(SOLLGATEN OCH HANS HUSTRU. (Ur ,SEIZZER, af Förf. till oKUSINERNA.) (Slut fr. gårdagsbl.) När mor Xajsa och herkes främmande inkommi i stugan, drog der förra trenne stolar ett långt styc ke fram Vv) fgoMvet, trugade Mathilda och baraen at sätta six och bjelpte sjelf upp de små på de hög: stolarne. Pigan rusade ut i köket, men lemnade er liten Springa på dörren öppen, genom hvilken ho: tiltade. AzmaLisa, en nmio-årig, gulhårig, ful flicka och mer k sj:as yngsta dotter (de andra voro gifta? stod v isen, såg under lugg, satte ut magen och höll fi ne i mun af blyghet och förlägenhet. Kom fram Anna-Lisa,p ropade mor Kajsa, och -helsa på nådig grefvinnan ech på smifröknarna Kors into ska du vara blyg, Auna-Lisa! Hör du då! Vill du inte säte hvad jag säger, tös! Kom fram i reppet och tag småfröknarna i handen oct helsa vackert.p Men Anza-Lisa förblef, eaktadt alla dessa Upp: maningar, deck qvarstående, endast ruskande på sig och stickande alt flere ech flere fingrar ia i den stora munnen, För att göra processen kort, sade Mathilda till Mina och Lina: Gå ned, mina små flickor, och kelsa på dan lilla flickan. och tag henne i kand.s Mina och Lina som med förvåning åsett Anna-Lisas gensträfvighet efterkommo genast Mathildas tillsägelse. nedstego från sina stolar, 3ingo fram och tego den blyga flickan i hende2, men åorgingo genast till sina högs Platser, på kviika de med svårighet uppklängde, samf sutto sedan likasom förstenade med små hängande ben och fötter. Nå hvad säger nådig grefvinnan om dem stackars Bolds Stina? frågade mor Kajsa, cch sysslade un. der tiden i sina skåp. Jo,, svsrede Mathilda, jag tyckte hom var alltför bekl! svärd, helst för dena fasliga ensamketen der b i djupa skogen, och vi få väl vara betänkta pi ast skaffa henne någon hjelp på nig sätt.p Mor Ksj:a, som trodde och anade att Mathild: ville uppfordra hennes och hennes mans hjelpsam. het, efter den sednere var Bolds rotcbonde; mo: