KS Nr —L
såsom mål för ett ifrigt och säkert hopp. Josefsatt
yst och sluten i ett djupt fönster af det stora, pryd-
liga, med alla rikedomens lyxartiklar försedda rummet.
Grefvinnan teg en stund, lagade om bränderne i
brasan, gaf barnen hvar sitt päron, och skickade en
af dem med korgen bort till Josef, som blott med
en böjning på hufvudet uttryckte sin tacksamhet,
och att han ej ville hafva päron. Grefvinnan gick
till pianot, sjöng en liten glad och liflig sång, som
brukade vara Josefs förtjusning, men han yttrade in-
genmting derom. Hen steg upp från pianot, gick än-
nu ett par gånger fram och åter i rummet, men sa-
de sedan:
Kom nu fram till elden, kära Josef! Sitt icke
så der trög och ängslig; det förstämmer dig sjelf och
allt annat.
Jag tackar, jag fryser icke, genmälte Josef.
Ack du fryser visst, fast du icke vet det! skäm-
tade grefvinnan. Den fryser alltid, som är vid då-
ligt lynne, som utan orsak, utan rim och reson,
som man säger, är tvär, sluten, mörk i bågen, som
stöter ifrån sig sina vänner, och — till råga på allt
ej en gång söker och finner sig sjelf, utan är, om
baa vill bekänna sanning, Ten, oblandad sanning
missnöjdast med sig sjelf
Josef teg.
Huru är det med din häst, Josef? frågade gref
vinnan efter en Bstunds tystnad, i hvilken barnei
dock ej blifvit inbegripna, som af de uppgifna frukt
korgarne voro mycket muntra.
Förträflligt! svarade Josef.
Han tycker väl om att stå inne och spisa hi
och kafre, och se sin herre och herskare minst tju
ge gånger om dagen,, yttrade Grefvinnan glädtigt
men då Josef lemnade dessa ord, som mera voro el
reflexion än en fråga, obesvarade, tystnade hon åter
Jag har icke sett din Mylord på ett par dagar,
återtog grefvinnan efter en paus, han är väl ick
bortsprungen eller annars något illa med honom?