störa brödrakärleken och den enighet, som hittills
cherrskat emellan eder. Lofven j mig med redligt
chandslag, att de tvenne öfverblifna skola med lugn
och glädje se sin broders lycka, och lika, som förut,
cälska honom som broder och Ildegert som syster?
Nu gingo de trenne rivalerne fram och gåfvo ho-
nom detta löfte. Sedan de åter intagit sina plat-
ser, fortfor öfversten:
aMin Jarl, Sigge Ingmarson, må nu för eder upp-
däsa gåtorna: och deraf gifva afskrifter, hvarmed j
chvar och en för sig begifven eder in uti serskilda
qum och förblifven der en timma, tills trumpeten
ckallar er åter. Hvar och en skall då skriftligen
chafva upptecknat de trenne gåtornas ord och öf-
wverlemna dem till. mig, för att pröfva innehållet.
Nu framträdde Jarlen och emottog af öfverstens
band en af de stora silfverbägare, man såg på bor-
det. Utur denna upptog Jarlen ett stort, samman
viket papper och visade, att bägaren äfven innehöll
ett mindre, hvarpå upplösningen förvarades, lade det
sednare tillbaka uti bägaren, satte åter på locket
och ställde den på sin förra plats. Nu hördes trum-
peten och Jarlen uppläste med hög och tydlig röst
gåtän N:o 4:
Hvad är det mången stkt att vinna,
Som ofta nog hans ofärd gjort?
Hvad vill man hos en Kristen finna?
Hvad öppnar himmelrikets port?
Det finns af hundrade fasoner;
Af träd, af silfver och af guld,
Och uti tankens regioner ;
Står det en tröstens engel huld.
Än syns der mensklighet och dygder;
För nödens barn en tillflykt är;
Och någon gång det lasten bär.
Det lefver i de frommas bygder;
Och mången uti fordna dar
Sitt lif för det uppoffrat har.
Af fanatism, af ärelystnad,