jhanden samt sin breder vid den andra följde ho
efter sina föräldrar.
Ja nu har hon oss här igen uppståmde Nygre
med er mine, som antydde att han trodde sig säg
en artighet.
Ja säg detv svarade Jungfru Marie och slog bly;
samt ned ögonen; hban tör väl ha sett myck
grannt nu.
Ja det kan väl hända, men det skall hon få hör
en annan gång; var nu beskedlig och bär in de h:
småsakerna, så skall jag taga de stora kappsäckarna.
Och sedan detta var gjordt, kördes den tomm
vagnen ned i stoallet.p
EN FRÖKENS KAMMARE.
Det fanns på Dalvik ett litet rum, som hette fr?
kens kammare, hvilket äfven af den, som icke mr
itades af denna benämning, måste anses för det trefl
gaste i hela huset. Det bade blott en dörr, hvilke
gick till sängkammaren, men deremot två fönste
(ett åt parken och ett åt gården. I dess möblerin
fanns väl ingen större lyx än i de öfriga rummer
men möblen var ny, och hvad ännu bättre var, al
ting passade så på sin plats, att man tydligen kur
de se, att det var gjordt enkom för det rummet. Vi
parkfönstret stod, framför några väl ansade blom
krukor, ett med en hvit duk elagdt toilettbord, de
luktvattensflaskor, borstar, saxar m. m. voro upp
ställda i den noggrannaste rangordning. Ur e
ästhetisk synpunkt kunde men derföre icke neka a!
der rådde den fullkomligaste ordning; men ordnin
består i alimänhet af tvenne momenter, det ena aj
ställa allting så att det tar minsta rum oech är lä
åtzxomligt, det andra att det för ögat utvisar den be
hagligaste symmetri. På ifrågavarande toilettbor
skul!e en uppmärksam granskare funnit att skön
hetsmomentet hade tagit första rummet i stället fö
det andra, som det bör hafva, ty de minst vackr
toalettpjeserna hade dels fått sin plats bakom spe
geln eller voro på annat sätt bortskymda, ehuru d
voro de som mest nyttjades och således borde ligg
närmast tili hands. Samma system hade gjort si
gällande vid den bredvid på gröna snören hängand
bokhyllan, der böckerna stodo ordnade icke efte
sitt innehåll, utan på militäriskt vis efter sin höjd
Den nedra hyllan var upptagen af några ärevördig
postillor och lexikon, då deremot de inbjudand
vackra omslagen på den öfra buro den moderna lä
tare litteraturens stämpel. En och annan favori
hbäribland hade blifvit försedd med eleganta band
och dessa hade fått sin plats längst höger, för at
genom sin fasta hållning hindra de häftade att fall
omkull på dena icke alldeles fullsatta hyllan. I de
andra fönstret stod ett skrifbord, hvarpå låg en upp
slagen skrifportfölj. Deruti fanns, bland de mång
färgade postpappersarken, ett, på hvilket många nam
med en vacker fruntimmerssti! vorn kluddrade; lik
väl voro några af dem med yttersta omsorg gjord:
oläsliga, hvilket tycktes bevisa att skrifvarinnan ic
ke var utan sina små hemligheter. Den betsade by
rån företedde ingenting anmärkningsvärdt, men de
sto mera den redan i sig sjelf särdeles nätta soffan
ty deruti satt nu Augusta Adelfeldts smidiga gestalt
mjukt böjd öfver en sybåge. Hennes arbete tyckte:
likväl icke vilja gå med någon rätt fart: än gick de
sköra sefirgarnet af och än tog hon ett styng galet
Slutligen då hen märkte att näsan på hennes syd
da riddare såg ärnu fyrkantigare ut än på mönstret
sköt hon med missnöje sybågen ifrån sig och ste;
upp ur sotfan. Hade hon velat att läsaren obserye
rat henne, så hade hon säkerligen icke gjort hvar
hon nu gjorde, hon stannade nämligen framför spe
geln. Vanligtvis plägar man anse det såsem et
mindre vackert bevis på egenkärlek, när någon ofte
speglar sig, och man kan hafva rätt, om det sker :
sällskap, der man är skyldig att egna sin uppmärk.
samhet åt andra mer än åt sig sjelf. Men derem2a
är det en oeftergiflig skyldighet, åtminstene för et
fruntimmer, att flera gånger om dagen spegla sis
då hon är ensam, för att se att ingenting hos hen
ne är i olag, och om hon äfven skulle dröja fram.
för spegeln några ögonblick längre än som behöfves
så ligger deruti visserligen icke någonting ondt
Augusta betraktade sig ock ganska uppmärksamt
och vände hufvudet litet åt båda sidor. Ack, sa
de hon inom sig, om jag vore rigtigt så vackei
som jag tycker sjelf att jag är det! Men det är kan-
ske bara af egenkärlek som jag tycker det, ty dei
har jag läst på många ställen, att man alltid sjel
får höra af om man är vacker. och det har ingen
sagt mig, — åtminstone icke så att jag kan veta,
om det var på allvar. Imedlertid är det bra för-
nrgligt att icke hafva riktig reda på huru det i
verkligheten förhåller sig med den saken, och de!
värsta är att man omöjligt kan fråga någon om
rätta sanningen Efter denna lilla monoleg och
efter ett fruktlöst försök att vrida hufvudet så MycC-
ket på sned att hon kunde se sin egen profil, lem-
nade hon spegeln och lutade sig ut i det öppna
fönstret. 0. 0.
Malmö den 27 November. Den 23 dennes
An RR vv