KUSINERNA. . TESTAMENTET. (Slut från gårdagsbladet ) Mannen i stolen reste sig när pendylen upphört att slå, och med honom hans två sidokamrater. Med stark, välljudande röst talade den gamle herrnp nu, vand till presten, sålunda: Jag S-bastian Amadeus Rikkström född året 1765 efter Christi börd den 492 Sept. kl. 8 morgonen och således i denna stund fem och sjuttio år gammal. nedlägger härmed i dina händer, värdiga tolk af den barmhentige Gudens lära, och i närvaro af dessa tillkallade vittnen bekinnelsen om de grofva överträdelser af Herrans bud, som belasta mitt samvete och nedka!la hämden öfver den grånades hjessa. Knappt tjugvårig lade jag genom ett gudlöstlefnadssätt min fader. en man täckelig för Gud och menniskor, i grafen; srämelse öfver den ende sonens förlust, i andeligt hänseende, söndersiet hans hjerta och gaf honom en förtidig död ..... . Herre förlåt mig du denna synden! hör knäppte den gamle mannen sina händer tillsammans och såx med en tårad blick mot höjden — Ruinerad äfven i lekamiig måtto öfverga? jag mitt faderneslend, tagande med mig andras mig anförtrodda egendom, och sökte en verldslig lycka OCh mitt skriande samvetes tystande i ett oroligt sjölif. Ömsom fredlig höndlande, öm. som laglig krigare, ömsom sjöröfvare, ömsom sl:f fogde, ömsorn simpel dagakarl, ömsom vVägriddsre, ömsom lurendrejare genomlefde jag ett tjugutal aj år i olika delar af jordklotet; öfverallt sölande mit i laster och brott och skördande allt utom Sipnesfrid. Slutligen grep mig hemlängtan, jag Var rik jag bade plundrat, lurendrejat och bedragit, men jag var rik, jag kunde således utan fara för min person: liga säkerhet återse hemmet. Jag ville till någor del försona hvad jag brutit, jag hade trenne oför