stiftningen egennyttan lös, så fianes ingen moralisk kraft, som kan motväga densamma.x Det är verkligen svårt att hopa flera dumheer inom få rader, än här skett. För det första vevisar användandet af fraserna, om ultralibera! agstiftning på England, att arbetarne i bikupan hafva ungefär lika mycket reda på det landets agstiftning, som ett visst snusförnuftigt fyrfotajjur hade på väderqvarnen, och för det andra, lt de icke det ringaste följt med den sednare tidens händelser. Hvar och en vet annars, att nöden ibland arbetsklasserna i England har helt andra orsaker; först och främst jordegendomensY ofantligt ojemna fördelning, i filjd af majoratslagarna, som samla den fasta förmögenheten på få händer, sedermera den aristokratiska anda och lagstiftning, som genomgår hela England, och den ucxclusivenessp, som deraf blifrer en följd, tillika med den ofantliga mängden af sine kurer, som suga folkets märg, till underhållande af statslyxen ech nämnde aristokratis så kallade värdighet; vidare den omätliga, i följt af national-högmodet och en falsk krigs-politik ådragna national-skulden af cirka tiotusen mil-!: Jlioner Bdr Båko, hvarå räntorna gå högre än den öfriga statsutgiften, och måste betäckas med skatter, som tsgas af den arbetande; vidare, eli Presterskap, som mer än i något annat land, älven de katholska, rent af gödes af folkets sveti, men imedlertid har delt så olika, äfven sins emellan, att då de högre prelaterne äga större inkomster än mången regerande furste, så kunna desgentligen tjenstgörande knappast lifnära sig; vidare, utbildningen af fabriks-systemet, tillkommen under prohibitiva lagar och som gör den stora industriella folkmassan till elt slags slafvar under de rika fabriksherrarne; och slutligen spanmåls-lagarne, d. v. s. den enorma tuilen på tländsk spanmål, som gör lifsuppehället i Storbritannien dubbelt dyrare än på kontinenten. Med ett ord, hela syftningen af Englands bide politiska och sociala författning är aristokratisk, och det är denna riktning, detta samhällstillstånd, som trycker på massan. Vill man nu vidare jemföra dessa oförnekliga facta med Biets radotteri, så befianes det ju genast, att allt det här uppräknade onda, som vi mångfaldiga gånger förut påpekat, och som Engelsmännen sjeifve nogsamt känna, innefattar just sådana missbruk, för hvilkas antingen bibehållande eller införande det oefterrättliga ultra-kotteriet och dess hyggliga organ fäktar: nemligen Embetsmannahierarkiens förstärkning, befästandet och utvidgandet af presterskapets makt; gynnandet af en methodistisk och annan pietistisk riktning, svm sträfvar att lägga församlingen under en andlig polis, grundad på superstitionens makt öfver samvetena; gynnandet af ett med förbud omhuldadt fabriks-system, prohibitiva tullar, med mera. Så står det till med statsmanna-kunskapen i bi-lägret. Det ser ut, som om ofvannämnde tidning. Biet, efter läsningen af våra anmärkningar i gårdagsbladet om dess lögnaktighet, icke haft någon ro, om det icke hade fått lemna en omedelbar 3tterligare bekräftelse derpå genast uti nästa nummer. Så läser man i dag i en insänd artikel, att Aftonbladet ansett, att genom förhöjning af tullen på ost, smör, fläsk och andra viktualier, konsumenterne skola blifva prejade af de inhemska produ centerne. Osamning. Aftonbladet har blott sagt. alt en betydligt förökad tull på nämnda artiklar måste göra lifsmedien för konsumenterna och för den arbetande klassen — fabriksarbetarne inberäknade — dyrare, så länge landet ej producerar tillräckligt för behofvet af dessa varor, utan att ställa den fattige på förknappning, Någonting om prejning förekommer icke, ty ingen klandrar, att producenterne taga hvad de kunna få. Vidare förekommer följande bevis på en kollossal statsekonomisk enfald: Då råg-missvexten i landet är gifven och den arme landtmannen derigenom blifsit högst lidande, så vore väl ej obilligt om det lilia han kan afyttra fiage påräkna något högre pris; men detta oaktadt missfirmar Å. B. Regeringen, som icke tidigare nedsatt inkommende tulln, på det utländska tillförseln med ens skulle få öfversvämma landet, och genom betydliga öfverskott, äfven för kommande året, få tillintetgöra den lidande landtmannens förhoppningar om prisernas någorlunda upprätthållande då — för att förmå utgöra de många slags onera som vidlåde landtbruket Detta lärer ej behöfra något svar. Nir det är missväxt för landtmannen, så bör detta hjelpas med höga tullar på utländsk spannmål — är icke detta en vacker logik? Uti-en annan artikel, åter, söker Biet taga Samlaren under armarna mot våra anmärkningar i gårdagsbladet, om en falsk citation, med det påståendet att Aftonbladet begått samma osed mot f. d. U!gifvaren i en artikel på 2:dra sidan 4:de spalten. Det vore visst godt att komma ifrån saken på det sättet, men dervid möter blott den lilla objektionen, att Aftonbladet framställt huru det anser f. d. Utgifvaren framdel:s komma att yttra sig. Det utgör således icke en uppgift om hvad som har Det så kallade grannlåtsbrefvct) var ett klassiskt stycke. Första sidan bestod af en allegorisk målAo a böna. SR. oo AR Af då aldra ha