Många torde anmärka, att Aftonbladet alltför ofta återkommer till påpekande af den s. k. devuerade pressens lögnaktighet, men så snart fråga ieke är blott om tillfälliga misstag i en berättad händelse, som alltid blir ursäktligt, då det rättas, utan om artiklar med polemisk syftning, der personer af en motsatt mening angripas pål grund af uppgifna yttranden citerade ur skrifter, som finnas för ögonen, måste noggrannheten vara alldeles hufvudsaklig, och lögnen gifver då ett prof på skurkaktighet eller låghet i karakteren, som förtjenar att brännmärkas. Afsådan anledning har Red. jemväl trott sig böra lemna plats för efterföljande insända artikel, som lemnar ett märkvärdigt prof på skamlöshet i citationsväg hos en af den desperata pressens svansar i landsorten: I Upsala tidningar stod nyligen en, mot mig riktad uppsatts. Det ofvannämnda bladet är, såsom hvsr man vet, en filislafdelning af Svenska Biet och lärer till en del hafva samma redaktion. Det. är hvars och ens rätt, att bedöma personer och skrifter efter sina åsigter och särdeles är det de devuerades rätt att smäda mig och alla som bekänna sig. till liberala grundsatser. .-Derom är således ingenting att säga, och jag ärnar på en polemik med författaren icke förlora ett enda ord. Jag vill endast fästa uppmärksamheten på det nya bevis denna uppsatts gifver å den slags moralitet, som utgör ett karaktersreg i konservatismens väsende och som ej kan fördölja sig vid någon dess offentliga företeelse; äfven i de obetydligaste ämnen. Sålunda anför artikeln såsom bevis på min egenkärlek) ett stycke ur poemet: Mina Drömmar. Nu är detta poems föremål att: skildra ungdomens föreställningar om sin framtida bana, huru hon på den skall kunna stiga till hvarje höjd af ära och lycka, men huru verkligheten bedrar dess förhoppningar, och jag talar således icke der i eget namh mer än förf. af hvarje annat poem, roman eller theaterstycke gör det i de särskilta personer han skildrar. Vidare säges jag hafva sifrit en helig försäkran, att en fullkomlig omarbetning vore hvåd stycket behöfde. Detta yttrande är imedlertid fäldt, icke om det ofvannämnda poeröst, utan om tragedien: Blanka. Såsom fel emot språket eller framställningssättet citerar uppsatsen följande: vinden står Gör någon sig den mödan att slå upp dån anvista sidan, så befinnes det likväl att frågan är om Gudarnes makt och företrädes-rättigheter, och det heter: Dem molnet bär och åskan för den ljungar, De önska och naturen dem förstår, Och berget rörs och vinden stilla står. m. m. Vidare skulle jag tala om tågan i lifstråden.n Sammanhanget är likväl följande: Och Parcerna med obeveklig hand På sista tågan i min lifstråd spinna m. m. Vidare om ati gömma en ofödd sällhet. Frågan är om Pandoras ask och huru, när den öppnades, hoppet satt qvar på brädden: : Ja, men då gagnlös der den falska satt Och i sitt sköt en ofödd sällhet. gömde, m. m. Vidare om fläckad af qval. Det ställe, der denna fras förekommer, lyder sälunda: Hvad hon var skön, den jord som jag beträdde, Ej flickad än af qval och brott och flärd, m. m. Förf. i Upsala Tidningar påstår mig hafva sagt om mig sjelf: att om jag vore minister eller regent, så skulle allt snart få under min hand ett annat skick; jag skulle handhafva lagarna så, att ingen orättvisa skulle begås, minska utskylderna, upplifva jordbruket, handeln. industrien. Artikeln, hvarur citaten är lånad, heter: Några hypotheser i statskonsten, och börjar: Det är, säger man, en stor konst att styra folk och riken. Dertill fordras de upphöjdaste åsigter, det mest genomträngande snillev, m; m. — — vDet är en ganska liten konst, säger konstnären vid lästen, vid. skrifbordet eller i salongen. Om jag vore minister eiler regent, m. m.,. hvarefter det heter: Hvilkendera af dessa stridiga åsigter skulle läsaren väl vilja gifva företrädet? Troligen ingenderan. Upsala Tidn:: Om, i stället att regeringarna af silfret slagit mynt med sin pregel, endast användt det till husliga behof, till skålar, tallrickar, gafflar; så skulle de snart antagit egenskapen af en lätt och allmän .bytes-artikel. Tillägg i noten: Naturligtvis vore det lättare att taga ett dussin skedar och tallrickar i fickan, än sin börs,. I artikeln lyder meningen sålunda: Hela förvillelsen i detta fall har uppkommit genom förlägenheten af alt silfver är en vara. Om, i stället att regeringarna deraf slagit mynt med sin pregel, man endast användt det till husliga behof, till skålar, tallrickar, skedar, gafflar, m. m., och alla landets invånare låtit förfärdiga dessa persedlar efter enahanda dimensioner, så skulle de snart antagit egenskapen af en lätt och allmän bytes-artikel, likasom uti vissa Asiatiska länder, der intet pregladt silfver finnes, utan hvar och en begagnar denna metall som bytesmedel efter vigt. Upsala Tidn.: Tidningarnas frihet anser jag för grunden och upphofvet till all annan frihetn. — — Imedlertid hafva vi nu begått den dårskapen, att yttra våra åsigter, utan att öfvertänka, om vi sjelfve hafva något gagn deraf. Anmärkning i noten: En naiv bekännelsel Artikeln beter: Betraktetscr öfver några Riksdagsämnen, och är hållen i en haift skämtsam stil. Det säges deri, att läsaren kanske torde hafva anat, det förf. icke är riksdagsman, men att han torde vara tidningsutgifvare, hvarefter det yttras: Du (läsaren) torde således icke förundra dig, om han anser tidningarnas frihet för den enda oa EEE EE ER rr