äldssedlar, och ändtiligen förfogade han sig hem
Ibaka, men blef genast, efter det han, klockan 4,
nträdt i sitt rum, der anhållen af Polisgevaldigern
ederin, som, underrättad om Breitfeldts namn, frå-
at om han kände Carlsson, och om det icke var
ennes Bonjour-rock, som Breitfeldt vid tillfället be-
agnade. Dessa begge omständigheter hade Breit-
eldt genast medgifvit. men, på ytterligare fråga af
ederin, angående Breitfeldts åtkomst till rocken,
lade han förmält sig hafva köpt densamma af Carls-
n, hvarefter Breitfeldt inför t. f. Polismästaren, Hr
iradshöfdingen Berg, som snartinfunnit sig i Breit-
eldts rum, gjort de uppgifter, hvilka finnas uppfattade
Öfverståthållareembetets, för Breitfeldt justerade,
rotokoll.
Nyssnämnde, den 29 Oktober hållne protokoll var
dessa delar af följande innebåll: aVidare, och i
råga om åtkomsten till de af Breitfeldt innehafde,
uti Carlssons rum tillgripne klädespersedlar och sko-
lagg. förmälte Breitfeldt, att, sedan för någon län-
ste tid tillbaka, emellan Breitfeldt och Carlsson sam-
al uppkommit derom, att den förstämnde, hvars
gne kläder och skodon börjat blifva alldeles ut-
litne, skulle af Carlsson köpa en del af dennes gar-
lerob, hade sistlidne Tisdag, då Carlsson, emellan
slockan 4 och 2 eftermiddagen, besökt Broitfeldt,
råga i berörde hänseende dememellan åter uppstått,
hvarvid de öfverenskommit, att Breitfeldt skulle af
Carlsson få köpa ett par svarta byxor för 5 Rdr, en
värt Bonjour-roek för 20 Rdr, tvenne västar, den
na af siden och den andra af kläde, för 2 Rdr
tycket, ett par stöflar och galocher för 6 Rdr, allt
riksgäldssedlar. samt en svart frack, äfvensom att
Breitfeldt skulle till Carlsson i byte, emot dennes
silfverfickur, lemna en, Breitfeldt tillhörig kråsnål,
I form af en lyra, hvilken Breitfeldt ansåg vara värd
4 Rdr berörde mynt, hvarjemte det aftel dem emel-
jan träffats, att Breitfeldt, som icke för tillfället
vore försadd med tillräckligt penningar, skulle, pär
det föll honom lägligt, och han dertill erhöll medel,
betala Carlsson den skuld, hvari Breitfeldt hos ho-
nom således komme aft häfta; att Carlsson deruppå,
sedan han af Breitfeldt erhållit 2 Rdr Bko, såsom
bandpenning å de persedlar, han af Carlsson skulle
bekomma, aflägsnat sig från Breitfeldts hemvist, och
derefter hade Breitfeldt hvarken råkat Carlsson eller
hört af honom förr, än i går afton, vid åttatiden,
då en för Breitfeldt okänd gosse klädd i blå rock
och brun mösga, infunnit sig uti Breitfeldts bostad,
och, under förmälan, att ban blifvit ditskickad af
Carlsson, från denne medfört så väl de stöflor och
galecher, byxor, bonjour-rock och väst af siden, nvilka
Breitfeldt i dag begagnat, som äfven den i hans rum
anhållna svarta frack och Carlssons silfver-fickur;
att, sedan den okände gossen lemnat berörde per-
sedlar, samt bortgått, hade Breitfeldt, som under
hela dagen varit hemma, samt icke ätit middag, hvil-
ken måltid han merendels plägade försaka, klädd i
sine egne stöflor och byxor, vid pass klockan 9 be-
gifvit sig till Konditorn de la Croix paviljong å Ba-
zaren, och der druckit en kopp the, hvarefter Breit-
feldt åter gått till sin bostad, dit ban ankommit
klockan !, till 10; att Breitfeldt, som, under hem-
vägen, råkat falla omkull, dervid han med gatu-
erenlighet nedsmutsat sine påhafde byxor, genast,
efter det han hemkommit, lagt sig att hvila, straxt
derpå fallit i sömn och sofvit fnda fram till mor-
genen. då kan uppstigit, påtagit sig de ofvanförmälde,
från Carlsson erhållne klädespersedlarne, och sedan
han uti sin ena byrålåda inläst de af honom i går
afton begagnade byxorna och stöflarna, på det att
de, såsom Breitfeldt yttrade, icke sku!le ligga frem-
me och skräpa i rummet, klockan omkring helf till
elfva lemnat sin bostad, dervid han i penningar
med sig haft omkring en Rår Bko.
