ett litet sammanbundet papper. Jag löste upp det och
fann deruti en ring; på papperetstod skrifvet: Se på
ringen i morgon, då du får detre gåtorna. Nu visade
han mig ringen, hvars fason var mycket allmän. Den
var af guld, med en liten plåt af samma metall, som var
delad i trenne fält. Uti det första, som var rödt
stod-ett gyllene bjerta med sin låga; det-andra
fältet var hvitt, med ett förgyldt ankare, och det
tredje svart, med ettrgyllene kors: Således vet jag
orden till gåtorna, som min - tillbedjansvärda Ilde-
gert på något sätt har skaffat sig att veta, och
nu gifvit mig tillkänna på ett.så sinnrikt vis, utan
att mundtligen förråda något.
Jag lyckönskade Rolf, men båd honom framför
allt att styra sin glädje, ty om den blef synbar för
hans båda rivaler, skulle de säkert göra buller i
saken, och derigenom blottställa den gode Ildegert,
för det hon i trots afsitt löfte gynnat en af dem på
de andras Bekostnad. Detta insåg han ganska väl
och för att ej förråda det minsta, kommo vi öfyer.
ens att han skulle förblifva på sitt rum hela afto-
nen och låta säga, ätt han ej mådde väl. Birge
och Harald tillbringade deremot med Ildegert en
ganska angenäm afton, innerligen glada, att Roif ej
då täflade med dem att sysselsätta deras sköna ku-
sin. Hon frågade oroligt efter den yngre brodren
och jag skyndade mig att säga att hans opasslighet
var obetydlig, samt att han säkert om några timmar
skulle vara fullkomligt frisk.
Sedan sällskapet åtskildes hade löjtnanten och hä.
radshöfdingen den artigheten, att gå in till Rolf för
att fråga efter huru han mådde, och som han anat
detta hade. han redan gått till sängs och låtsade
sofva. å
Men han sof ej, den lycklige Rolf; h PS
de; drömde vakande hela natten, He köp
och kärlek, om ringen, om gåtorna, om Ildegert
öch den sällhet, som väntade honom, Gyllne dröm.