Muon förklara dig då? Hvad menar du? ropade
Diana, följande efter Renmata.
Nu ka vi funnit, kvad som saknades oss. Ännvw
innon morgondsgen ryr skall du — om du har
nod att anförtro dig åt goda andar — få erfara om
Gonzega är bestämd att bli din eller icke. Detna
jurliga trolleriet lär oss, måste du veta, Diana, av
om er person, man eller qvinna, önskar veta, cm
aen hon älskar, skall bli hennes make eller icke,
så skall kom lägga ett blottadt svärd under han:
bufvudkudde. Drömraer han nu den nattem, då har
sofver på hennes svärd, så bli bennes önskninga!
uppfyllda. Hvarföre ser du så tviflande på mig!
Tiden är gynnande. Hertigen stannar till sent på
aftoren vid den kungliga taffeln; vi kunna gå genors
hans mors rum, ty hon är ru i aftonsången. En li
ten trappa leder, som du vet, ifrån bennes rum til
hans sängkammare; vi kunna icke bli öfverraskadt
och-lätt dölja svärdet i veeken af våra kläder.
Tigande och rodmande hade prinsessan af Never
hört på; ovilkorligt tryckte hon sin väninnas band
en glad förhoppning trängde sig till hennes hjert:
och talade ur hennes blickar. Men hastigt utropad
hen, kufvande sin sinnesröreise: I hertigens säng
kammare! OO, nej — nej, aldrig skall jag göra nå
got, hvaröfver jsg måste rodna, äfven em det ick
blir upptäckt. Jag skall aldrig göra något, son
icke hela verlden kan se. Skulle Renata af Frank
rike kusna råda sin vän, att göra något hvarom hor
inser, att det är under hennes värde?p
bDiama, skulle jag ba samma bevekelsegrunder
så skulle jag ej ett ögonblick tveka.p
Nej; jag kan icke.
Anser du då mig kunna öfvertala en vän till nå
got, som jag skulle undandraga mig? Gif mig svär
det, jag vill sjelf lägga det under hufvudkudden.
Du! Renata af Frankrike, konungens syster, skull
ingå i hertigens sängkammare!s
Hrarför icke? Hen är ju intet der. Gå till fön