(SOLLGATEN OCH HANS HUSTRU.
(Ur ,SEIZZER, af Förf. till oKUSINERNA.)
(Slut fr. gårdagsbl.)
När mor Xajsa och herkes främmande inkommi
i stugan, drog der förra trenne stolar ett långt styc
ke fram Vv) fgoMvet, trugade Mathilda och baraen at
sätta six och bjelpte sjelf upp de små på de hög:
stolarne. Pigan rusade ut i köket, men lemnade er
liten Springa på dörren öppen, genom hvilken ho:
tiltade. Azma- Lisa, en nmio-årig, gulhårig, ful flicka
och mer k sj:as yngsta dotter (de andra voro gifta?
stod v isen, såg under lugg, satte ut magen och
höll fi ne i mun af blyghet och förlägenhet.
Kom fram Anna-Lisa,p ropade mor Kajsa, och
-helsa på nådig grefvinnan ech på smifröknarna
Kors into ska du vara blyg, Auna-Lisa! Hör du
då! Vill du inte säte hvad jag säger, tös! Kom
fram i reppet och tag småfröknarna i handen oct
helsa vackert.p
Men Anza-Lisa förblef, eaktadt alla dessa Upp:
maningar, deck qvarstående, endast ruskande på sig
och stickande alt flere ech flere fingrar ia i den
stora munnen, För att göra processen kort, sade
Mathilda till Mina och Lina:
Gå ned, mina små flickor, och kelsa på dan lilla
flickan. och tag henne i kand.s Mina och Lina
som med förvåning åsett Anna-Lisas gensträfvighet
efterkommo genast Mathildas tillsägelse. nedstego
från sina stolar, 3ingo fram och tego den blyga flic-
kan i hende2, men åorgingo genast till sina högs
Platser, på kviika de med svårighet uppklängde, samf
sutto sedan likasom förstenade med små hängande
ben och fötter.
Nå hvad säger nådig grefvinnan om dem stackars
Bolds Stina? frågade mor Kajsa, cch sysslade un.
der tiden i sina skåp.
Jo,, svsrede Mathilda, jag tyckte hom var allt-
för bekl! svärd, helst för dena fasliga ensamketen
der b i djupa skogen, och vi få väl vara be-
tänkta pi ast skaffa henne någon hjelp på nig
sätt.p
Mor Ksj:a, som trodde och anade att Mathild:
ville uppfordra hennes och hennes mans hjelpsam.
het, efter den sednere var Bolds rotcbonde; mo: