lagen af den 9 September 1833 äger i Frankri-
ke endast tvångsmedel rum mot en anklagad
som vägrar att visa sig inför domstolen, eller
genom oväsende eller ett otillbörligt uppförande
afbryter ransakningens gång. I flera tyska lag-
stiftningar deremot qvarstå ohörsamhetsstraffen
för ofvannämnde fali, t. ex. Österrikiska lagen
S. 364—5365, Preussiska kriminalordningen 8.
292, Baediska straffediktet af år 4803 S. 41
jemnförd med lagen den 5 Nov. 485314, 3 art.
Bäyerska strafflagen art. 488 — 494 m. fl., men
ingenstädes der den strängt irqvisitoriska rätte-
gången är antogen, befiones, så vidt vi hafva oss
bekant, ansvar utsatt eller tvångsåtgärder med-
gifna mot en anklagad, som nekar sig hafva be-
gått det brott, hvarför han misstänkes, äfven
om aldrig så öfvertygande bevis mot honom
förekomma.
Såvidt vi erinra oss hafva vi icke förr, än un-
der de sednare åren, hört några uaderåomstolar
meddela beslut om en anklagads försättande i
mörkt earum, för att till bekännelse förmås,
och det är derföre så mycket mer angeläget at
de sig företeende exemplen härpå underkastas
ett noggrant skärskådande, innan deraf bildas en
domstolspraxis, som torde vara af vida vigtigare
följder, än mången vid första påseendet kan fin-
na. Onskligt vore äfven om Just. Ombudsman-
nen och andra, hvilka det tillhör att vaka öfver
lagskipningen och tillse att missbruk derunder
icke insmyga sig, ville serskildt gifva akt på den
nu, i ofvannämnde hänseende började praxis vid
Stockhelms underdomstolar, så att eit positift
omdöme om dess lagenlighet blefve af lögre auto-
riteter uttalad. Sakea synes i sanning vara alll
för vigtiz, för att i hvarje förekommande fall
endast bero af domarens individuella åsigter.
RETAS
KONST- OCH LITTERATUR-STAFETT.
Paris, Januari 3.
Den märkligaste dramatiska produkt, här för
ögonblicket finnes att anteckna, är Soribes nya
lustspel: aUne chainen Detta styckes lycka är
afgjord, och enligt följetongernas profetior skall
det komma att bibehålla sig på repertoiren i
jembredd med La camaraderis och cUn Verre
deau. Den sistnämnda pjesen gafs häromdagen
för 84:de gången. — Sjelfva titeln på den nya
komedien har varit tillröcklig att reta nyfiken-
heten och fylla huset gång efter annan. cEn
kedjal Ar det icke en ordentlig gåta, detta ord,
någonting mystiskt, som man nödvändigt måste
ha reda på, för att kunna sofva lugnt på nat-
ten! Une chaine kan betyda mycket goda sa-
ker, såsom en bergskedja, en guldkedja, en fång-
kedja; af alla dessa olika bemärkelser, hvilken är
det Hr Scribe af akademien, menat?.... Gis-
sa sjelf! Historien handlar om en ung musi-
ker, som anländer från provinsen till Paris och
har den lyckan att blifva bemärktaf en förnäm
dam, hvilken tager honom under sina vingars
skugga. Han befinner sig, som man kan tänka,
förträffligt i denna afundsvärda position, ända
till dess den fatala händelsen inträffar att den
höga damens herr man kommer hem till Paris
efter en längre frånvaro, och vår hjelte sjelf på
samma gång får påhelsning af en liten kurtis
från landet, en hans vackra kusin, hvilken med
det oundgängliga påhänget af en Kpere noble,
en vacker dag helt oförmodadt afstiger på den
stora gården hos diligence-bolaget aLafitte et
Caillard. Den ena invecklingen följer nu på
den andra, och på den hårfina gränslinien mel-
lan det tragiska och det löjliga uppjagas intri-
gen till en svindlande höjd, för att i sista see-
nen upplösas genom en coup de main; tårar
och gapskratt vexla om hvarandra som regn och
solsken, och en snillrik, lidelsefull qvinnas för-
tviflan och förödmjukelser gå hand i hand med
en sentimental landtflickas naiva koketteri, bå-
da delarna för en ung mans skuld, hvilken lik-
som Masham i aUn verre deauv tyckes knappt
nog vara värd att uppväcka intresse hos en
grisett. Vår hjelte slutar äfven ganska pro-
saiskt, han gifter sig med sin idylliska kusin;
och den arma pärsfrun, som uppoffrat sig för
honem, reser med sin herr man till Indien, till
Martinique, eller Gud vet hvart!
Grefvinnans parti utföres med en skakande
poetisk verve af mamsell Plessis, en fullkomlig
kontrast i den dramatiska konsten till den klas-
siskt lugna mamsell Rachel, hvilken med henne
för hvarannan afton delar applådissemangerna å
theåtre francais. De intaga båda genom antipo-
diskt motsatta medel, men det bevisar endast
konstens mångsidiga natur, att de verkligen bå-
da kunna bredvid hvarannan intressera.
På Ci que Olympique ger man en stor ka-
valleristisk och pantomimisk pjes i fjorton ta-
FUTAANA TR TEA EEEE
Fröken smålog och anmärkte att det ibland
ån ovårt nns att hanna camtalsämne med an AA.