o— mun —c Z - -- Lees
Jag har min hustru med mig och skulle gerna
erbjuda hennes sällskap — men — hon ansåg
bäst att under resan antaga en tjenares skepelse
för att undgå det här goda halfdäcksfolkets kriti-
ker öfver oss arma landtboer, och kan således
knappt taga en halfdäckspassagerare under sina
vingars skugga.
Åck, att jag varit så förståndig!, sade flickan,
nu fruktar jag det är för sent.
Alldeles inte, smyg bort och lägg af hatten,
en duk är snart kastad kring hufvudet och med
den förlägenhet och ledsnad öfver bord. Min
hustru är ett efter sitt stånd bildadt fruntimmer,
och jag hoppas två unga flickor — fruntimmer
borde jag sagt — snart göra hvarandras bekant-
skap, särdeles under en ångfartygsresa, jag väntar
er vid kajuttrappan.
Flickan gick och Dillman kom småleende fram
till mig. En rätt täck flickal sade han hur
oförsvarligt att lemna ett sådant barn på egen
hand. Kom nu, herr Book, vi fyra vilja ingå
en quadruppel alliance, ett off- och defensivt
förbund, som skall räcka åtminstone härifrån och
till Stockholm, och det vänskapsbandet blir då
en hel hop alnar långt skulle jag tro.n
Dillman gick nu ned och tog emot sin klient
vid trappan, samt förde henne bort till Anna.
Jag ärnade mig efter men, stannade för att lyss-
na till tvenne andra halfdäckssamtal, hvilka in-
terlokutörer voro så placerade attjag kunde egna
hvarje parti ett särskildt öra.
Till höger hade jag dem, Ph—son och fröken
S—s —, till venster herr Cratzman ocn fröken
Eulalia Sporrsköld.
Till höger: Der går hon nu, sade den vack-
ra judinnan till fröken S—s. Det gjorde mig
riktigt ondt om den ensamma varelsen. Hörde
fröken samtalet emellan henne och den besked-
liga mannen, som så i rättan tid enleverade
henne ? jag kunde knappt undgå att höra det;
det var eget nog; och nu berättade hon hvad
Billman sagt och hvad bombasinsmenniskan sva-