ett högre finger, utan mellankommet tummände
af menniskohand. Man skall finna jorden bear-
betas, likasom tillförene, i stora klumpar och i
små; men man skall förnimma den skillnad mot
fordom, att ingen klump är för stor, eller för
liten, att med arbete förtjenas, och att arbetet
behöfver vara endast ärligt, för att äras.
Det är en klar följd af de åsigter jag nu fram-
lagt, att jag helst skulle tillstyrka upphäfvandet
af allt annat band på rättigheten att förvärfva
jordlägenhet från hemman, än hvad som fordras
för. befästandet af säkerheten i rättsförhållanden
emellan hemmansägare och lägerhetsinnehafvare;
men jag önskar inga brådstörtande förändringar.
Det är blott reactionen jag vill motarbeta. Jag
stannar således, här som i klyfmingsfrågan, vid
det förslag för närvarande:
Att Kongl. förordningen af den 49 December
1827 måtte, tills vidare, lemnas oförändrad.
Jag tror mig hafva sagt nog i dessa ämnen.
Mången skall tycka att jag sagt för mycket. Det
rör mig icke. Jag har sagt hvarkem mer eller
mindre, än hvad jag ansett för min pligt att
säga. Det är ej min sed, att truga mina tankar
på andra, när yttrande ej fordras af mig; men
vill någon veta hvad jag tänker, så kan han va-
ra säker, att jag säger det fullt ut.
Trufve den 7 Januari 1849.
J. G. Richert.