sig med dessa varors tillverkning, aftagit ianta
eller sysselsättningen för dem sammanräknad
minskats under de sednare åren. Hela skillna
den är, att vi hafva många flera skicklige skräd
dare, skomakare och hattmakare nu än fordom
och precist samma skulle förhållandet blifvå
med klädes- och sidenfabrikerna. Också är det
vår öfvertygelse, :att om förtjensten på hvarje
klädesstycke icke blefve så stor, så skulle i
stället så mycket mera komma att tillverkas, oci
härpå kunde åtminstone icke arbetarne komma ati
förlora. Kanske, om Hr Glassel ech de som med
honom undertecknat de ifrågavarande skrifter-
na, ville räkna efter, skulle de finna, att heia
den egentliga arbetslön, som utbetalas på ett
stycke kläde, icke öfverstiger 435 procent af klä-
dets pris, och således, då fabrikanterna här haf-
va tillgång till lika goda spinn- och apprete-
ringsmachiner som i Tyskland, vore 20 å 28
procent af värdet en mer än tillräeklig tull för
att skydda den inhemska tillverkningen lika väl
som det absoluta förbudet. Ett sådant skydd
har också ingen någonsin velat betaga fabrikan-
terna ech det är faktiskt rätt väl kändt att
Aftonbladet med afseende på tullfrågornas ställ-
ning uader sistl. riksdag icke ens gjorde nå-
sot bemödande för att få förbudet på kläde
afskaffadt, samt att således alla de smädelser,
som både då och sedan yttrats emot oss att
vi hafva velat förstöra de inhemska näringarna,
m. m. varit grundade på rent aflögnaktiga upp-
sifter. Tage: man slutligen i betraktande, ati
det hufvudsakligen varit Aftonbladet, som yrkat
på arbetarens rätt att få lofligen försörja sig sjelf
medelst ena utvidgad mnäringsfrihet, och sålunda
blifva mindre beroende af sina tillfälliga patro-
ers godtfinnande, så lärer det väl till slutet
åta upplysa sig, hvilken som är en upprikti-
are vän af arbetarne, den som oförbehåll-
amt säger sin tanka, antingen den för ögon-
licket behagar eller icke, eller den som i lik-
et med f. d. Utgifvaren, den ena gången söker
att i en smutsig afsigt med osanna förespeg-
ingar och jemförelser verka på deras inbili-
Ning; den andra gången af alla krafter strider
mot rättigheten till fri brödförsäljning, och dy-
nedelst förfäktar brödets bibehållande vid ett
lögre pris för samma arbetare, hvilkas talan han
u så ifrigt låtsar åtaga sig, samt i allmänhet
rbetar för tvångsåtgärder mot de arbetande klas-
erna och för ett despotiskt husbondvälde.