det liberala kreolpartiet under Morazan, som lät bortskafa munkarne, har blifvit helt och hållet underkufvadt. Väntar väl ett lika öde Mexiko? Det enda man kan säga är, att de ständiga striderna mellan kreolerne nödvändigt måste allt mer och mer gifva Indianerne vapen i händerna, och orsaken till sista fejden, som slutades med Bustamentes fall, en oktrojpålaga, utvisar, det alla bemödanden att bilda en kraftfull centralregering måste blifva utan all framgång. Santa Ana förklarade sig emot afgiften och blef med ringa möda segrare öfver regeringen. Han tyckes obestridligen vara en man af ieke vanliga egenskaper, ehuru han utomlands står i misskredit alltsedan sitt olyckliga fälttåg mot Texanerne, men hans hastiga seger har likväl blott sin grund deri, att man vill slippa alla direkta utskylder, hvarigenom regeringen skulle bli inskränkt endast till tullinkomsten ide få hamnarna, serdeles i Veracruz. I Venezuela synes tillståndet vara något bättre än i Mexiko och Guatimala. Finanserpa äro någorlunda ordnade och ett synbart bemödande röjer sig att begagna de stora, i den rika jorden slumrande, krafterna, såsom man kan se af det år 1840 utfärdade dekretet i afsigt att befordra invandringen. Codazzi har, understödd af regeringen, författat ett geografiskt verk öfver det inre af landet, hvaraf hittills endast fragmenter äro kända. Ur ett af dem hafva vi inhemtat följande om folkmängden. Den består af icke fullt en million menniskor. Det vigtigaste är likväl här som i alla fordna Spanska kolonier, förhållandet racerna emellan; man räknar 260,000 hvita, 414,000 mestizer, 30,000 negrer och 224,000 Indianer, hvaraf trefjerdedelar äro civiliserade. Landets klimatiska egenheter samt det så betydligt ökade antalet af mestizer, tillkännagifva otvetydigt, att de snart skola i sig upptaga alla de andra, så vida icke klimatet på Cordilererna gynnar de hvitas bibehållande. Detta lands fördelaktiga läge och dess ökade välstånd, som lemnar en betydlig tullinkomst, har redan hunnit reta Engelsmännens egennytta och våldsamhet. Venezuelas regering har vidtagit stränga åtgärder mot lurendrejeriet i hamnarna, men på landgränsen torde hvarje vidsträcktare anstalt för detta ändamål öfverstiga den unga statens krafter. England har redan med våld satt sig i besittning af en ö i Oronocoströmmens mynning och drifver derifrån smyghandeln i stort inpå Venezuelas område, icke blott till skada för statens tullintägt utan äfven för den främmande handeln. Efter all sannolikhet skola Nordamerika och Frankrike göra föreställningar deremot och Venezuela sjelft har skickat en agent till London för att fordra denna ös återställande, men det är icke troligt att sådant bifalles så snart, ty Engelsmännens ofvannämnde förfarande står alldeles icke isoleradt, utan hör till totalplanen att beherrska hela Mexikanska och Karaibiska vikarna och, att öfver Guiana, hvars undersökning sedan flera år med mycken nit bedrifves af Hr Schomburg, bana sig vägen till alla flodarmarna mellan Orinoco och Marannon. Det dervarande flodnätet är så ofantligt och Venezuelas oeh Brasiliens makt så ringa, att ångfarten här obehindradt kan utbreda sig och framtränga ända till Andernes fot. Hvad här endast uttryckes som förmodan och ej tills vidare kan bli något annat, bekräftas af så många föga märkbara detaljer, att man under innevarande års lopp sannolikt kan emotse allvarligare försök å Engelsmännens sida. Löjtnant Smyths resa från Lima år 4834 till Para utför hela Amazonfloden utgör förespelet till en omfattande plan, som utbreder sig öfver hela Sydamerikas nordliga hälft; men det är likväl svårt att urskilja hvad som här är loflig handelsspekulation och hvad som är våldsamhet emot bestående rättsförhållanden. Besättningen af ön 1 Orinocomynningen hör helt säkert till det sednare slaget. (Slutet följer.) UDDEN MIN FN WTA TT mr 7 — ANM Fuousn