Det vill synas, som vederbörande skulle komma att vid justeringen något litet modifiera sin ! uppskattning af det sätt, hvarpå den unga eleven j M:ll Ström uppfyller sin roll i Lucie; åtsain-! stone att döma efter de icke obetydligt blandade opinionsyttringar, som redan vid andra repre-!! sentationen gifvit sig i detta afseende tilikänna.l Visserligen hade en elite af det entusiasmerade och renhåriga kotteriet ganska ordentligt infunnit sig på sin post, för alt ge saken fart oco söka fullända den förra qvällens succes, hvilket äfven på ett naift sätt tillkännagaf sig i Dagligt Allehandas berättelse för i går, der det yttras, att publiken tycktes på allt sätt vilja ge till,känna sin ovilja öfver den orättvisa kritik, hvarmed den unga elevens första uppträdande blifvit upptaget i Aftonbladet. (Så långt har det då verkligen kommit, ait man icke skulle äga rätt att anmärka det öfverdrifna och orimliga deruti, att för vissa orsakers skull öfverhölja en ung debutant äfven i partier, der hon visar sig verkligen sv2g och osäker, med bifallsyttringar, som endast borde egnas den redan fulländade talangen, utar att sådant skulle väcka ovilja hos en hel publik. Detta torde föranleda oss ait vid ett annat tilifälle belysa, buruledes det sedan någon tid börjat gå till att i vissa tidnings-redaktioner bilda dramatiska och musikaliska fullkomligbeter af hvad som i sig sjelf kan vara rätt bra såsom anlag, men likväl långt ifrån fulländadt.) Men utom det att öfverdriften i den omnämnda koalitionens applådsalvor nästan för bvarje gång med mycken moderation, men äfven mycket obevekligt tillrättavisedes och att de till och med mer än en gång fullkomligt nedtystades, höll sjelfva hufvudaktionen — inropningen — på att alldeles misslyckas, och det var först efter en temligen lin stund de förtjustes lungor kunde vinna behöflig öfvertag. Mamsell Ström har denna afton, i det hela taget, varit, om icke svagare, åtminstone icke lyckligare än förra gången, Det är utom all fråga, att Lucies roll är henne för öfvermäktg. Det är svårt att afgöra, om hon ens någonsin skall kunna komma att utföra den så, som sig bör, men dertill fordras i alla händelser ännu ytterligare både skola för methoden och utbildning för rösten. Rättvisan fordrar att här anföra, hvad som de sista dagarne med anspråk a? autenticitet berättats från flera båll, att neicligen Hr Berg, mamsell Ströms lärare, verkligen i det längsta skall, i hvad på honom vidkommit, motstått den unga elevens uppträdande i Lucies roil, och att hon äfven sjelf skall hafva hyst mycken tvekan derför, men hvilket allt säges hafva måst ge vika för Hr Backmans diktatoriska befallning. Om förhållandet så är — hvilket var svårt att på förhand känna — förfaller naturligtvis den anmärkning, som i vår förra artikel gjordes mot Hr Berg; mamsell Ström sjelf är i alla fall kanske mer att beklaga, än att klandra, för denna hennes tvetydiga debut. M:l11 Ström har af naturen en rätt vacker röst, men detta kan omöjligen vara tillräckligt för att sjunga ett sådant parti som Lucies. Det felas hence ännu mycket, till och med för att sjunga ganska vanliga saker. Hon har till en början på långt när icke den jemnhet, den fasthet i rösten, som oundgängligen tarfvas en sångerska, för att kunna sägas sjunga väl. Hon kan sällan uthilla en meilanton, utan att mer eller mindre vackla derpå, och om hon förmår med mera jemnhet gifva en af de högre tnerna, är det först derigenom, att hon i anslaget deraf liksom ger den fart, då den åtminstone, så länge lungan bar sitt fulla förråd af luft att släppa ut, håller sig så till sägandes uppe i linien. Att på detta sätt i forte eller fortissimo hålla en hög ton, är, relativt taget, en ganska medelmåttig konst; det är mezzavocen, det är erescendot-och decrescendet, som pröfvar artisten, och mamsell Ström är ännu häri, mer än i något annat, eleven. Imedlertid har mamsel S. vid mer än ett ställe velat liksom en smula kokettera med dessa uthållande fortissimo på de högsta tonerna, och det är många, som tyckt detta vara en alldeles ofantlig prestation, den de skyndat att belöna med en applåd utan ända. Mamsell Ström är för öfrigt änvu ganska osäker i sjelfva sitt anslag; vi hafva yttrat att hon sjungit falskt; andra säga att hon endas: detonerat, (ett kuriöst ord) eller att hon en dast slagit öfver; vi skola icke strida om ord saken är i alla händelser den, att hon icke sjungit rent. För att vara en stor sångerska, hvad somliga så gerna vilja göra henne till, är delt: — med benägen tillåtelse! — icke rätt galant hos eleven är det ursäktligt och förklarligt. Man har tyckts betrakta det fullkomligt som en bagatell, icke värd att vidare uppehålla sit vid, att mamsell Ström öfverallt i sin roll begagnar de aldra djerfvaste faciliteringar; mer må man svara uppriktigt, om detta isjelfva verket är en omständighet, som icke förtjenar äf ven sitt lilla afseende! Det gäller helt simpel att äfgöra, huruvida icke det aldra mesta a hvad i Donizettis musik i allmänhet förekom: er att Stina skulle vara, eburu han ej kunde upptäcka mer än hennes klara, ljusbruna ögon, som han vi