eh utbetalande besörjas, och de skulle få utgifva skattkammar-obligationer i stället för guldoch silfvermynt. Utan uttryckligt bifall af lagstiftande makten, skulle totalbeloppet af dessa ebligationer icke få öfverstiga 15,000,000 dollars. Dessa byråer skulle tillika få utgifva certifikater 5fver guld och silfver, som enskilda personer i lem deponerade, och slutligen uppköpa inhemska vexlar och tratter, som lydde på sicht, voro utgifna på säkra fomder, endast hade korrt omloppstid, och voro dragna på platser, som icke lågo öfver 400 mil ifrån sjelfva utgifningsstället. (Denna föreslagna Board of Control synes alltså till en del vara bildad efter mönstret af Engelska banken.) Till betickande af förvaltningskostnaderne föreslås en afgift för utfärdandet af gertifikater, och vid köp och försäljning af vexlar. Presidenten motiverar denna plan ganska utförligt, så väl ur sjelfva utkastet, hvilket finansministern uppgjort, som ur den erfarerhet, man vunnit genom f. d. Förenta Staternas bank, och begagnar tillfället att tala om de särskilda staternas stora skuldinassa (den uppgifves till 200,000,000), hvarvid dock yttras den förhoppning, att staterna skola göra allt hvad som står i deras förmåga, för att uppfylla sina pligter emot kreditorerne, hvilka för öfrigt, såsom han tillägger, icke befara någon allmän oförmåga att göra liqvid, om eckså den ena eller andra staten skulle brista i detta hänseende. Slutet af budskapet har afseende på de berättelser, krigsoch marin-reinistrarne samt öfverpostdirektören aflemnat, hvardera för sitt de partement. Man finner af dem, att anläggningen af befästningar vid kusten ifrigt fortsättes, och att en kedja af militär-poster kormmer att dragas ifrån Cowncil Bluffs ända till Stilla hafvet, för att derigenom få ena säker kommunikationslinie emellan de Amerikanska nybyggena vid Columbia-floden och de på denna sidan Rocky Muontains belägna besittningar. Fiottans förärkning rekommenderas blott i allmänhet, men i ganska allvarliga ordalag. Postdepartementet har mycket lidit genom jernvägarnes privilegier, emedan detsamma till en stor dei måste begagna sig af dem för brefpostens fortskaffande. Med anledning deraf häntydes på nödvändigheten a! ett allmänt legislatift stadgande i detta hänseeade. Slutligen uppmanar Presidenten kongressen, att i lagstiftningsväg vidtaga åtgärder för att förekomma, att ej regeringen måtte kunn2 missbruka sin makt öfver embetsmännen genom godtycklig afsältning, för alt verka på valen till kongressledataöter och till presidents-embetet.