——————— ET
helsning, strök upp sina mustascher, hostade och
började med hög stämma följande tal:
acMina kära systersöner! Birger, Harald och Rolf
cBjörnklo! I hafven gjort mig och min dotter
aden äran, att hos mig anhålla om hennes hand,
coch jag bar, tacksam för edert bud, svarat, att jag,
aförst då hon fyllde aderton år, ville gifva henne en
maka. Just i dag infaller hennes adertonde födel-
asedag, och här står kon nu vid min sida, blom-
astrande af ungdom, fägring och dygd, sin faders
astolthet och hela hans lifs glädje. Jag tackar him-
elen, som låtit mig upplefya denna dag, och önskar,
catt den måtte intill hennes och mina sednaste år
cbli oss en anledning till glad åminnelse! Lydig
asin fars vilja och med fullt förtroende till min öm-
chet och mitt val, har hon lofvat att af min hand
emottaga sin maka. Men då jag för eder alla tre
chyser samma aktning och vänskap och finner er
dlika förtjenta deraf, ega alla goda egenskaper, som
cgöra en hustrus lycka, har detta val biifvit mig
cnästan omöjligt och, med den öfvertygelse jag eger,
catt en högre hand styrer alla våra öden, och up-
apenbarar sig i minsta handling, i allt hvad den
atanklöse benämner slump, vill jag låta ödet afgöra,
chvilken af er jag får kalla min son. Helst hade
cjag väl önskat, att med kämpabragder och barda-
dekar låta eder täfla om Ildegerts hand, och ännu
cåtminstone för en dag se Sverges forntida seder
kuppblomstra inom, min borg; men då detta ej i
callmänhet tillåtits, kunde ådraga er obehag, och jag
är öfvertygad, att j alla tre hysen mod i bröstet;
så. har jag inskränkt mig till en mindre ärofull,
adock ej mindre lysånde täflan, då jag genom trenne
cgåtor tänker att pröfva eder skarpsynthet, såsom
evåra gamla förfäder fordom brukade. Jag är viss
aatt j skolen uppbjuda snille och tankekraft, ty
apriset är ädelt; men innan jag går att för er fram-
aställa gåtorna, skolen j i min hand aflägga ett he-
sligt löfte, att, eburu saken må utfalla, skall den ej