till och med nationernas, i Ördeis i
I , is e -1
märkelse. Helsinge nation har är? Se sin
vea med sång
uppvaktat denne den Luths bd
(Papa). Äfven har srska kyrkans Pappa
sjungen af sina erofessor Knös blifvit be-
Strauss. ehörare, för hvilka han läst emet
gif- svessa föreläsningar lära komraa att ut-
vas af trycket, till ett motgift åt pigorna mot
den förskräekliga så kallade pigboken.
NN
FRU HJORSTBERGS RECETT.
Man har gifvit en ny femaktsdram ifrån fran-
skan. Den heter: sEa mors välsignelse, men
kommer sannolikt icke att ha någon välsignelse
med sig för den kungliga teatern.
Historien är icke alldeles ny; ni har haft den-
samma med på variationer i ett par hundra el-
ler tusen noveller, operetter, dramer alltifrån
salig Kotzebue, lakrymatorisk i åminnelse. Det
är en ung flicka, — bär en vacker savojardska,
— som råkat bli föremålet för en förnäm her-
res, — för en viss liten markis de Sivry, —
mycket passionerande och högst romaneska kär-
lek. Den böga älskaren har, för att vinna hen-
nes böjelse tillbaka, fumnit för godt att antaga
ett främmande namn af Andre och att ikläda
sin högvälborenhet en getaherdes skinpels. Den
lilia Marie gör sålunda hans bekantskap, under
det hon går på vall i bergen, och öppnar snart
sitt hjerta i allsköns oskuld för en idyllisk för-
trolighet med vår improviserade Damon. Ez
förtrolighet, som slutar med ömsesidig kärleks-
förklaring vid ett påföljande tillfälle i Paris, dit
Marie med em mängd sina landsmän och lands-
mänizror utvandrat från hemmets berg, och
der den unge markisen, ännu alltid under sin
lånade izcognito, söker upp henue. Men nuin-
träffar att Marie en vacker afton är inbjuden i
ett högförnämt sällskap, för att roa med sia sång,
för hvilken hon vunrnit i Paris en viss reputa-
tion, och hen gör den obegripliga upptöekten,
att hennes Andre är ingenting mindre än sjelf-
va sonen i huset, en elegaut markis i silfver-
broderi från bufvudet till fotabjellet, och icke
härmed nog! att man just i detta draget ämnar
gifta bort honom med en viss ung hertiginna
eller något dylikt. Dåningar och utrop. Herr
markisen blir rörd och kastar sig till Maries föt-
ter i hela sällskapets åsyn; allmän villervalla.
Markiser låter föra Marie till ett litet alltför
nätt inredt hötell, som han i likhet med tiders
andra ungkerlar, för dylika oförutsedda bebof e-
ger i en aflägsen del af staden; han öfverhopar
henne der med sina omsorger, och inbillar det
stackars barnet att allt detta kommer från hans
mor, som nu tillåtit att efter någon tid, då Ma-
rie hunnit ombilda sig till en grande dame,
mottager henne som sin dotter. Detta allt är
ofantligt ädelt af vår markis, — och jag bar
kanske glömt säga er hvad jag bort försäkra er
tie gånger, att han verkligen oaktadt det der
sitt incogmito och deraf följande trassligheter
är den ädlaste man, som någonsin förfört en
fattig flicka från landet. Under tiden låter
han likväl förlofva sig med den af hans mor
föreslagna lysande damen eeh till och med föra
sig till kyrkan, för att högtidligen förmälas med
henne. Marie erfar af en händelse detta sed-
nare, just i samma ögonbliek processionen går
förbi hennes fömster. Nya dåningar och utrop;
hon är alltså bedragen för andra gångenl!.....
Marie blir vansinnig. I så fatta omständigheter
förbarmar sig lyekligtvis öfver henne en savo-
yard-gosse från samma ort som hon, som är just
resfärdig hem, och beslutar att taga Marie med
sig. Detta sista låter imedlertid ieke gör? sig
på annat sätt, än att han hela vägen från Pais
ända till Savoyen går framför henne och lockar
henne med en herclands-melodi, som han oeaf-
brutet sjunger eeh spelar på sin lira! Nåväl,
ändtligen är den musikaliska vandringen slutad,
Marie återser hersmets skogar och fjell, och hon
återfår förståndet i sin ömma moders armar,
denna moder, hvars välsignelse, som ni ser, så
underbart vakat öfver henne, att hon endast
blifvit vansinnig, men gått fri från vanäran! I
denna vefvan inträffar herr markisen de Sivry
alldeles andtruten till orten; han har icke haft
kurage att låta förmäla sig med den unga her-
tiginnan, utan i stället af purt ädelmod dånat
på sjelfva tröskeln till kyrkan. Hans stolta mor
har då blifvit bevekt af så mycken romanesk
kärlek och gifvit honom sin tillåtelse att söka
upp Marie och gifta sig med henne. Den unga
savoyard-flickan, som redan sett sig gång efter
annan så grymt bedragen, tvekar .... icke ett
ögonblick att lita på hans försäkringar denna
ytterligare repris, utan faller i hans armar, just
som ridåen går ned. Men hvem som bättre
känner hvad unga herr markisen de Sivry går
för, det är jag, och för att tro på något allvar
med saken, skulle jag vä! ändå velat höra pre-