— De Norrländske fågelbandlarne på Kornhamnstorg fingo för ett par dagar sedan påhelsning af polisen, af en anledning, som för mången torde förefalla nog löjlig, men icke förty är alldeles laglig. Det gifves nemligen en författning, som ålägger de Norrländske landthandlarne, att i egna personer göra sina försäljningar, och alltså förbjuder dem att dervid begagna någon annan persons biträde, och det sägs till och med att allmogen sjelf skall hafva utverkat denna författning, för att sålanda med rätt besked trygga sig mot den svagheten, att låta narra sig af industririddare, som erbjuda sig att bestrida försäljningen och sedan springa bort med penningarne. Imedlertid är det icke ovanligt, att Norrländske fågelhandlare hänga en pels på någon pojke, som gerna förtjenar en styfver med att stå vid lasset och agera Norrländning, hvaraf verkligen ej heller någon olägenhet försports. Polisbetjeningen, hvilken man väl icke kan förtänka att den då och då upplifvar minnet af de för henne favorabl!a författningar, fann nu skäl att uppiifva förbudet mot fågelhandels bedrifvande af obehörige personer under Norrländsk pels. Den infann sig alltså på Kornhamnstorg och visiterade pelsgubbarne, samt fann flera, som ej af Norrländningen ägde mer än pelsen. Åtskilliga Norrländningar, skola efter berättelse blifvit så förskräckta öfver detta-besök, a!t de icke ville kännas vid sina lass och vaTor. Åtminstone fann polisbetjeningen sig föranlåten att taga hyar orre i förvar, hvilket utan en sådan anledning varit clagligt, emedan blott böter, men ej konfiskation vid denna händelse kunde komma i fråga. Den värsta åtgärden blef, att inställa ägarne af varorna i poliskammaren, der de fälldes till 43 Rdr 46. sk. böter. Efter berättelse skall polisbetjeningen ansett de Norrländske bönderne pligtige, att framforsla de i förvar tagna foglarne, men desse vägrat, och något builer derigenom uppkommit; man bör dock hoppas, att i fall detta biifvit föremål för polisundersökning, ett rättvist afseende äfven fåstats på dess anledning. BPR