— Dagligt Allehanda för i går och i dag ha
meddelat en fortsättning af Hrr Revisorers för
handlingar. Åtskilligt deruti är icke af särdele
jutresse för allmänheten, i synnerhet när mal
på förhand något när kan ana och veta, att an
märkningarna innan de hinna genomgå de mån
ga serskilda instanserna vid en riksdag, genon
StatsUtskottet och de fyra Siånden, vanligen p
något ställe blifva kastade under bordet oci
sjelfva resultaterna af besluten redan förut va
rit refererade, i sistl. November.
En liten strid, som förevarit inom Hrr Re
visorer sjelfve, förtjenar emedlertid påpekas, del
för sjelfva sakens beskaffenhet, dels emedan er
dervid förefallen votering lemnar en temliger
noggrannt statistik,, som det under riksdager
kallades, öfver Hrr Revisorers fördelning mer
afseende på sina åsigter.
Frågan var om granskning af mötes-passevo
lans-kassorna. Dessa skildes vid 4823—530 åren:
riksdag i två delar, af den anledning, att Rege
ringen då först medgaf Ständerna den i grund
lagen tydligen utstatade rättigheten, att gransk:
passevolansmedlens förvaltning; men detta med
gifvande skedde icke annat än för de medel
som ifrån dem tiden skulle inflyta. De mede
åter, som redan funnos inne i passevolansfon-
den och ej utgått till mötena, afskildes unde
namn af gamla passevolansfonden, och i denn:
fingo Revizorerne icke titta in med nigon så
dan der granskningsrätt, som i den nya.
Hvar och en känner något när egentliga or-
saken till denna lilia jalusi. Den första ock
synliga vär, att Regeringen förklarade dessa me-
del såsom dess arf och eget, på den grund, at!
de skulle utgöra ett genom dess goda bushåll-
ning uppkommet öfverskott, och att således Re-
geringen äfven ägde rätt att använda dem efter
godtfinnande. Men en annan orsak, som se-
dan bidragit att öka samma obenägenhet var,
att denna kassa småningom, såsom hela verlden
vet, ifrån en passevolanskassa blifvit förvandlad
till en sorts diskont eller nödbjelpskassa, som
har den äran att ibland andra räkna vissa hö-
gre funktionärer och hofdignitärer såsom stän-
dige låntagare, till en del med ännu högre per-
soners borgen. Gamia passevolansfonden anses
derföre äfven såsom det Kongl. Krigskollegiums
allraheligaste dapositum, omgivet af en förlåt,
hvilken aldrig må öppnas för profana blickar.
Detta allt är för öfrigt en sak för sig och känd
af gammalt. Men samma sak har jemväl ett
annat uppslag, som gör den ännu intressanta-
ce, och riktigt till en liten kabinettskasseaffår
i miniatyr. Förmodligen har nemligen den gamla
passevolanskassan, så ypperlig bon i sig sjel! är,
icke räckt till att fylla behofven för dem, som
behöft låna. Här httade man likväl snart på
en ganska klok utväg, hvilken vittnar om den-
na djupa finansblick, och denna kloka hushbålls-
ahda, som äro så välbekanta egenskaper hos ve-
derbörande. Det Kongl. Krigskollegium har nem-
igen under sin förvaltning äfven andra fonder,
såsom den nya mötespassevolanskassan, tross-
passevolansfonden, o. s. v. Dessa få icke nu-
mera disponeras, utan rättighet för revisorerne
att granska desamma; men detta kan icke hin-
ra, att låta dem låna till den gamla kassan
efter behof, så länge det räcker, och öfverflytta
de enskildes skuldförskrifningar till den .gam-
ja kassan såsom säkerhet för den nya. Här-
genom uppstår det lyckliga förhållande, som
äsaren torde Iifinna, att om ock hela den
samla kassan vore utlånt och vederbörande lik-
väl behöfde en dugtig summa, så kunna pen-
sarna tagas ur den nya kassan mot den gamlas
örbindelser. Denna kan härmedelst göra tjenst
ör sitt dubbla belopp, utan att behöfva hafva
RR ag år i rigg säs nar NG