BIMAKLAREN. Hvem är den man på börsen går, Med gröna band och gråa hår, Som folk inunder armen tager Och dem dit bort till fönstret drager? — ,Hvad! är du klok? Ej känna den! . Bi-mäklarn är det ju min vän, Han, ,mannen utaf goda tonenp, Som kom sig upp i reåvisionen Och sedan band och stjerna fick För det han vissa ärnden gick Åt vederbörande. Nu samlar Han honung för ,)Det Svenska Bin, Som sticker näsan på hvar frin Och stöder tbronen — tills den ramlar. På detta vis han tror sig lätt Till samhällshöjderna att hinna Och der för sina mödor finna Belöningen — en taburett. En Probenreuter, mera drifven, Bikupan ännu aldrig fann .... Jo han förstår att mäkla han, Jo det är just den rätta knifven. Se, hur han småler! Oförtruten Han presenterar der sin bok Hvad är i den? ..,. I den! din tok, Bon innebåller — mäklarsluten; Och kanske något mer ännu Af folk, som skrifvit sju för tup. Tag dig i akt för frestarn lede! För honom ingen får gå fri: Sitt namn man måste skrifva i Hans Album der, så vidt hans vrede Man ej vill röna någon dag, När man som allraminst kan ana Att blifva träffad på sin bana Af hömndens dolkstygn eller slag. Här hjelper ej för kassan klaga; På sitt kontor med makt och list Hvar kommande. sin kontorist. Han nödgar att till kupan draga. Blir den ej nu på honung rik Och uppå yrfän utan ända, Så kan till skam det icke lända Bimäklaren, Herr OLLE—SPIK. (Phenix.)