eFagnar mig, att ni tycker om denr, svarade
Wisbot:le högst belåten.
Tror ni intet att det skulle låta litet bättre,
om ni hvisslade något högre? frågade den förre,
morrande likt en arg bandhunvd.
aNej, det tror jag inte, svarade Wisbottle, som
ej märkte det ironiska i tonen.
aJag skall säga er, Wisbottle, sade Evenson,som
under några timmar hade sväljt sin vrede — att
nästa gång ni får lust att hvissla cden lätta gui-
tarren klockan fem på morgonen, skall jag be
er vara god att sticka bufvudet ut genom fön-
stret. Och gör ni inte det, skall jag, f-n i mig,
lära mig spela triangel.
M:rs Tibbs inträde (med en liten nyckelkorg
i handen) afbröt fortsättningen af hotelsen.
M:rs Tibbs ursäktade sig öfver att hon kom-
mit ned så sent. Det ringdes i klockan; James
bar in thekannan, och erhöll obestämda ordres
om rostadt bröd och rökt kött. Tibbs satte sig
ned vid ändan af bordet och började äta vatten-
krasse lik en annan Nebucadnesar. Mr OBleary
inträdde och straxt derpå m:r Alfred Tomkins.
Man helsade god morgon på hvarannan och thect
serverades.
Nå besittal utropade Tomkins, som hade
stått och tittat ut genom fönstret. cKom hit,
Wisbottle — kom hit för all del; skynda!
M:r Wisbettle rusade upp från bordet och
hvar och en såg upp.
aSer ni här, sade connoiseuren, stäliande Wis-
bottle i riktig position — alitet mer hitåt; så
— ser ni huru superb! dagen faller på venstra
sidan af den der söndriga skorstenen på huset
HM 418?0
Ja, Herre Gud, jag ser,, svarade Wisbottlc
med ett uttryck af beundran.
eJag har aldrig i min lefnad sett något före-
mål göra ea så vacker effext mot den klara him-
meler,, utropade Alfred. Hvar och en, med
undantag af Evenson, uttryckte sin beundran,
ty m:r Tomkins stod i stort rop för sin lyck-
liga förmåga att finna skönheter, der ingen an-
nan kunde upptäcka dem — och det förtjenadr
han verkligen.
aJag har ofta betraktat en skorsten i College-
green i Dublin, som gjorde en Jångt vackrare
effekt,, sade den patriotiska OBleary, som al