Grefve G. E. Frölich sjelf presiderade vid auktiensförrättningen och att utropssumman stegrades af 2:ne Utskottets egna Ledamöter — Herr Ofversten och Riddaren Kuylenstjerna och Herr Hofmarskalken Westerberg — som ensamme bjödo öfverfhvarandra; och Herr Landshöfdingen, bar i öfrigt, ehuru affären rörde honom sjelf, såsom Ordförande styrkt och deltagit uti föregående öfverläggningar inom utskottet, och sjelf undertecknat handlingar, beslut och fullmakter i ämnet. — Att detta låter otroligt, och kan advokatoriskt bemantlas medgifves visserligen, men det kan i all evighet ej vederläggas. Auktionen gick sålunda för sig; men ett arrangement att, af We!anderska medlen, afsätta 8000 Rdr Bko till säkerhet och borgen för inIropet misslyckades; och derföre måste annan borgen anskaffas. — Wäderbrunn skulle nu tillträdas, begagnas för ändamålet, och föreståndare antagas. I entreprenad auktion den 46 April (4841 utbjöds byggnadernes uppförande till den minstbjudande, och enligt kungörelsen skulle de bestå af ett nytt tvåvåningshus och påbyggandet af en våning å ett annat, — samt skulle, åtminstone det sistnämnda af dem, vara färdigt till denna höst, då rättare-elever äfven enligt kungörelsen skulle emottagas och undervisningen börjas. — Materialförslaget till dessa byggnader -upptog till en del otjenliga virkesdimensioner, och var äfven i andra afseenden så beskaffadt, att någon erfaren spekulant ej kunde göra anbud, och omöjligt ansågs äfven att få något hus färdigt till den bestämda tiden. — Utskettets uppgift innehöll att all behöflig åbyggnad skulle kosta 6,000 Rdr Bko och vara färdig inom 2 år, och då jvid entreprenad-auktionen en man erbjöd att uppföra nya huset för 3000 och påbyggnaden för 3000 Rdr Bko, kunde det såsom för högt ej antagas, utan beslöt utskottet att sjelft låta verkställa byggnaden efter räkning, och förskaffade dertill arbetare från Dalarne och från Wermland. Då desse anlände, fanns imedlertid bvarken arbetsredskap eller materialier, men sådant erhölls efter hand och resultatet är nu vid slutet af Oktober månad, att föga mer än stommen till nya huset är uppförd, och denna har redan i det närmaste medtagit hela byggnadsanslaget; man bör likväl medge att den är imdelad med smak särdeles i öfra våningen och att den är väl hophuggen; men man kan deremot ej underlåta fästa uppmärksamhet vid hushållssättet derutinnan att timret köpts, huggits och framskaffats nästan för dagen, äfven under skördetid och sådd, hvarigenom kostnaden två och tre dubblats, och vid beskaffenheten att huset äger mindre varaktighet, såsom till det mesta uppfördt af timmer hugget under och näst efter saföpningen, samt alt en väsentlig olägenhet vållas deraf att då några torra timmerstockar vid ett tillfälle i behofvets stund erhöllos till köps, inlades dej så att rå stockar skarfvades med torra och tvertom i samma timmerhvarf. Olägenheten häraf då den ena stocken torkar tillsammans, men den andra bibehåller sig, finner hvar och en lätteligen. — Byggnadsåtgärden visar sig således hafva varit mer än felaktig; och jsg vågar påstå, att ingen af de Herrar Ledamöter i Utskottet, som utgjort pluraliteten för besluten, skulle låtit på sådant sätt verkställa den för egen räkning, helst om betalningen dertill tagits ur deras egna; fickor. Följden är nu, att hvad som är gjordt,! är dåligt, orimligt dyrt och ej färdigt då det borde, samt att hushållssällskapets förvaltningsutskott borde tilläggas epitetet af hushållnings-! sällskapets misshushållningsutskott. ij Instituts inrättningen klandras dessutom, af! det vigtiga skäl att Wäderbrunn såsom hoställe kan efter 30 år fråntagas densamma, då liqvider om byggnader etc. vålla obehag och förluster, och hade således blott ur denna åsigt aldrig bort användas dertill. Det hade ej heller kunnat komma i fråga, om Welanderska fonden ej varit åtkomlig till betäckande af det höga arren-! det m. m., utan bade då för denna inrättning hellre kunnat begagnas endera af 2:ne i mnärheten belägna kungsgårdar, som inom få år blilediga, äro bättre bebyggde och ej hafva boställsnatur. Jag har härvid endast nämnt hvad som lagligen kan styrkas och jag ämnade utelemna alla reflexio-. ner häröfver, emedan de göra sig sjelfva och leda endast till ett smärtsamt resultat; men då egennyt-! tan härvid triumpherat, samt troligen erhåller bifall: af beroendet och kryperiet, må jag blott i anledning af tillgreppet å Welanderska fonden nämna, att an-) gående den, har kongl. Maj:t i sanctionen den 43 Maj 1825 uti 4 S. föreskrifvit, att alla slags odlingar och jordbrukets fullkomnande, äfven som! all slags finare väfnad, såsom tillhörande länets hushållssällskap: omfaltning och åligganden, komma icke att utgöra föremål för belöningar från denna stiftelsen, och deraf vill tämligen tydligt synas som skulle hushållningssällskapet met stiftarens af konungen gillade välgörande afsigt nu ha tillegnat!; ig medlen till ett obehörigt användande, neml. huf-j vudsakligen till landshöfdinge lönens förbättrande och dess boställes förseende med bättre hus. Huru tt sådant tilltag varit mäjliot låter andact tänka sig 2