BIMAKLAREN.
Hvem är den man på börsen går,
Med gröna band och gråa hår,
Som folk inunder armen tager
Och dem dit bort till fönstret drager? —
,Hvad! är du klok? Ej känna den! .
Bi-mäklarn är det ju min vän,
Han, ,mannen utaf goda tonenp,
Som kom sig upp i reåvisionen
Och sedan band och stjerna fick
För det han vissa ärnden gick
Åt vederbörande. Nu samlar
Han honung för ,)Det Svenska Bin,
Som sticker näsan på hvar frin
Och stöder tbronen — tills den ramlar.
På detta vis han tror sig lätt
Till samhällshöjderna att hinna
Och der för sina mödor finna
Belöningen — en taburett.
En Probenreuter, mera drifven,
Bikupan ännu aldrig fann ....
Jo han förstår att mäkla han,
Jo det är just den rätta knifven.
Se, hur han småler! Oförtruten
Han presenterar der sin bok
Hvad är i den? ..,. I den! din tok,
Bon innebåller — mäklarsluten;
Och kanske något mer ännu
Af folk, som skrifvit sju för tup.
Tag dig i akt för frestarn lede!
För honom ingen får gå fri:
Sitt namn man måste skrifva i
Hans Album der, så vidt hans vrede
Man ej vill röna någon dag,
När man som allraminst kan ana
Att blifva träffad på sin bana
Af hömndens dolkstygn eller slag.
Här hjelper ej för kassan klaga;
På sitt kontor med makt och list
Hvar kommande. sin kontorist.
Han nödgar att till kupan draga.
Blir den ej nu på honung rik
Och uppå yrfän utan ända,
Så kan till skam det icke lända
Bimäklaren, Herr OLLE—SPIK.
(Phenix.)