dragen af en arbetare vid namn Utter. En per-
son lär ock i går befunnits liggande död på en
pråm i sjön utanför, hvarjemte flere föllo i sjön
och miste upptagas af båtar, som lågo på ström-
men. De afbrunna husen äro i Stockholms Brand-
försäkrings-kontor assurerade till 54,000 Rdr och
machinerierna till 60,000 Rdr; men detta torde ej
ersätta stort mer än hälften af egarnes förlust,
utan att beräkna den lika stora oiyckan att öfver
200 arbetare, mest unga flickor, som icke på annat
sätt kunna förtjena sitt uppehälle, blifvit brödlösa.
Någonting rörande var härvid för dem,som gingo
omkring bland folket, att höra det allmänna del-
tagande, som yttrades för Hr Bergman, och det
beröm som dervid gafs honom såsom en god och
hederlig husbonde. Om någonting bör kunna
gifva en tröst i olyckan, så är det vitsord af
denna egenskap vid sådana tillfällen.
För Er Bergman, hvilken egentligen ensam upp-
byggt och haft ledningen af denna fabrik; som
hade inrättat den med lika mycken ändamåls-
enlighet som yttre smak och prydlighet och
som satte sin ära i den ordning och omvårdnad
hvarmed allt der tillgick, måste imedlertid detta
nya missöde kort efter flera andra olikartade,
men kännbara förluster, vara ett hårdt slag. Vi
hoppas likväl att ban och hans bolagsman icke
deraf alskräckas ifrån att, så snart som möjligt,
å nyo fsrtsätta en industri, hvari han ifrår barn-
domen förvärfvat en sakkännedom, hvilken ökats
genom vistande i Eogland och Belgien, och hvil-
ken åt så många skänkt ett tillfälle till arbets-
förtjenst.
Dessas öde är emedlertid nu ganska hårdt, och
vi tvifla icke, att Stockholms börs, Hufvudstadens
fabrikanter och andra af dess förmögnare inne-
vånare bidraga med en frikostig insamling till
lindrande af deras iråkade brödlöshet. Hvad som
i och för detta ändamål inlemnas i denna tid-
nings byrå eller på Aftonbladskontoret å Stads-
smedjesatan, skall och med nöje af Red. emot-
tagas och redovisas.
BH. K. H. Kronprinsen, som vid eldsvådans
utbroti, var på spektaklet, der äfven Hr Berg-
man bojann sig, begaf sig genast till elden och
qvardröjde der hela natten till kl. 9 i går mor-
gon. Alla auktoriteter, äfvensom militären och
folket v:sade ock ett berömvärdt nit. A:skilli-
ga anledningar finnas likväl till anmärkning öf-
ver stora brister i sjelfva anstalterna; men det-
ta spara vi till en annan dag, då vi i alla fall
utan tvifvel få återkomma till flera detaljer an-
gående denna olyckliga händelse,
NERE
FRU ERIKSONS RECETT Å KONGL. THEATERN
DEN 22 DENNES.
Efter tvenne tableaux vivans: Charles VII et
Agnes Sorel,, samt en annan med förändring,
efter flammandska skolan, en nyhet, som icke
tillförene blifvit gifven härstädes, följde en scen
ur Op. La Cenerenitola af Rossini, hvilken utför-
des ganska förtjenstfull, af Hrr Beletti och Dann-
ström ech hvaruti dem sistnämnde var mycket
väl maskerad och fick tillfälle visa en lycklig
fallenhet för komiska.genren. Det var en af des-
sa den Rossiniska sångmöns utgjutelser af en
skämtsam och sprittande skalkaktighet, satt i
musik, som just utgör den starkaste sidan hos
denne maöstro. Härefter gafs för första gången
en 2-akts komedi kallad: Richelieus första vapen-
bragd.
Hertig de Richelieu, med blotta 43 år på
nacken, och som det tyckes ännu ingalunda be-
rättigad till några affaires du coeur, har imed-
lertid af vissa familje-konsiderationer blifvit för-
mäld med den 48-åriga Diane de Noailles, en
af hoffröknarne i Ludvig den XIV:s hof. Fastän
vi läse om Dante, att han, vännu blott en pilt,,
varit kär uti sin Beatrice, att Byron i sitt 8:de
år älskade Marie Duff, att Alfieri innan han än-
nu trampat ut barnskorna slog sig på kurtis,
och att Canova, såsom han sjelf berättar oss, i
sitt femte år vardt illa fast i kärlekens snaror,
kan man likväl icke undgå att finna denna för-
bindelse något för tidig. Hertiginnan de Noailles,
hans fru svärmor, finner så äfvenledes, hvarför
hon ställt så till att hennes unga måg genom en
serskild i giftermålskontraktet, den femte, för-
bundit sig att icke tala vid sin gemål eller träf-
fa henne annat än i hennes mors närvaro, intill
dess han blefve 20 år. Detta behagar likväl in-
galunda den unga herren, som under åtskilliga de-
batter med sin svärmor, af all makt protesterar mot
den 3 , och yrkar dess utstrykande. Intrigen går
nu ut på att bli qvitt densamma, och att genom
handlingar göra sig förtjent af sin hustrus aktning
och kärlek, samt att med detsamma bevisa sin