordt, kommer han och gör sig båld. En löjlig process är börjad af Hr Patron N. F. Husberg, och tvänne andra personer, hvilka oeftertänksamt låtit förleda sig att deri deltaga. Ryktet säger, att de redan förlorat rättegången, och om så är, så har blott inträffat, hvad hvarje klok och sansad kunnat förutse. Hvad uppgiften om byggnaden å Wäderbrunn beträffar, så är den lika sanningslös som allt det öfriga. Blott i ett har Verus hållit sig vid sanniegen; deri nemligen, att den är väl upptimrad och ändamålsenligt inredd. Den blef också färdig, tvert emot Veri uppgift, just då der borde. I den nya byggningen äro fem rum, utom kökoch skafferi, så färdiga, att de bebos af Föreståndaren och hans familj. Sex lärlingar anlände den 4 November, och hafva sedan dagligen njutit undervisning i räkna, skrifva, geometriens elementer, samt smide, slöjd! och boskapsskötsel. Som Verus med sin kända fintlighet lätt kunde; falla på den utvägen att neka för de här anförda facta, och verifikationernas tryckning skulle medtaga: för mycket utrymme, har man tagit sig friheten till Aftonbladets Redaktion insända vidimerade afskrifter och utdrag af de handlingar, som bestyrka de gjorda uppgifterna. Hvar och en som vill veta sanna förhållandet, är der i tillfälle att få kännedom deraf. För den som vill se handlingarne in extenrso, lemnes till underrättelse, att de äro tillgänglige hos Sekreteraren i Länets Husbållningssällskap. Insändaren önskar, att hvad han sagt angående skötseln af Wäderbrunn, under förra innehafvarens tid, ej måtte tydas som tadel emot denne. Att han kunnat sköta gården bättre, om han velat, är troligt; och att han ej brydde sig derom angår ingen annan. Han är en man, hvars redliga karakter njuter allmän aktning, och fastän ett fördelaktigt. arrende gick honom ur händerna, hafva dock allal! ofta förnyade bemödanden af Verus et Co., att förmå honom deltaga, vare sig i den löjliga rättegången eller de försåtliga anfallen, fullkomligen misslyckats. Insändaren har nu slutat det tröttsamma företaget att följa Verus på hans irrgångar genom diktens och smädelsens riken. Mycket återstode ännu att tillrättavisa; men uppskjutet är icke glömdt. Vill Verus ännu försöka anfalla ett vackert företag och kästa smuts på dem som deråt egnat sina krafg S t I I t 4 1 I I ( s S 4 1 I 1 4 j Å ÅL ) Då ett par af Utskottets ledamöter yttrade sin ål sigt, att drrendet vere nog högt, förklarade de ; ofvannämnde ombuden, till. Utskottets protokoll äen 9 Febr. 1841, sig benägne at! ifrågavarande arrendessjelfva öfvertaga, i händelse Hushållnings-.