tid. Ett väggur, i ett stort fodral med kinesi ska målningar i guld och svart, stod der tyst nädt och dammigt i ena hörnet, och en gro klocksträng med flera stora, sidentofsar. hängd ännu i ena vrån nära intill det bastanta skrif bordet, framför hvilket en stol med högt oc! smalt ryggstyre:och utvikna ben stod:qvar; lik som den arbetande blott: för en stund seda uppstigit. Innanföre var en sängkammare, et i lika småk orneradt rum, som det vi lemnat Gud vet, sade grefven, det ser mästån ut son om ni hade rätt; — med dessa :rum ..och.; dess möbler kan jag ej umgås — umgås säger jag; ty run och möbler äro de närmaste af våra bekantskape och en stol, ett Bord, en soffa äro oftast de pålitliga ste af våra vänner.,, Slutligen kommo vi till tvän ne små rum, med fönsterne ut åt trädgården de tycktes varå något sednare bebodde än d förre och voro enklare :möblerade. Se här slå jag opp mitt tjällb, sade :grefven; detiär väl jus ej-nymodigt; men-här-ser-gladare-utränorod andra rummen. Der stod framför bordet el ländstol, sony fördom varit förgylld, men. nume va Här och ider visade. hvitgrunden; det röd: sammetet, med hvilket han var klädd, hade e bleknat, bksom i allmänhet färgerna i detta rut bättre än ide öfrige hade bibehållit sig. Jag förundrade mig deröfver; men grefven, som to; ällting på sitt vis, anmärkte blott, att rummel lågo .mot norr. Ser ni, herr pastor, der ej lju set strålar i sin fulla glans, der bibehåller sit det gamla, det är i allmänhet en sanning, att de uråldriga bäst bibehålles i mörkret, så i den ma teriella som i dena moraliska verlden; det är en dast .det vexande som -behöfver ljus. Det son förfaller, förstöres snarare i dagen, än i skymningen. : Det är derföre, herr pastorp, tillade har med en satirisk dragning på munnen, mörkre är så behöfligt för bibehållandet af gamla insti tutioner. ; Sedan rummen blifvit eftersedda och någer lunda iordningställda, flyttade grefven dit; hans