nom omröstning alldeles tappat och i den andra
endast fått sig tillerkända några hundra Rår (hans
fordran uppgiek till omkring 14,000 Rår) hvil-
ket sistnämnda beslut också tillkom genom om-
röstning, på det sätt, att tvänne ledamöter, Hr
Kammarherren Frib. Boije och Hr Kammarher-
ren Grefve Snoilsky till större delen stadfästat
hans anspråk; tvängwe andra, numera Hr Stats-
rådet Fribh. Siael von Holstein och Hr Ofver-
eeremonimästaren m. m. Frib.iDAhlbedyhl, åter
ogillade det i sin helhet, samt den femie leda-
moten, numera Hr Kammarherren och Assesso-
ren: Grefve Mörner tillade konom det mindre
belopp, som domen upptager. Sedan dess har
målet hvilat i godan ro uti Justitierevisionen,
och isgenting. derem afhörts; men i dessa dagar
har det fått en liten påstöt medelst en af Hr
Wernstedt till Justitie-ombudsmannen ingifven
skrift, hvari han gör denne uppmärksam på den
långa tidsutdrägten med dess föredragring, samt
begär hans embetsåtgärd till vinnande af ett slut
derpå. Viintaga här nedarför denna Hr Wern-
stedts skrift:
Till Rikets Höglofl, Ständers JustitieOmbudsman!
Uti Sveriges Statstidning N:o 146 för d. 29 Juai
detta år förekem en till Kongl. Mej:t ingifven un-
derdånig berättelse om ärendernas gång inom samt-
liga Statsdepartementen under år 4840, i hvilken
berättelse yttras, med hänsigt till Justitie-departe-
mentet, att, med den under de sistlidre sex åren
följde arbetsordning, hvarje revisiomssak i allmän-
bet skolat hvila 43, år innan den i Högsta Dom-
stolen kunnat föredragas, äfvensom att vederbö-
rande föredragande inom Justitie-departementet upp-
fyllt sina pligter på ett sätt, som icke lemnade rum
för någon anmärkning.s
Denna officiella beskrifning öfver Kongl. Justitie-
revisionens verksamhet har helt underligt kommit
att väcka min npärmare uppmärksamhet på förhål-
landet med ett derstädes befintligt, mig rörande mål,
hvilket förmodligen ensamt gör ettundantag från den
allmänna, så fördelaktiga karakteristiken. Ifrågava-
rande mål, som handlar om ett af mig emot H. M.
Konungens hofstall framställdt, ganska betydligt for-
dringsanspråk för obetald såkallad afskrifningspre-
cent, den jag, i egenskap af kamrerare vid khofstal-
let, fått mig tillförsäkrad genom en af numera H.
Exellens, Riksmarskalken m. m- Hr Grefve M. Brahe
påtecknad handling, inkom till Kongl. Justitierevi-
sionen redan den 20 Mars 1838, och har således,
då det ännu i närvarande sturd icke är föredraget
inför Högsta Domstolen, hvilat oafgjordt mer än dub-
belt längre tid, än som den åberopade underdåniga
berättelsen uppgifver för måler i allmänhet. Hvar-
före just denna fråga rönt en sådan tidsutdrägt fö-
refaller mig deste besynnerligare, som densamma,
utom det att den är af den mest enkla beskaffenhet,
och min elika ställning till motparten naturligtvis
icke bör hafva något att betyda, varit färdig till
slutlig handläggning alltsedan början af år 1839, då
de muntliga förhören ägde rum, samt minst fyra
serskilda föredragande tid efter annan haft handlin-
garne på sira rotlar.
De försök, jag hittills på enskild väg gjort för
att få saken afslutad, hafva helt och hållet misslye-
kats, oaktadt jag länge varit lofvad, att dem skulle
till afgörande företagas — en försäkran, som Hr Ge-
neralauditören och ridddaren Netzel, på hvars rotel
handlingarne sednast kommit, redan i slutet af näst-
lidet år täcktes gifva mig i den bestämda formen,
att dat skulle ske vid nästa föredragnisg, men
som nyligen, vid min förnyade påminnelse, utbyttes
mot förklarandet, det Hr Generalauditören icke vore
i tillfälle att uppgifva någenm viss tid. Osäker så-
Jedes när denna sak, sem för mig är högst väsendt-
lig, kan blifva i Högsta Domstolen föredragen och
pröfvad, ser jag ingen annan utväg öfrig än att i
ödmjukhet göra Hr Justitie-ombudsmannen upp-
märksam på förhållandet, med begäran, det ville Hr
Jastitie-ombudsmannen, i kraft af sitt embete, vid-
taga någon åtgärd till påskyndarde af en sådan slut-
lig pröfaing.
Stockholm den 3 December 1841.
J. O. v. Weynstedt.x
EKRAR
— Åldrig är något endt, sem icke är till
något nyttigt, säger ordspråket. Till ersättning
för den lilla ögonbliekliga dekonfityren bland de
tuderande af Stockholms nation i Upsala, har
Hr Erkebiskopen af Wingård nu lyckligen blif-
vit invald till hedersledamot i en tredje nation,
nemligen den Gestricio-Helsingiska. Innan man
2: 33 af han Ja ul s8tt lagat Amal vinne så