ma afton gått bort till Bazaren och druckitthe, men ungefärligen klockan 9 kommit hem tillbaka. Jederin hade härvid invändt: kanske klockan äfven var tio då Breitfeldt hemkom, och derå genmälte Breitfeldt: ja! det kan ock hända., Härefter uppsökte Jederin Herr Polismästaren och underrättade honom att Breitfeldt var anträffad ; hvaruppå Herr Polismästaren begaf sig till Breitfeldts rum, hvarest denna emedlertid varit bevakad af uppsyningsmannen Österdahl och der Breitfeldt nu för Herr Polismästaren afgaf den berättelse, som finnes intagen i ÖfverStåthällareembetets protokoll. På Hr polismästarens befallning blef Breitfeldt sedermera af Jederin och Österdahl visiterad, bvarvid den sistnämnde i fickorna på den bonjourrock, som Breit:eldt vid tillfället hade på sig, anträffat en näsduk och en alldeles ny fingerborg af silfver; men, oaktadt äfven Jaederin tydligen såg, att Österdahl ur Breitfeldts ficka upptog fingerborgen, sökte Breitfeldt i början förneka, att han någonsin innehaft densamma. Efter det Breitfeldt blifvit till Kongl. poliskammaren uppförd och der vid enskildt förhör erkänt för Hr polismästaren, att Breitfeldt försålt boetten till Carlssons klocka och hade qvar sielfva urverket, som, efter hvad Breisfeldt då tillika föregifvit, skulle finnas liggande ofvanpå hans fortepiano, begaf sig Jederin tillbaka till Breitfeldts rum för att eftersöka urverket och fann det omsider uti en fördjupning i pianot, dit urverket tydligen var med våld nedträngdt, emedan märken efter uret i nämnde fördjupning utvisade, att densamma var så trång, att uret ej kunnat af egen tynad nedkomma deri. Då Breitfeldt ifrån sitt eget rum effördes till poliskammaren, gick han dit i bara stöflorna och Jiederin kom då icke ihåg att några geloscher funnos i Breitfeldts rum. Sedermera förnekade Breitfeldt ihärdigt, att han ifrågavarande dag innehaft några galoscher, intill dess Jederin erinrade sig hafva hört Breitfeldt, vid sin hemkomst på eftermiddagen, aftaga sådana skodon och Jederin, vid ytterligare undersökning, påträffade dem uader Breitfeldts säng. — Måndagen den 41:a November anställdes af Jederin och Lundberg visitation i Rumstedts boningsrum, beläget en trappa upp i en serskild byggnad, tillhörande Bibelsällskapets hus vid Kungsholmstorget; men i detta rum upptäcktes icke något, som veterligen tillhört musikläraren Carlsson och ej helter annat skäligen misstänkt gods. I Rumstedts gömmor funnos väl hagel och löst krut, men hvarken patroner eller någon enda knallbatt. Sedan Jedterin lemnats tillfälle att beskåda den pistot och de tvenne ljus, som jemte remisshandlingarne från Öfverståthållsreembetet blifvit hitskickade, förklarade Jederin, det han bestämdt igenkände nämnde Jjus, såsom desamma, af hvilka det ena af Jederin påträffats liggande i Breitfeldts rum bakom den uppslagng delen aflocket till hans piano, och det andra funpits i Carlssons kammesre dagen eter mordet; äfvensom att nu förevisade pistol syntes fullkomligen likna den, som, efter hvad Jederin redan förmält, varit liggande å Breitfeldts kakelugn, men att, emedan mänga pistoler funnos af alldeles lika utseende, kunde Jederin icke bestämma, om den här företedde vore densamma, hvarom Jederin förut talat; dock upplyste han, att den hos Breitfeldt funne pistolen blifvit till Hr Polismästaren aflemnad, hvarjemte Jederin förklarade, att hans yttrande angående ljusen grundade sig på den omständighet, att färgen å det i Cirlssons rum påträffade ljuset på flere ställen blifvit brun, förmodligen aj den rök, som funnits i rummet; att det ena här fö revisade ljuset ägde alldeles dylika märken, och at! de begge syntes vara stöpta i samma form, likasom förhållandet visat sig vid jemförelsa emellan de hos Carlsson och Breitfeldt anhållna ljusen. På ytterligare frågor tillade Jederin, att i Breitfeldts gömmor ej kunnat upptäckas hvarken knaiibattar, kulor, paåtroner eller löst krut; att Iederin på flere utigranskapet af Breitfeldts bem belägne bodar, der knailhattar försäljas, efterfrågat om Breitfeldt der till. handlat sig någon sådan, men i denna omständighet ej kunnat vinna någon upplysning; att Jederin för det närvarande icke erinrade sig hvad de pantsedlai angått, hvilka Breitfeldt, enligt hvad Öfverståthållare embetets protokoll utvisar, befunnits innehafva samt att Jaderin icke mindes några flere omstän digheter, som kunna förtjena att omnämnas; åba ropande Jederin likväl i detta afseende sina till Ör. verståthållare-embetet afgifna rapporter. Polis-uppsyningsmannen Lundberg instämde til alla delar i hvad Jederin berättat, angående dels vi sitationen hos Rumstedt och deis den undersökning som, i Breitfeldts frånvaro, skett å hans rum Fre dagsförmiddagen den 29 Oktober. Härjemte upp!iy ste Lundberg, att de i Breitfeldts ena dragkistlåd: funna byxor och stöflar syntes hafva varit så våta när de dit inlades, att sjelfva lådan deraf ännu var fuktig, då visitationen skedde; att så mycket damn varit liggande öfver pistolen uppe å kakelugnen : Breitfeldts rum, att, enär den blifvit ditlagd aftoner förut, detta damm uppenbarligen blifvit med afsig bredt öfver pistolen; att Lundberg i denna sin för modan styrktes ytterligare deraf att flere märken likasom efter fingrar, varit synliga i det lager a damm, som bildat sig ofvanpå kakelugnen, samt at Lundberg icke varit tillstädes, då Breitfeldt först an