KS Nr —L såsom mål för ett ifrigt och säkert hopp. Josefsatt yst och sluten i ett djupt fönster af det stora, prydliga, med alla rikedomens lyxartiklar försedda rummet. Grefvinnan teg en stund, lagade om bränderne i brasan, gaf barnen hvar sitt päron, och skickade en af dem med korgen bort till Josef, som blott med en böjning på hufvudet uttryckte sin tacksamhet, och att han ej ville hafva päron. Grefvinnan gick till pianot, sjöng en liten glad och liflig sång, som brukade vara Josefs förtjusning, men han yttrade ingenmting derom. Hen steg upp från pianot, gick ännu ett par gånger fram och åter i rummet, men sade sedan: Kom nu fram till elden, kära Josef! Sitt icke så der trög och ängslig; det förstämmer dig sjelf och allt annat. Jag tackar, jag fryser icke, genmälte Josef. Ack du fryser visst, fast du icke vet det! skämtade grefvinnan. Den fryser alltid, som är vid dåligt lynne, som utan orsak, utan rim och reson, som man säger, är tvär, sluten, mörk i bågen, som stöter ifrån sig sina vänner, och — till råga på allt ej en gång söker och finner sig sjelf, utan är, om baa vill bekänna sanning, Ten, oblandad sanning missnöjdast med sig sjelf Josef teg. Huru är det med din häst, Josef? frågade gref vinnan efter en Bstunds tystnad, i hvilken barnei dock ej blifvit inbegripna, som af de uppgifna frukt korgarne voro mycket muntra. Förträflligt! svarade Josef. Han tycker väl om att stå inne och spisa hi och kafre, och se sin herre och herskare minst tju ge gånger om dagen,, yttrade Grefvinnan glädtigt men då Josef lemnade dessa ord, som mera voro el reflexion än en fråga, obesvarade, tystnade hon åter Jag har icke sett din Mylord på ett par dagar, återtog grefvinnan efter en paus, han är väl ick bortsprungen eller annars något illa med honom?