PÅGEN. )
BERÄTTELSE FRÅN CARL IX:S TID I FRANKRIKE.
HI.
Renats :rjskie Disnas hand och hviskade till hecne:
pJag har öcriagt allt hvad du sagt mig. Duär ett
helgon, Disan. så kedniskt ditt nanra än må klinga.
Men också helgonen få vara lyckliga, och vid den
heliga jungrun! jag skall göra allt, för at du må
bli det. G ga skall bli din.
För Gid: skull ropade den förskräckta prin-
-
sessan a! Nevars; olåt mig ej komma att ångra det
förtroegda ja caf dig!
Det stol da visst icke, svarade Renata; förlita
dig blott på mig. Om du vill, så skall jag alldeles
icke blanda mig i saken; men var åtminstone icke
ledsen på mig, om jag vill utforska, huruvida Gon-
saga jus! är den rätta. Hör nu på hvad jag säger,
men skro! 2 Jag tillbragte, som vanligt, denna
morgon u bertiginnans af Mantua rum och bläd-
drade i bens:5 böeker. Hon är, som du vet, en gan-
ska lärd dem. ehuru hon gör föga anspråk derpå.
Iblard endre fick jag i min hand ett digert qvart-
band skrifset på Pergament och måladt med säll-
samma fizurer. Gissa, hvarom den boken handlade?
Om naturligt trolleri! Hertiginnan och jag talade
vidt och bredt derom; jag försäkrar dig a:t allt är
ganska oskyidigt. Se så, säg mig nu, fortfor kon
långsamt och lade fingret På pannan; eger (du nå-
got er fsmi!j tillhörigt svärd eller annat vapen ?p
Jag tror välja sade Diana något förundrad. Då
mina bröder drogo till hären, så qvarlemnade de en
hop saker i mitt förvar; säkert finnes deribiand äf-
ven vapen.n
Godt! ropade Renata förnöjd och klappade med
händerna. Kom, kom! De skyndade till gardero-
ben och funno der, bland en hop saker af högst o-
lika slag, äfven eit svärd.
) Se Aftonbladet Nr 286.