Nog får jag plats npågonstädes, utan att föror-
saka ett vackert fruntimmer bryderi.
Se så, herr Theodor Book, intet prat, cest
une affaire arrange, och dermed punkt; nu till
något annat. Hvad ärende för herrn till Stock-
holm? — En näsvis fråga, hvaba? men all min
vishet är sådan.
Tre ting, herr Anton Dillman, för att tala
uppriktigt: nyfikenhet, lycksökeri, och en vig-
tig affär ?
Har herrn varit engagerad i Norrköping?,
Ja, som informator; men min principal och
jag kommo ej riktigt ölfverens, och derföre strök
jag på foten.
Ha! ha! herrn vågade kanske låta den god
herrn förstå, att herrn kunde tänka på eger
hand; jag känner det der — har också vari
informator — ett hundgöra understundom; Gur
förlåte mig uttrycket!
Min principal, fabrikör F7 var en pen
ningdryg herre, hvars begrepp om den obemed-
lade voro af den mest kränkande natur, och at
drig tvekade han att lägga dem i dagen på et
så sårande sätt, att äfven det miidaste sinne der
af upprördes. I början kufvade jag min h:rm
ihågkommande hans brist på uppfostran, mer
han gick en dag så långt, att han gaf mig er
örfil i ett offentligt sällskap, derföre att jag vå
gade öppet yttra mina tankar om Sveriges fa-
briksväsende, och visa honom alt alla hans re-
sonemanger grundade sig på den krassaste egen
nytta.... Jag slog ej igen, ehuru jag skull
kunnat krossa pygmeen, men lemnade genas
hans hus.
Ja, jan, sade Anton, sådana äro de; jag kän
ner dex och tackar Gud att jag ej mer behöf.
ver bero af dem. Jag är son af en fattig Kom-
minister på landet och skulle, gu bevars, stude:
Ta; många vedervärdigheter utstod jag på den
vägen; var prestvigningsfärdig när min far ble
afsatt, emedan han skrifvit en frisinnad afhand