SUM MR OS Sn OMM OSSE PE vjvg OVER ännu mera förvånande var den brist på takt, som tillkännagaf sig deruti, att regeringen omedelbart föreslog Storthinget, att bemyndiga Konuncen att suifta en ny adel i Norge. Storthinget erhöll nemligen redan den 49 Juni en Kongl. skrifvelse af innehåll: Att Storthinget genom sitt beslut em adeln, mot Konungens råd, orättvist fråntagit en ej betydande samhällsklass dess rättigheter utan ersättning, och tagit ett för 2 vidligt steg, i det att dt afvikit från den monarkiska principen, som ligger till grund för Norges, såväl som för alla öfriga Europeiska stitsförfattningar; i alla Europas stater finnes en adel med mera eller mindre makt; i alla anses den såsom ett nädvändist moment i monarkisn; i alla miste Norska Storthingets beslut illa anses, såsom orättvist, och med författningen ej öf-i verensstämmande. Bet kunde konseqvent leda till: anspråk mot alla slags privilegier i staten, äfven borgerliga. Af dessa skäl föreslås, att Storthinget 1) straxt erkänner den princip, att en skadeersätt-;: ning skall tillslås de adliga familjer, som blifvit lidande genom sina privilegiers afskaffinde; 2) auk-: toriserar Konungen att stifta en adel i Norge, för att belöna dem, som gjort sig förtjenta af staten.n Härpå svarade den kommitte, till hvilken: skrifvelsen skickades, bland annat: aatt hvad: främmande makters omdömen om Storthingets beslut angick, så lermanas saken åt samtids och: framtids dom, i tryggt bopp om sanningens seger. Ati medgifva dessa omdömen något inflytande, stämde ej öfverens med statens värdighet såsom sjelfständig; om man imedlertid ansåg sig böra yltra något om de varningar, som Ko-: nungen gifvit om tidsomständigheterna, borde det ske i en adress, som man väl i alla fall borde; ingifva till Konungen om hans förslag. Propo-: sitionen om en ny adels införande vore ejiden form, att den kunde handläggas vid detta Stor-: thing. Imedlertid föreslogos och antogos några uttryck i afseende på erkännandet af en princip, i afseende på skadeersättning, em princip, som re-: dan funnes i grundlagen antagen. Efter allt detta : ankom slutligen en Kgl. skrifvelse med sanktion. . Nu skulle man väl tro, att allt härmed; varit slut: men detta var ett misstag. Vid sam-: ma Stortbing inkom nemligen ännu ytterli gare — den 7 Auzusti — en ny proposition: om ny adels instifiande i Norge, med ändring: af grundlagens 23 . Den utgick från en fram ställning om adelskapets uppkomst och betydelse: i allmänhet, samt anledningarna till dess privi-! legier, såsom nödvändiga medel att uppehålla: sin makt och värdighet. Då Konungen sanktio-! nerar Storthingets beslut, hade han dermed j velat uppoffra de principer, hvarpå adelskapet ! ursprungligen varit byggdt. Det vore vigtigt för I en stat, att i sina inrätiningar stå i harmoni; med sina grannstater, m. m. På denna grund. ) föreslogs rättigheten för Konungen, att cmeddela :! adlig, frikerrlig eller greflig värdighet, att öfvergå äfven på äldste manlige afkomling efter inne-:! hafvarens död Kommitidgen svarade härpå bland annat, att! adeln väl vore en urgammal institution i Norge, men hade aldrig visat sig nyttig för landet, öf-: verensstämde ej heller med dess natur, och hvad som af sig sjelf dött, skulle konsten förgäfves; söka att kalla till Nf harmonien med andra sta-; ter vore väl ej likgiltig, men ej heller af den! vigt, att den kunde påfordra uppoffring af sta-!! tens fördel, m. m. Propositionen blef ock på :! denna grund af Storthinget enhälligt afslagen. —: AL allt detta ser man, huru styre!sen icke! allenast allt ifrån början motarbetade afskaffan! det af det förnämsta hindret för den fria . i I l författningens bestånd, utan äfven ännu i sista stunden förnyade sina försök att inympa på nationen en af densamma enhälligt förkastad inrättning. Detta allt är Jlärerikt att inhemta; och det är i detta afseende en af vår tids stora fördelar, att regenternas historia redan under deras lifstid skrifves ur offentliga bandlingar, icke biott till efterverldens, utan äfven till samtidens bedömande. En väsendtlig omständighet, som icke finnes i Hr Thams artikel eller kan tilihöra densamma, men likväl i hög grad upplysande, är att just vid detta storthing, under det reg. isin proposition talade om de främmande makterva m. m., gjordes som man väl minnes, en militärisk demonstration med en stor Svensk armecorps som drögs in i Norge, försedd med skarpa patroner och en liten flottilj som afgick till Christianiafjorden och en tid låg och puffade derstädes. Det berättades på den tiden, att detta i sin mån verkade icke litet till den enhällighet oeh allmänna anda som uppenbarade sig hos Storthinget. För öfrigt kunde dessa förhandlingar gifva an-, ledning till minga betraktelser, men det är egentligen två omständigheter, som i förbigående! ! böra tagas i betraktande. Den ena är, att om! a ett absoluf Veto funnits i Norges grundlag, d. v. s. en ovilkorhig rätt för Konungen, att huru länge som helst vägra sanktion på Storthingens beslut, i så hade det landet ännu i dag haft qvar en in-, stitution, som säkert hade föranledt tusen splittringar och partistrider, i stället för den enighet oeh det lugn, som nu i det hela gjort dess re-) presentation till ett mönster för andra dylika i: Europa; och häraf skönjer man Eidsvoldsmän-; nens förutseende klokhet, att endast göra detta ; veto suspensift, likasom det förklarar den ihär4 dighet, hvarmed Regeringen vid nästan alla Storthing förnyat sina propositioner att få det abi soluta veto infördt. G Den andra omständigheten är, att de fakta, ; som inhemtas genom den ifrågavarande artikeln, : undanrödja ett af de vigtigaste och kanske det I allra vigtigaste inkast, som de stationära frarmställa emot våra statsinrättningars närmande till), de Norska. I Norce. säga de. sick dot anm att -— mV RA — -—BL er 1 ) j r Le ik id