SUM MR OS Sn OMM OSSE PE vjvg OVER
ännu mera förvånande var den brist på takt,
som tillkännagaf sig deruti, att regeringen ome-
delbart föreslog Storthinget, att bemyndiga Ko-
nuncen att suifta en ny adel i Norge. Storthin-
get erhöll nemligen redan den 49 Juni en Kongl.
skrifvelse af innehåll:
Att Storthinget genom sitt beslut em adeln, mot
Konungens råd, orättvist fråntagit en ej betydande
samhällsklass dess rättigheter utan ersättning, och
tagit ett för 2 vidligt steg, i det att dt afvikit
från den monarkiska principen, som ligger till
grund för Norges, såväl som för alla öfriga Eu-
ropeiska stitsförfattningar; i alla Europas stater
finnes en adel med mera eller mindre makt; i alla
anses den såsom ett nädvändist moment i monar-
kisn; i alla miste Norska Storthingets beslut illa
anses, såsom orättvist, och med författningen ej öf-i
verensstämmande. Bet kunde konseqvent leda till:
anspråk mot alla slags privilegier i staten, äfven
borgerliga. Af dessa skäl föreslås, att Storthinget
1) straxt erkänner den princip, att en skadeersätt-;:
ning skall tillslås de adliga familjer, som blifvit li-
dande genom sina privilegiers afskaffinde; 2) auk-:
toriserar Konungen att stifta en adel i Norge, för
att belöna dem, som gjort sig förtjenta af staten.n
Härpå svarade den kommitte, till hvilken:
skrifvelsen skickades, bland annat: aatt hvad:
främmande makters omdömen om Storthingets
beslut angick, så lermanas saken åt samtids och:
framtids dom, i tryggt bopp om sanningens se-
ger. Ati medgifva dessa omdömen något infly-
tande, stämde ej öfverens med statens värdig-
het såsom sjelfständig; om man imedlertid ansåg
sig böra yltra något om de varningar, som Ko-:
nungen gifvit om tidsomständigheterna, borde det
ske i en adress, som man väl i alla fall borde;
ingifva till Konungen om hans förslag. Propo-:
sitionen om en ny adels införande vore ejiden
form, att den kunde handläggas vid detta Stor-:
thing. Imedlertid föreslogos och antogos några
uttryck i afseende på erkännandet af en princip,
i afseende på skadeersättning, em princip, som re-:
dan funnes i grundlagen antagen. Efter allt detta :
ankom slutligen en Kgl. skrifvelse med sanktion. .
Nu skulle man väl tro, att allt härmed;
varit slut: men detta var ett misstag. Vid sam-:
ma Stortbing inkom nemligen ännu ytterli
gare — den 7 Auzusti — en ny proposition:
om ny adels instifiande i Norge, med ändring:
af grundlagens 23 . Den utgick från en fram
ställning om adelskapets uppkomst och betydelse:
i allmänhet, samt anledningarna till dess privi-!
legier, såsom nödvändiga medel att uppehålla:
sin makt och värdighet. Då Konungen sanktio-!
nerar Storthingets beslut, hade han dermed j
velat uppoffra de principer, hvarpå adelskapet !
ursprungligen varit byggdt. Det vore vigtigt för I
en stat, att i sina inrätiningar stå i harmoni;
med sina grannstater, m. m. På denna grund. )
föreslogs rättigheten för Konungen, att cmeddela :!
adlig, frikerrlig eller greflig värdighet, att öfvergå
äfven på äldste manlige afkomling efter inne-:!
hafvarens död
Kommitidgen svarade härpå bland annat, att!
adeln väl vore en urgammal institution i Norge,
men hade aldrig visat sig nyttig för landet, öf-:
verensstämde ej heller med dess natur, och hvad
som af sig sjelf dött, skulle konsten förgäfves;
söka att kalla till Nf harmonien med andra sta-;
ter vore väl ej likgiltig, men ej heller af den!
vigt, att den kunde påfordra uppoffring af sta-!!
tens fördel, m. m. Propositionen blef ock på :!
denna grund af Storthinget enhälligt afslagen. —:
AL allt detta ser man, huru styre!sen icke!
allenast allt ifrån början motarbetade afskaffan- !
det af det förnämsta hindret för den fria .
i
I
l
författningens bestånd, utan äfven ännu i sista
stunden förnyade sina försök att inympa på na-
tionen en af densamma enhälligt förkastad in-
rättning. Detta allt är Jlärerikt att inhemta;
och det är i detta afseende en af vår tids stora
fördelar, att regenternas historia redan under
deras lifstid skrifves ur offentliga bandlingar, icke
biott till efterverldens, utan äfven till samtidens
bedömande.
En väsendtlig omständighet, som icke fin-
nes i Hr Thams artikel eller kan tilihöra den-
samma, men likväl i hög grad upplysande, är
att just vid detta storthing, under det reg. isin
proposition talade om de främmande makterva
m. m., gjordes som man väl minnes, en militä-
risk demonstration med en stor Svensk arme-
corps som drögs in i Norge, försedd med skarpa
patroner och en liten flottilj som afgick till
Christianiafjorden och en tid låg och puffade
derstädes. Det berättades på den tiden, att detta
i sin mån verkade icke litet till den enhällighet
oeh allmänna anda som uppenbarade sig hos
Storthinget.
För öfrigt kunde dessa förhandlingar gifva an-,
ledning till minga betraktelser, men det är
egentligen två omständigheter, som i förbigående! !
böra tagas i betraktande. Den ena är, att om! a
ett absoluf Veto funnits i Norges grundlag, d. v. s.
en ovilkorhig rätt för Konungen, att huru länge
som helst vägra sanktion på Storthingens beslut, i
så hade det landet ännu i dag haft qvar en in-,
stitution, som säkert hade föranledt tusen split-
tringar och partistrider, i stället för den enighet
oeh det lugn, som nu i det hela gjort dess re-)
presentation till ett mönster för andra dylika i:
Europa; och häraf skönjer man Eidsvoldsmän-;
nens förutseende klokhet, att endast göra detta ;
veto suspensift, likasom det förklarar den ihär- 4
dighet, hvarmed Regeringen vid nästan alla Stor-
thing förnyat sina propositioner att få det ab- i
soluta veto infördt. G
Den andra omständigheten är, att de fakta, ;
som inhemtas genom den ifrågavarande artikeln, :
undanrödja ett af de vigtigaste och kanske det I
allra vigtigaste inkast, som de stationära frarm-
ställa emot våra statsinrättningars närmande till),
de Norska. I Norce. säga de. sick dot anm att
-— mV
RA — -—- BL - - er
1
)
j
r
Le
ik
id