——————— ET helsning, strök upp sina mustascher, hostade och började med hög stämma följande tal: acMina kära systersöner! Birger, Harald och Rolf cBjörnklo! I hafven gjort mig och min dotter aden äran, att hos mig anhålla om hennes hand, coch jag bar, tacksam för edert bud, svarat, att jag, aförst då hon fyllde aderton år, ville gifva henne en maka. Just i dag infaller hennes adertonde födelasedag, och här står kon nu vid min sida, blomastrande af ungdom, fägring och dygd, sin faders astolthet och hela hans lifs glädje. Jag tackar himelen, som låtit mig upplefya denna dag, och önskar, catt den måtte intill hennes och mina sednaste år cbli oss en anledning till glad åminnelse! Lydig asin fars vilja och med fullt förtroende till min ömchet och mitt val, har hon lofvat att af min hand emottaga sin maka. Men då jag för eder alla tre chyser samma aktning och vänskap och finner er dlika förtjenta deraf, ega alla goda egenskaper, som cgöra en hustrus lycka, har detta val biifvit mig cnästan omöjligt och, med den öfvertygelse jag eger, catt en högre hand styrer alla våra öden, och upapenbarar sig i minsta handling, i allt hvad den atanklöse benämner slump, vill jag låta ödet afgöra, chvilken af er jag får kalla min son. Helst hade cjag väl önskat, att med kämpabragder och bardadekar låta eder täfla om Ildegerts hand, och ännu cåtminstone för en dag se Sverges forntida seder kuppblomstra inom, min borg; men då detta ej i callmänhet tillåtits, kunde ådraga er obehag, och jag är öfvertygad, att j alla tre hysen mod i bröstet; så. har jag inskränkt mig till en mindre ärofull, adock ej mindre lysånde täflan, då jag genom trenne cgåtor tänker att pröfva eder skarpsynthet, såsom evåra gamla förfäder fordom brukade. Jag är viss aatt j skolen uppbjuda snille och tankekraft, ty apriset är ädelt; men innan jag går att för er framaställa gåtorna, skolen j i min hand aflägga ett hesligt löfte, att, eburu saken må utfalla, skall den ej