Det i Rämnersrättens protokoll för den 43 näst-
lidne December oimmförmälde, förseglade konvolut med
påskrift af Hr assessoren af Grubbens och Hr dok-
tor Berg om dess innehåll, blef nu öppnadt, och be-
funnos deri inneslutne åtskillige smärre patroner,
hvilka uppvisades för Hr assessoren af Grubbens,
som förklarade, att de voro desamma, som Rumstedt
medhaft till anatomisalen.
Rumstedt uppgaf, att sedan han Lördags efter-
middagen den 30 Oktober uppkallats i anatomisalen
och, dit ankommen, erkänt, att Rumstedt lånat Breit-
feldt :en laddad terzerol samt derjemte tillkännagif-
vit, att han hemma hos sig hade patroner förfärdi-
gade af samma sort papper, som han vid laddnin-
gen af terzerolen begagnat, hade Rumstedt, efter
uppmaning af någon utaf de närvarande, begifvit sig
bem till sin bostad och derifrån till anatomisalem
upphemtat de nu förevisade patronerne.
Breitfedt, derom tillfrågad, erkände i början Herr
af Grubbens berättelse, men sade sedermera, att han,
när obduktionen förrättades, befunnit sig i en så
upprörd sinnesförfattning, att ban ej med säkerhet
kunde draga sig till minnes hvad, der förefalli;; dock
ville ej Breitfeldt betvifla, att hvad Herr Åssessoren
af Grubbenrs nu uppgifvit vore sanningsenligt.
Då Breitfeldt härefter föreställdes, att hans svar,
på Herr Assessoren af Grubbens fråga: hvar har
du fått pistolen att skjuta honom med? innefatta-
de :ett erkännande, att han begått mordet, förmälte
Breitfeldt, att ban orätt uppfattat meningen af: be-
rörde fråga, och vid dess besvarande icke besinnat,
att den afsett något annat än sättet hvarpå han er-
hållit terzerolen; och när Breitfeldttillspordes, hvar-
före Kan för Herr af Grubbens uppgifvit sig hafva
aflossat skottet ur pistolen på särskilda. ställen i
staden, yttrade Braitfeldt: jag tänkte då ej på att
angifva Rumstedt och derföre gjorde jag dessa upp-
gifter. Rumstedt bar väl mycket för sig, och jag
inser nu, fast för sent, ätt jeg ej kan öfverbevi-
sa honom sitt brott, men han är och förblir den
skyldige.n
Innan förhöret med Herr Assesoren af Grubbens
härefter fortsattes, tillspordes Breiteldt, om han
ratten emellan den 28 och 29 Oktober, Fegagnat
den honom tillhörige och vid båns arresterande ho-
nom fråntogne slängkappa, eller hvarest han, i fall
kappan ej af honom varit nyttjad, haft densamma
förvarad. ;
Härtill svarade Breitfeldt, att hän berörde natt
icke begegnat sin kappa utan haft den uti sittrum,
(och att Rumstedt, då han under natten begifvit sig
till Carlsson, icke heller nytijat densamma. Herr
Assesoren af Grubbens tillade, att han och Doktor
Berg Tisdagen efter det Breitfeldt häktades varit till
Poliskammaren uppkallade, för att undersöka buru-
vida blocflickar funnos å Breitfeldtis kläder. Dervid
hade en Polisbetjent förevisat ett par svarta något
nedsmutsade byxor, sönr varit i mycket bristfälligt
skick, samt en kort slängkappa af mörkt kläde med
krage af svart sammet; att nedre delen af byxorna
kort förut varit våta, slutade Herr Assesoren deraf,
att klädet, sfsom han yttrade, varit mycket hop--
skrumpet,, men några blodfläckar hade hvarken å
byxorna eller kappan kunnat upptäckas. Deremot
hade Herr Assessoren under besigtningen af sistbe-
rörde persedel känt, att: sammetskragen luktade
brandos, hvilken upptäckt han genast meddelat: så
vär Herr Öfverståthållaren Möllerhjelm; Herr Over-
ste Löjtnanten Sandels samt någre polisbetjenter,
hvilka vid besigtningen varit närvarande, som äfven
Doktor Berg. Denne sednare hade, i anseende till
snufva, hvaraf han varit besvärad, icke kunnat kän-
na lukten af brandoset, men: de öfrige närvarande
personer, hvirka, på Herr A:ssessorens- begäran, iuk-
tat på kappkragsn, hade vitsordat det af hononv an-
märkte förhållande, om hvärs verklighet Herr As-
sessoren fått en ytterligare visshet, då han uppslsgit
kragen och under densamma .känt lukt af brandos
vida starkare än utanpå. I följd häraf ägde han
bestämd öfvertyge!se derom, att kappan, innan den
blef honom förevisad, nyligen varit å något ställe,
der brandrök funnits.
Breitfeldt yttrade, att då han: icke med sig haft
kappan på något ställe, der sådan rök varit, kunde
han icke förklara på hvad sätt kappan fått lukt der-
af. Han hade under ransakningen hört uppgifvas,
att brandrök funnits i Carlssons rum, då mordet
om morgonen den 29 Oktober upptäcktes, men om
Breitfeldt under Hatten skulle hafva innevarifirum-
met och amtändt elden, som der brunnit, bade, efter
Breitfeldts förmenande, kappan bordt på något ställe
blifvit svedd af elder, hvilket nu icke vore fallet,
och -Breitfeldt ville derjemte anmärka, att i händel-
se det äfven antoges, att Breitfeldt, försedd med
kappan, om natten då mordet skedde, uppehållit sig
hos Carlsson och den i rummet befintlige brandrök
då inträngt i kappan, så skulle dock luktenij deraf
otvifvelaktigt hafva förgått till påföljde Tisdag, då
kappanr af herr assessor af Grubbens besigtigades.
Rätters ordförande erinrade deremot Breitfeldt,
hurusom herr assessoren af Grubbens vittnesmål
lemnade ett ovedersägligt bevis derom, att Breitfeldt
innevarit i Carlssons rum då, vid samma tillfälle
som mordet föröfvades, eld- derstädes varit anlagd,
samt framställde till Breitfeldt allvarliga uppmanin-
gar, att uppriktigt bekänna verkliga förhållandet;
i anledning hvaraf Breitfoldt yttrade: jag är full-
komligt beredd att dö, men jag vill först bevisa
att icke jag begått mordet, ty Rumstedt är den brotts-
lige. Så länge Rumstedt ej vill medgifva någonting,
kan jag ej ändra mina uppgifter, men om Rumstedt ville
erkänna, så kunde jag lemna en fullständigare bekännel-
se.n Tillfrågad om meningen med detta yttrande och
huruvida Breitfeldt hade att afgifva något vidsträckta-
re erkännande, än han redan gjort, förklarade Breit-
feldt, att ban icke vidare, än som skett, hade att
bekänna något rörande honom sjelf och att hans
nu anmärkte yttrande endast afsåge, att så vida
Rumstedt erkände hvad Breitfeldt mot honom angif-
vit, målet kunde: blifva fullständigare utredt, och att
då, i afseende å föröfvandet af sjelfva mordet, skulle
ENN ENE NS SNES
Hur mycket blod har dot ai enillt 9