Det vill synas, som vederbörande skulle kom-
ma att vid justeringen något litet modifiera sin !
uppskattning af det sätt, hvarpå den unga eleven j
M:ll Ström uppfyller sin roll i Lucie; åtsain-!
stone att döma efter de icke obetydligt blandade
opinionsyttringar, som redan vid andra repre-!!
sentationen gifvit sig i detta afseende tilikänna.l
Visserligen hade en elite af det entusiasmerade
och renhåriga kotteriet ganska ordentligt infun-
nit sig på sin post, för alt ge saken fart oco
söka fullända den förra qvällens succes, hvilket
äfven på ett naift sätt tillkännagaf sig i Dagligt
Allehandas berättelse för i går, der det yttras,
att publiken tycktes på allt sätt vilja ge till-
,känna sin ovilja öfver den orättvisa kritik, hvar-
med den unga elevens första uppträdande blifvit
upptaget i Aftonbladet. (Så långt har det då
verkligen kommit, ait man icke skulle äga rätt att
anmärka det öfverdrifna och orimliga deruti, att för
vissa orsakers skull öfverhölja en ung debutant
äfven i partier, der hon visar sig verkligen sv2g
och osäker, med bifallsyttringar, som endast
borde egnas den redan fulländade talangen, utar
att sådant skulle väcka ovilja hos en hel publik.
Detta torde föranleda oss ait vid ett annat tili-
fälle belysa, buruledes det sedan någon tid bör-
jat gå till att i vissa tidnings-redaktioner bilda dra-
matiska och musikaliska fullkomligbeter af hvad
som i sig sjelf kan vara rätt bra såsom anlag,
men likväl långt ifrån fulländadt.) Men utom
det att öfverdriften i den omnämnda koalitionens
applådsalvor nästan för bvarje gång med mycken
moderation, men äfven mycket obevekligt till-
rättavisedes och att de till och med mer än en
gång fullkomligt nedtystades, höll sjelfva hufvud-
aktionen — inropningen — på att alldeles miss-
lyckas, och det var först efter en temligen lin
stund de förtjustes lungor kunde vinna behöflig
öfvertag.
Mamsell Ström har denna afton, i det hela
taget, varit, om icke svagare, åtminstone icke
lyckligare än förra gången, Det är utom all
fråga, att Lucies roll är henne för öfvermäktg.
Det är svårt att afgöra, om hon ens någonsin
skall kunna komma att utföra den så, som sig
bör, men dertill fordras i alla händelser ännu
ytterligare både skola för methoden och utbild-
ning för rösten. Rättvisan fordrar att här an-
föra, hvad som de sista dagarne med anspråk a?
autenticitet berättats från flera båll, att neicligen
Hr Berg, mamsell Ströms lärare, verkligen i det
längsta skall, i hvad på honom vidkommit, mot-
stått den unga elevens uppträdande i Lucies roil,
och att hon äfven sjelf skall hafva hyst mycken
tvekan derför, men hvilket allt säges hafva måst
ge vika för Hr Backmans diktatoriska befallning.
Om förhållandet så är — hvilket var svårt att
på förhand känna — förfaller naturligtvis den
anmärkning, som i vår förra artikel gjordes mot
Hr Berg; mamsell Ström sjelf är i alla fall kan-
ske mer att beklaga, än att klandra, för denna
hennes tvetydiga debut.
M:l11 Ström har af naturen en rätt vacker röst,
men detta kan omöjligen vara tillräckligt för att
sjunga ett sådant parti som Lucies. Det felas
hence ännu mycket, till och med för att sjunga
ganska vanliga saker. Hon har till en början på
långt när icke den jemnhet, den fasthet i rösten, som
oundgängligen tarfvas en sångerska, för att kunna
sägas sjunga väl. Hon kan sällan uthilla en meilan-
ton, utan att mer eller mindre vackla derpå, och om
hon förmår med mera jemnhet gifva en af de
högre tnerna, är det först derigenom, att hon
i anslaget deraf liksom ger den fart, då den åt-
minstone, så länge lungan bar sitt fulla förråd
af luft att släppa ut, håller sig så till sägandes
uppe i linien. Att på detta sätt i forte eller
fortissimo hålla en hög ton, är, relativt taget,
en ganska medelmåttig konst; det är mezza-
vocen, det är erescendot-och decrescendet, som
pröfvar artisten, och mamsell Ström är ännu
häri, mer än i något annat, eleven. Imedlertid
har mamsel S. vid mer än ett ställe velat lik-
som en smula kokettera med dessa uthållande
fortissimo på de högsta tonerna, och det är
många, som tyckt detta vara en alldeles ofant-
lig prestation, den de skyndat att belöna med
en applåd utan ända.
Mamsell Ström är för öfrigt änvu ganska o-
säker i sjelfva sitt anslag; vi hafva yttrat att
hon sjungit falskt; andra säga att hon endas:
detonerat, (ett kuriöst ord) eller att hon en
dast slagit öfver; vi skola icke strida om ord
saken är i alla händelser den, att hon icke sjun-
git rent. För att vara en stor sångerska, hvad
somliga så gerna vilja göra henne till, är delt:
— med benägen tillåtelse! — icke rätt galant
hos eleven är det ursäktligt och förklarligt.
Man har tyckts betrakta det fullkomligt som
en bagatell, icke värd att vidare uppehålla sit
vid, att mamsell Ström öfverallt i sin roll be-
gagnar de aldra djerfvaste faciliteringar; mer
må man svara uppriktigt, om detta isjelfva ver-
ket är en omständighet, som icke förtjenar äf
ven sitt lilla afseende! Det gäller helt simpel
att äfgöra, huruvida icke det aldra mesta a
hvad i Donizettis musik i allmänhet förekom:
er
att Stina skulle vara, eburu han ej kunde upptäcka
mer än hennes klara, ljusbruna ögon, som han vi