Nog får jag plats npågonstädes, utan att förorsaka ett vackert fruntimmer bryderi. Se så, herr Theodor Book, intet prat, cest une affaire arrange, och dermed punkt; nu till något annat. Hvad ärende för herrn till Stockholm? — En näsvis fråga, hvaba? men all min vishet är sådan. Tre ting, herr Anton Dillman, för att tala uppriktigt: nyfikenhet, lycksökeri, och en vigtig affär ? Har herrn varit engagerad i Norrköping?, Ja, som informator; men min principal och jag kommo ej riktigt ölfverens, och derföre strök jag på foten. Ha! ha! herrn vågade kanske låta den god herrn förstå, att herrn kunde tänka på eger hand; jag känner det der — har också vari informator — ett hundgöra understundom; Gur förlåte mig uttrycket! Min principal, fabrikör F7 var en pen ningdryg herre, hvars begrepp om den obemedlade voro af den mest kränkande natur, och at drig tvekade han att lägga dem i dagen på et så sårande sätt, att äfven det miidaste sinne der af upprördes. I början kufvade jag min h:rm ihågkommande hans brist på uppfostran, mer han gick en dag så långt, att han gaf mig er örfil i ett offentligt sällskap, derföre att jag vå gade öppet yttra mina tankar om Sveriges fabriksväsende, och visa honom alt alla hans resonemanger grundade sig på den krassaste egen nytta.... Jag slog ej igen, ehuru jag skull kunnat krossa pygmeen, men lemnade genas hans hus. Ja, jan, sade Anton, sådana äro de; jag kän ner dex och tackar Gud att jag ej mer behöf. ver bero af dem. Jag är son af en fattig Komminister på landet och skulle, gu bevars, stude: Ta; många vedervärdigheter utstod jag på den vägen; var prestvigningsfärdig när min far ble afsatt, emedan han skrifvit en frisinnad afhand