sörjda systrar vida yngre än jag, jag ville på dem
godtgöra hvad jag brutit mot deras fader. Barmher-
rige Gud, bur gjorde jag det? Min äldsta syster
Caroline tvingades till giftermål med en man, som
varit min ständiga följeslagare; den samvetslösaste
bof som trampat jorden. Han var adelsman af en
fernäm slägt, min syster blef baronessa, jag ville ej
veta af någon vägran; hon blef hans — och han
mördade henne — mördade henne med egen hand,
våldförde sig på bennes arma barn, sem i hela sin
lifstid får bära märken af sin ömma faders smek-
ningar i en vanlytt kropp. Han pekade på Eulalia
och ropade med sammanknäppta händer: Herre
förlåt mig ock denna synden! — Han rymde ur
riket sedan ban rånat mig. — Min andra syster
Elisabeth gifte sig ock efter min befallning med en
afskedad mejor vid namn Cratzman; hon blef lyckli-
gare; det vill säga, hon mördades icke handgripligen
ef sin man, hon pinades endast småningom till döds
och föremålet för hennes ungdomliga känsla. med
hvilket hon skulle hafva lefvat lycklig om jag ej
mellankommit, inkastades genom min åtgärd bland
landtvirnet och bortrycktes vid norska gränsen al
fältsjukan.. Min yngsta syster Sophie undgick de
brocGerliga, tigerk!orna, jeg fick ej den glädjen att
sönderslita hennes lefnadslycka, hon gifte sig med
en fattig langtprest vid namn Dillman, och lefver
derföre ännu . Sjelf såg jag mig nu om efter maka;
min rikedom öppnade mig de flesta husaf anseende,
j.:g behöfde blott välja, men just detta behagade mig
ej, tills jag en dag i kyrkan vid en begrafning fick
se en ung flicka med tjusande behag; jag lemnade
den heliga akt hvartill jag var kallad som vittne;
här var något ondt att tillställa, jag hade aning a!
en illgerning och jag bedrog mig ej. Flickans fader
var en af sig kommen handlande, en redlig man
men försedd med talrik femilj. Johanna var hans
äldsta dotter och vid den tiden förlofvad med er
upg minuthandlande. Jag försökte allt för att vinna