på en blank tentallrik, utan äfven bräxriasflaska oct
silfverbålle.
Var så god och häll till godo! sade hon til
Mina och Lina, som följt bvarje hennes rörelse mer
oafvända blickar, och hvilkas saptis af den frisk:
höstluften och den långa promenaden var stegrac
till det högsta.
Ver så god!o sade mor Kajsa än en gång, skä
rande bröd ech ost, samt flyttande fram de små til
bordet. Derefter svängde hon ut med största hastig
het i sitt kök, sägande till pigan:
Skynda dig, Britta! sno på! sätt i fläng på pann
kaksplåten, och lägg bra med goda glöd under, me
dan jag vispar till Och nu tog hon fat oca visp
izgick i visthuset, återkom snart högt vispande ägg
mjölk och mjäl, och snart fräste och smattrade der
ena pannkakan efter den andra öfver kolelden
Britta smörjeade, slog på och vände flinkt, och moi
Kajsa bar sjelf in, så fert sem pamnkakorna gräd
dgdes, till da små, hvilka, sedan de låtit truga :si;
en liten stund, höllo till godo med den allra mes
klingande astit i verlden.
Nu återkom Mathilda. och sedan mor Kajsa för
gäfves truget och bedt henne äta bpen pannkake
med stött socker och krösa-mos till, men Ma hilds
endast velat taga ett äpple, sägande att hon var lång
mera törstig än hungrig, och sedan mor Kajsa i fyr
språng gått efter en stor silfverbägare, bräddful
med söt mjölk, och sagt mångfaldiga gånger: val
så goda, var så god! och hå!l till. goda etc., sedar
allt detta var uträttadt, frågade bon först om utgån.
gån af Mathildas expedition.
nJo, Gud ske lof, sade Mathilda, onu är det om.
bestyrt. Jeg fick Lars Olssons lilla Mirtha, som ät
klok och stadvisende, att gå och leta upp Annika
och skulle denna ej kunna komma genast så pår
la Märtha bort till Stina, och stannar hos henne
till Annika kommer.p
Annu ett loftal, ännu en ögon-gnuggning höll
mor Kajsa öfver Mathildas godhet, försäkrande at!
ahon sjelf varit betänkt på allt detta, hvaraf Ma-
thilda fick tro så mycket eller så litet hoa ville.
Mon nu led tiden långt fram på degen. Kloc-
kans gök bade, till Minas och Linas yutersta fröjd
galit både tolf och ett. Mathilda gade ett vänlig!
och tacksamt farväl till mor Kajsa bad henne icke