ett litet sammanbundet papper. Jag löste upp det och fann deruti en ring; på papperetstod skrifvet: Se på ringen i morgon, då du får detre gåtorna. Nu visade han mig ringen, hvars fason var mycket allmän. Den var af guld, med en liten plåt af samma metall, som var delad i trenne fält. Uti det första, som var rödt stod-ett gyllene bjerta med sin låga; det-andra fältet var hvitt, med ett förgyldt ankare, och det tredje svart, med ettrgyllene kors: Således vet jag orden till gåtorna, som min tillbedjansvärda Ildegert på något sätt har skaffat sig att veta, och nu gifvit mig tillkänna på ett.så sinnrikt vis, utan att mundtligen förråda något. Jag lyckönskade Rolf, men båd honom framför allt att styra sin glädje, ty om den blef synbar för hans båda rivaler, skulle de säkert göra buller i saken, och derigenom blottställa den gode Ildegert, för det hon i trots afsitt löfte gynnat en af dem på de andras Bekostnad. Detta insåg han ganska väl och för att ej förråda det minsta, kommo vi öfyer. ens att han skulle förblifva på sitt rum hela aftonen och låta säga, ätt han ej mådde väl. Birge och Harald tillbringade deremot med Ildegert en ganska angenäm afton, innerligen glada, att Roif ej då täflade med dem att sysselsätta deras sköna kusin. Hon frågade oroligt efter den yngre brodren och jag skyndade mig att säga att hans opasslighet var obetydlig, samt att han säkert om några timmar skulle vara fullkomligt frisk. Sedan sällskapet åtskildes hade löjtnanten och hä. radshöfdingen den artigheten, att gå in till Rolf för att fråga efter huru han mådde, och som han anat detta hade. han redan gått till sängs och låtsade sofva. å Men han sof ej, den lycklige Rolf; h PS de; drömde vakande hela natten, He köp och kärlek, om ringen, om gåtorna, om Ildegert öch den sällhet, som väntade honom, Gyllne dröm.