Många torde anmärka, att Aftonbladet alltför
ofta återkommer till påpekande af den s. k. de-
vuerade pressens lögnaktighet, men så snart frå-
ga ieke är blott om tillfälliga misstag i en be-
rättad händelse, som alltid blir ursäktligt, då det
rättas, utan om artiklar med polemisk syftning,
der personer af en motsatt mening angripas pål
grund af uppgifna yttranden citerade ur skrifter,
som finnas för ögonen, måste noggrannheten va-
ra alldeles hufvudsaklig, och lögnen gifver då ett
prof på skurkaktighet eller låghet i karakteren,
som förtjenar att brännmärkas. Afsådan anled-
ning har Red. jemväl trott sig böra lemna plats
för efterföljande insända artikel, som lemnar ett
märkvärdigt prof på skamlöshet i citationsväg hos
en af den desperata pressens svansar i landsorten:
I Upsala tidningar stod nyligen en, mot mig rik-
tad uppsatts. Det ofvannämnda bladet är, såsom
hvsr man vet, en filislafdelning af Svenska Biet och
lärer till en del hafva samma redaktion. Det. är
hvars och ens rätt, att bedöma personer och skrifter
efter sina åsigter och särdeles är det de devuerades
rätt att smäda mig och alla som bekänna sig. till
liberala grundsatser. .-Derom är således ingenting
att säga, och jag ärnar på en polemik med författaren
icke förlora ett enda ord. Jag vill endast fästa upp-
märksamheten på det nya bevis denna uppsatts gif-
ver å den slags moralitet, som utgör ett karakters-
reg i konservatismens väsende och som ej kan för-
dölja sig vid någon dess offentliga företeelse; äfven
i de obetydligaste ämnen. Sålunda anför artikeln
såsom bevis på min egenkärlek) ett stycke ur poe-
met: Mina Drömmar. Nu är detta poems föremål
att: skildra ungdomens föreställningar om sin framti-
da bana, huru hon på den skall kunna stiga till
hvarje höjd af ära och lycka, men huru verkligheten
bedrar dess förhoppningar, och jag talar således
icke der i eget namh mer än förf. af hvarje annat
poem, roman eller theaterstycke gör det i de sär-
skilta personer han skildrar. Vidare säges jag haf-
va sifrit en helig försäkran, att en fullkomlig om-
arbetning vore hvåd stycket behöfde. Detta yttran-
de är imedlertid fäldt, icke om det ofvannämnda
poeröst, utan om tragedien: Blanka. Såsom fel
emot språket eller framställningssättet citerar upp-
satsen följande: vinden står Gör någon sig den
mödan att slå upp dån anvista sidan, så befinnes
det likväl att frågan är om Gudarnes makt och före-
trädes-rättigheter, och det heter:
Dem molnet bär och åskan för den ljungar,
De önska och naturen dem förstår,
Och berget rörs och vinden stilla står. m. m.
Vidare skulle jag tala om tågan i lifstråden.n
Sammanhanget är likväl följande:
Och Parcerna med obeveklig hand
På sista tågan i min lifstråd spinna m. m.
Vidare om ati gömma en ofödd sällhet. Frågan
är om Pandoras ask och huru, när den öppnades,
hoppet satt qvar på brädden: :
Ja, men då gagnlös der den falska satt
Och i sitt sköt en ofödd sällhet. gömde, m. m.
Vidare om fläckad af qval. Det ställe, der den-
na fras förekommer, lyder sälunda:
Hvad hon var skön, den jord som jag beträdde,
Ej flickad än af qval och brott och flärd, m. m.
Förf. i Upsala Tidningar påstår mig hafva sagt
om mig sjelf: att om jag vore minister eller re-
gent, så skulle allt snart få under min hand ett an-
nat skick; jag skulle handhafva lagarna så, att in-
gen orättvisa skulle begås, minska utskylderna, upp-
lifva jordbruket, handeln. industrien. Artikeln,
hvarur citaten är lånad, heter: Några hypotheser i
statskonsten, och börjar: Det är, säger man, en
stor konst att styra folk och riken. Dertill fordras
de upphöjdaste åsigter, det mest genomträngande
snillev, m; m. — — vDet är en ganska liten konst,
säger konstnären vid lästen, vid. skrifbordet eller i
salongen. Om jag vore minister eiler regent, m. m.,.
hvarefter det heter: Hvilkendera af dessa stridiga
åsigter skulle läsaren väl vilja gifva företrädet? Tro-
ligen ingenderan.
Upsala Tidn:: Om, i stället att regeringarna af
silfret slagit mynt med sin pregel, endast användt
det till husliga behof, till skålar, tallrickar, gafflar;
så skulle de snart antagit egenskapen af en lätt och
allmän .bytes-artikel. Tillägg i noten: Naturligtvis
vore det lättare att taga ett dussin skedar och tall-
rickar i fickan, än sin börs,. I artikeln lyder me-
ningen sålunda: Hela förvillelsen i detta fall har
uppkommit genom förlägenheten af alt silfver är
en vara. Om, i stället att regeringarna deraf slagit
mynt med sin pregel, man endast användt det till
husliga behof, till skålar, tallrickar, skedar, gafflar,
m. m., och alla landets invånare låtit förfärdiga
dessa persedlar efter enahanda dimensioner, så skulle
de snart antagit egenskapen af en lätt och allmän
bytes-artikel, likasom uti vissa Asiatiska länder, der
intet pregladt silfver finnes, utan hvar och en be-
gagnar denna metall som bytesmedel efter vigt.
Upsala Tidn.: Tidningarnas frihet anser jag för
grunden och upphofvet till all annan frihetn. — —
Imedlertid hafva vi nu begått den dårskapen, att
yttra våra åsigter, utan att öfvertänka, om vi sjelfve
hafva något gagn deraf. Anmärkning i noten: En
naiv bekännelsel Artikeln beter: Betraktetscr öf-
ver några Riksdagsämnen, och är hållen i en haift
skämtsam stil. Det säges deri, att läsaren kanske
torde hafva anat, det förf. icke är riksdagsman, men
att han torde vara tidningsutgifvare, hvarefter det
yttras: Du (läsaren) torde således icke förundra
dig, om han anser tidningarnas frihet för den enda
oa EEE EE ER rr