I svärlig resa under den oblidaste årstiden; och
I hemställde tillika om det icke i alla hänseende
vore lärspligare, att H. M:s resa uppskjötes til
Stortingets slut, då H. M:s närvaro för ären-
dernas afslutande vore mer gagnande än vid
Stortingets öppnande. Dessa betänkligheter fram-
ställdes med en så grannlaga aktning för H. M:s
person, att sjelfva Svenska Biet förtjustes deraf,
och reproducerade Morgenbladets artike!, såsom
ett bevis på den lojala sinnesstämningen i Nor-
ge och än mer såsom en förebråelse mot sven-
ska tidningar och deribiand förnämligast Afton-
bladet, för det de kan tänka aldrig jahue 2ga till-
börlig respekt i sina meddelanden angående Ko-
nungens person. Vi kunna naturligtvis icke
missunna servilismens apostlar detta tillfälle att
insvepta i ett liberalt blad rulla sig i stoftet,
ehuru det var lätt begripligt att jerste omsor-
gen för H. M:s hälsa äfven ett annat bekym-
mer föranledt Morgenbladets vördnadsfulla hem-
ställan. .
Det dröjde imedlertid icke länge innan detta
bekymmer kom tydligare i dagen. Sedan nem-
ligen Konungens afsigt att under vintern besö-
ka Christiania blifvit der med visshet känd, och
vederbörande kommit i rörelse för att tillställa
de- festligheter, hvarmed det kungliga besöket
borde firas, fann Morgenbladet nödigt att litet
tydligare låta förstå, att en orsak hvarföre det
önskade se Konungens resa uppskjuten till Stor-
thingets slut låg i den fruktan för hofvets infly
lelse på ärendena vid Storthingets början. Den-
na förklaring jemte någraiyitrade betänkligheter i
afseecde på de tilltänkta festligheterna togs myc-
ket illa al den Constitutionelle, som med syn-
nerlig häftighet antog sig devuemangets sak. Här-
till svarade Morgerbladet bland. annat, att då
det sett H. M:s omgifning finna hans närvaro
i Norge just ru så högst oumgönglig, alt intet
afseende biifvit gjordt på hans höga ålder och kli-
matets stränghet, så kunde Morgenbladet icke
dertill finna någon annan rimlig förklaringssrund
än vederbörandes förhoppning, att genom denna
närvaro kunna bearbeta sinnencn, ett försök
hvarpå exempel ingalunda saknades. Med hän-
seende ti!l festiigheterne yttrade vidare samma
blad: När bär i staden, der tidens trångraål
varit så känbart, att en stor del köpmän under
de sista tre åren och andra måst ingifva sin stat
eller upphöra med sin rörelse, och der Thrond-
hjemska eldsvådan ensamt fordrar en kontribu-
tion af 450 080 Speciedaler, ännu dertill skola
göras stora kostbara anstalter, för att ådagalägsa
en belåtenhet raed tiderna och styrelsen, den vi
längt ifrån ieke anse för allmännelig ibland den
tänkande och oafhängiga delen af folket; så kan
väl en smula ovilja öfver dessa tillställningar ie-
ke anses för någet så erimligt, och någon för-
hoppning, alt det fjesk och den lust ör granna
tillställningar, som altid vid dylika tillfällen hål-
la sig framme, denna gång skulle visa sig min-
dre enträgna än tillförne, kunna vi icke uttala
emedan vi icke hysa dev. Det ör. furstarnes
lett att alljemt bedragas af den hyllning, hvar-
med blinda beundrare och lyckojägare i tid och
otid stå tillreds, och det kan väl icke skada att
smickret också möter något motstånd.n
Emellertid hade den Constitutiorelle ur sed-
naste häftet af den här i Sverige utkomna Port-
feuillen meddelat den märkliga von. Engeström-
ska berätteisen om throaföljarvalet efter prins
Carl Augusts död, och Morgenbladet, som tyckte
att denna berättelse just icke kunde anses med-
föra någon tillökning i H. M:s lagrar, tog sig
deraf anledning till en jemförelse mellan den
Constitutionelles häftiga ifver för devuementet
och dess smak för berörde historiska dokument,
samt yttrade än en gång med hänseende till det
ifrågavarande kungliga besöket: Man har hos
oss så svårt alt skilja H. M:s person frin rege-
ringsärenderra, och då den persorliga byllningen
för konungen alltid tolkas som en opinionsytt-
ring, har man väl skäl att tillråda försigtighet
och att cerisra om hvad isynnerhet bör liga
medborgare om hjertat. Det kan vil ieke ska-
da, om man någen ging gör sig reda för sin ställ-
ning och icke alltid blindt följer den gamla slen-
triapen ledd af en helig (underdånig?) rysning
EEE EEE EEE
glömma bort att någon gång komma och d eka en