Ofvanintagne de! af Öfverståtbållare-embetets pro-
takol! upplästes för Breitfeldt, hvilken derefter än
ytterligare medgaf, att han inför herr polismästaren
afgifvit en sådan berättelse, som i-samma protokol!
funnes beskrifven, samt, på fråga om anledningen
till dessa, efter hvad Breitfeldt nu mera sjelf er-
känt, hufvudsakligen osannfärdiga uppgifter, förkla-
rade i början, det Breitfeldt varit fullkomligen öf-
vertygad, att Rumstedt sjelfmant skulle angifva sig,
såsom den brottslige och rädda Breitfeldt: men se-
dermera, att denna af sin hos Rumstedt aflagde ed.
ansett sig förhindrad, att upptäcka det verkliga för-
hållandet, samt sluteligen att begge dessa skäl för
anledt Breitfeldt till ifrågavarande oriktiga uppgifter
Breitfeldt erinrades än ytterligare, hurusom han:
åberopade, till Rumstedt gifna löfte icka rimliger
kunde såsom en ed anses, enär dervid. enligt Breit
feldts här inför rätten gjorde beskrifning, icke en
norlunda tillgått, än att Breitfeldt gifvit Rumsted
ett tysthetslöfte och att denne sednare då, pekande
på en uppslagen psalmbok, yttrat, det Breitfeldt, om
han missbrukade Rumstedts förtroende, skulle blifvs
olycklig och i honom fiana sin värsta ovän. Här?
genmälte nu Breitfeldt: Jo: nog var det en ed jat
aflade; men jag minns icke så noga förloppet jag
erinrar mig blott, det jag ansåg mig förbunden at
dölja, hvad Rumstedt sedermera mig förtrodt.
Af Öfverståthållare-embetets hit ankomne proto
koll inhemtades att, sedan Brseitfeldt, vid enskild
förbör inför herr t. f. polismästaren, med ändring a
sin förut gjorda förklaripg i afseende på åttomster
till de af Breitfeldt innehefde persedlar, som vari
Carlsson tillhörige, angifvit ynglingen Rumstedt så
som den der lemnat Breitfeldt berörde persedlar
och sjelf behållit de öfriga klädesplagg, hvilka blif
vit å Carlssons rum tillgripne, men ännu icke till
rättakommit, hade Breitfeldt inför Öfverståtb.-embetet
protekoll d. 4 nästl. Nov. upprepat och utvecklat denn
angifve!se; innehållande detta protokoll, ibland an
I nat, följande beskrifning på början af pyssnämnd
förhör: Då Breitfeldt härvid i Rumstedts frånvar
I förehemtades och tillsades att nu fullständigt oc
noggrannt, inför protokollet, upprepa den förklarin
han inför herr t. f. polismästaren enskildt afgifvi
I förmälte Breitfeldt, att han dertill vore beredd, hvar
I med Breitfeldt för sig sjelf yttrade som orden föllc
IpJa! det kan icke vara Guds vilja, att jag ska
Jo, han har varit borta några dagar! svarad
Jozef kort.
Och hörs inte utaf, frågade grafvinnan med ni
got häpet och ängsligt i tonen.
ee oo - . .