RESER EEE ERE
Jo, han har varit borta några dagart svarade
Jozef kort.
Och hörs inte utaf, frågade grafvinnan med ni-
got häpet och ängsligt i tonen.
Åh jo,, genmälte Josef, den vunstig herrn kom
hem i eftermiddag, frisk och sun:.
Så-å! yttrade erefvinnan, då är han icke orsok
till sin herres mulna lynne i afton.
Brasan var mest utbränd. Grefvinnan skulle dra-
ga på klocksträngen för alt begära in Jjus, hon gick
då förbi Jesef och lade hastigt sin hand på hans
panna och sade mildt:
pJosef, är du sjuk eller ledsen? Säg att du är ett
dera, ty det tredje är långt värre. Dåligt lynne är
det värsta af allt, för en verklig vän, ty det be-
visar att denna ej är nog, ej ens något i detta ö-
gonblick. .
Jag är ledsen, goda Mathilda, svarade Jozef, och
tryckte den vänliga handen till sina våta ögon, sina
varma läppar.
Nå, det var goåt, sade Mathilda, och drog anr-
dan lättare, .men hvarför är min gode Josef ledsen?
fortfor hon och tog en plats bredvid ynglingen.
Ack! jag har sett mycket elände i dag, och, då
värsta, det biltraste af allt, jag är sjelf orsaken der
till, genom miltdförb. tjenstenit.
Och hvad Har du sett ? frågade greivinnan med
yttersta förundran, ty hon visste ej att Josef varit
ur huset på hela dagen.
O! jag bar sett sorgen, den bleka, stumma, för-
gråtna, intill vansinne gränsande sorgen!
Ncj, säg snart, bästa Josef! Hvad har du seu?
Man skall icke onödigt plåga siua vänner.!
aJag har sett soldat Bolds unga hustru. i
Ja, hon är rätt vacker alt se på, sade grefvin-
vinnan med någon förundran.
Ack, inte nu! genmälte Josef sorgligt. Hennes
man var al dem som blefvo kommenderade till Garl-