ålla denna ed helig; han skall icke lägga mig till
ast, att jag nu går att bryta en ed, som jag så dyrt.
vurit att hålla.
Efter uppläsning, hvaraf Broitfeldt medgaf, att äf-
en denna del af Öfverståthållåte-embetets protokoll
ar med sanna förkållandet öfverensstämmande, samt
ttrade: Ja! det var en helig ed, ty jag lofvade
Rumsiedt tystnad, och, under det Rumstedt pekade
å psalmboken, svor jag vid Gud att icke bryta detta
öfte.n
Det anmärktes, att Breitfeldt förut icke hos Käm-
iersrätten uppgifvit, det han svurit vid Gud; men
ran genmälte kärå allenast, det han städse vidhållit,
tt en helig ed var aflagd. -
I likhet med hvad Baeitfeldt hos Öfverståthållare-
embetet omnämnt, uppgaf han nu, att han bestämdt
erinrade sig hafva Fredagsmorgonen den 29 Okto-
Ber, då ban begaf sig hemifrån, innehaft kontant
Rdr Bko, bestående af en gul sedel på trettiotvå
skillingar, samt tvänne sedlar å åtta skillingar hvär--
dera. Efter hvad förr är sagdt, hade Breitfeldt af
s;uidsmeden Chergå erhållit 2 Rör 36 skillingar riks-
gäldssedlar; och då afdrag från dessa samman-
lagde belopp, Fyra Riksdaler tolf skillingar, skedt
för Breitfeldts uppgifna utbetalningar hos Kordito-
rerne de la Croix och Wartzau eller Bianchini, åter-
stod ändock mera än de Två Riksdåaler tolf skillin-
gar Rikspäldssedlar, som funnos hos Breitfeldt, då
kan häktades, Med anledaing häraf förständigades
Breitfeldt att upplysa, hvartill ban användt skilna-
den, men försäkrade, det han ifrågakomne dag all-
deles icke bestridt andra utgifter, än hos nämnde
konditorer, dock kunde han icke tillförlitligen erinra
sig beloppen deraf.
Då af Breitfeldts berättelse, angående Rumstedts
besök hos konom natten till den 23 Oktober, syn-
tes, som Rumstedt, först efter det han erforit att pi--
stolen ännu var laddad, beslutit sig att medtaga
densamma till Carlsson, fåstades Breitfeldts upp-
märksamhet på det osannolika deri, att Rumstedt
ändock skulle medbaft någon knailbatt, och att pi--
stolen i saknad deraf ej kunnat begagnas. Häröf--
ver kunde Breitfeldt icke lemna någon förklaring.
Om förloppet vid den å Carlssons lix anställda:
obduktion, der Breitfeldt äfven varit tillstädes, sade
han sig numera icke öga någon fullständig håg-
kosast. Han mindes blott, att förhållandet varit arys--
ligto; att han nödgats hålla i sin hand de tvenne i
Carlssons hufvud påträffade kulor; att Rumstedt iF
början, medan han uppehöll sig i det utanför sjelfva
anatemi-salen belägna rum, medgifvit, att pistolen,
när, den till Broitfeldt öfverlemnades, var laddad,
men sedermera, då Rumstedt kom in i anatomi-
salen och fick se Breitfeldt, sökt förebära att pisto-
len vid berörda tillfälle icke var laddad, ehuru Rum-
stedt omsider åter erkänt verkliga förhå!landet i den-
na del. I sammanhang hörmed anmärkte Breitfeldt
alt Rumstedt, i händelse han varit oskyldig, icke
någonsin skulle hafva döljt sanningen; men då Breit-
feldt ez:inrades, att han sjelf vore betridd med upp-
gilter, dem han sedermera medgifvit vara osannfär-
diga, åberopade Breitfeldt ånye den förr orafirmäl-
4e edgången, tilläggande: om jag verkeligen vore:
den, som mördat och bestulit Carlsson, huru skulle-
jag kunnat gå och göra af med de kläder, som än-
ou icke tillrättakommit ?
I antedning häraf gjordes Breitfeldt uppmärksam
derpå, att visitation äfven ägt rum i Rumstedts bo-
stad, utan att likväl någon af Carlssons saker der-
påträffats; men Breitfoldt svarade, att flere dagar ef-
ter mordet då redan förflutit och att Rumstedt,.
som imedlertid varit på fri fot, lätteligen kunnat
undanskaffa alla sådane persedlar, hvarföre ock Breit-
feldt vore öfvertygad att desamma aldrig skulle till-
rättakomma.
Sedan Breitfsldt än ytterligare blifvit förmarad till
en mera uppriktig och sannfirdig bekännelse, än den,.
han redan afgifvit; men ibärdigt förnekat all annan
kännedom om det åtalade brottet, anhöll Aktor, Hr
Assessor Salomozsson, om uppskof med målet, för
alt få de personer inkallade, till hvilkas hörande
remisshandlingarne föranledde; och yrkade Hr As-
sessorn, under åberopande ef 47 Kep. 37 S Rätte-
gångsBalken, att Breitfeldt, emot hvilken redan en
mängd bindande liknelser och omständigheter skulle:
förekommit, att han begålt det grofra brott, för hvil-
ket han vore anklagad, men med en anmärknings-
värd kalstarrighet nekade, måtte varda i enskild,
mörk cell insatt.
Med bifall härtill uppsköts målet till nästa Lördag
den 48 dennes klockan tio förmiddagen. Och skulle
ÖfverståtkåliarsEmbetets Kansli anmodas, att låte
Breitfeldt i enskildt mörkt fängelserum förvaras,
tilidess KämnersRätten annorlunda besluter. — Tilr
nyssnämnde rättegingsdsg skulle, efter remisshand-
lingarnes föranledande, kallelse utfärdas å Polis-
gevalidigern Jederin, Uppsyningsmännen Hallstede
och Lindblom, Pizan Berglund och Jernbäraren An-
dersson och hars bustru, Mamsellerna Bergqvist,
Lundberg och Schierbeck, Ynglingen Rumstedt, Kram-
handlaren Wailenström, Hr Fånogpredikanten Wal-
linder, Musik-eleven Kerlberg och Handelsbokbålla-
ren Ortman.
Breitfoldt öfverlemnades till fångbevakningen, och
lHr Assessoren Salomonsson afträdde.
r och dag, som förr skrifvet står.
På KämnersRättens vägnar:
0. 4. Montelius.