KUSINERNA.
.
TESTAMENTET.
(Slut från gårdagsbladet )
Mannen i stolen reste sig när pendylen upphört
att slå, och med honom hans två sidokamrater.
Med stark, välljudande röst talade den gamle herrnp
nu, vand till presten, sålunda:
Jag S-bastian Amadeus Rikkström född året 1765
efter Christi börd den 492 Sept. kl. 8 morgonen och
således i denna stund fem och sjuttio år gammal.
nedlägger härmed i dina händer, värdiga tolk af
den barmhentige Gudens lära, och i närvaro af des-
sa tillkallade vittnen bekinnelsen om de grofva ö-
verträdelser af Herrans bud, som belasta mitt samvete
och nedka!la hämden öfver den grånades hjessa.
Knappt tjugvårig lade jag genom ett gudlöstlefnads-
sätt min fader. en man täckelig för Gud och men-
niskor, i grafen; srämelse öfver den ende sonens
förlust, i andeligt hänseende, söndersiet hans hjerta
och gaf honom en förtidig död ..... . Herre förlåt
mig du denna synden! hör knäppte den gamle man-
nen sina händer tillsammans och såx med en tårad
blick mot höjden — Ruinerad äfven i lekamiig
måtto öfverga? jag mitt faderneslend, tagande med
mig andras mig anförtrodda egendom, och sökte en
verldslig lycka OCh mitt skriande samvetes tystande
i ett oroligt sjölif. Ömsom fredlig höndlande, öm.
som laglig krigare, ömsom sjöröfvare, ömsom sl:f
fogde, ömsorn simpel dagakarl, ömsom vVägriddsre,
ömsom lurendrejare genomlefde jag ett tjugutal aj
år i olika delar af jordklotet; öfverallt sölande mit
i laster och brott och skördande allt utom Sipnes-
frid. Slutligen grep mig hemlängtan, jag Var rik
jag bade plundrat, lurendrejat och bedragit, men jag
var rik, jag kunde således utan fara för min person:
liga säkerhet återse hemmet. Jag ville till någor
del försona hvad jag brutit, jag hade trenne oför