jhanden samt sin breder vid den andra följde ho efter sina föräldrar. Ja nu har hon oss här igen uppståmde Nygre med er mine, som antydde att han trodde sig säg en artighet. Ja säg detv svarade Jungfru Marie och slog bly; samt ned ögonen; hban tör väl ha sett myck grannt nu. Ja det kan väl hända, men det skall hon få hör en annan gång; var nu beskedlig och bär in de h: småsakerna, så skall jag taga de stora kappsäckarna. Och sedan detta var gjordt, kördes den tomm vagnen ned i stoallet.p EN FRÖKENS KAMMARE. Det fanns på Dalvik ett litet rum, som hette fr? kens kammare, hvilket äfven af den, som icke mr itades af denna benämning, måste anses för det trefl gaste i hela huset. Det bade blott en dörr, hvilke gick till sängkammaren, men deremot två fönste (ett åt parken och ett åt gården. I dess möblerin fanns väl ingen större lyx än i de öfriga rummer men möblen var ny, och hvad ännu bättre var, al ting passade så på sin plats, att man tydligen kur de se, att det var gjordt enkom för det rummet. Vi parkfönstret stod, framför några väl ansade blom krukor, ett med en hvit duk elagdt toilettbord, de luktvattensflaskor, borstar, saxar m. m. voro upp ställda i den noggrannaste rangordning. Ur e ästhetisk synpunkt kunde men derföre icke neka a! der rådde den fullkomligaste ordning; men ordnin består i alimänhet af tvenne momenter, det ena aj ställa allting så att det tar minsta rum oech är lä åtzxomligt, det andra att det för ögat utvisar den be hagligaste symmetri. På ifrågavarande toilettbor skul!e en uppmärksam granskare funnit att skön hetsmomentet hade tagit första rummet i stället fö det andra, som det bör hafva, ty de minst vackr toalettpjeserna hade dels fått sin plats bakom spe geln eller voro på annat sätt bortskymda, ehuru d voro de som mest nyttjades och således borde ligg närmast tili hands. Samma system hade gjort si gällande vid den bredvid på gröna snören hängand bokhyllan, der böckerna stodo ordnade icke efte sitt innehåll, utan på militäriskt vis efter sin höjd Den nedra hyllan var upptagen af några ärevördig postillor och lexikon, då deremot de inbjudand vackra omslagen på den öfra buro den moderna lä tare litteraturens stämpel. En och annan favori hbäribland hade blifvit försedd med eleganta band och dessa hade fått sin plats längst höger, för at genom sin fasta hållning hindra de häftade att fall omkull på dena icke alldeles fullsatta hyllan. I de andra fönstret stod ett skrifbord, hvarpå låg en upp slagen skrifportfölj. Deruti fanns, bland de mång färgade postpappersarken, ett, på hvilket många nam med en vacker fruntimmerssti! vorn kluddrade; lik väl voro några af dem med yttersta omsorg gjord: oläsliga, hvilket tycktes bevisa att skrifvarinnan ic ke var utan sina små hemligheter. Den betsade by rån företedde ingenting anmärkningsvärdt, men de sto mera den redan i sig sjelf särdeles nätta soffan ty deruti satt nu Augusta Adelfeldts smidiga gestalt mjukt böjd öfver en sybåge. Hennes arbete tyckte: likväl icke vilja gå med någon rätt fart: än gick de sköra sefirgarnet af och än tog hon ett styng galet Slutligen då hen märkte att näsan på hennes syd da riddare såg ärnu fyrkantigare ut än på mönstret sköt hon med missnöje sybågen ifrån sig och ste; upp ur sotfan. Hade hon velat att läsaren obserye rat henne, så hade hon säkerligen icke gjort hvar hon nu gjorde, hon stannade nämligen framför spe geln. Vanligtvis plägar man anse det såsem et mindre vackert bevis på egenkärlek, när någon ofte speglar sig, och man kan hafva rätt, om det sker : sällskap, der man är skyldig att egna sin uppmärk. samhet åt andra mer än åt sig sjelf. Men derem2a är det en oeftergiflig skyldighet, åtminstene för et fruntimmer, att flera gånger om dagen spegla sis då hon är ensam, för att se att ingenting hos hen ne är i olag, och om hon äfven skulle dröja fram. för spegeln några ögonblick längre än som behöfves så ligger deruti visserligen icke någonting ondt Augusta betraktade sig ock ganska uppmärksamt och vände hufvudet litet åt båda sidor. Ack, sa de hon inom sig, om jag vore rigtigt så vackei som jag tycker sjelf att jag är det! Men det är kanske bara af egenkärlek som jag tycker det, ty dei har jag läst på många ställen, att man alltid sjel får höra af om man är vacker. och det har ingen sagt mig, — åtminstone icke så att jag kan veta, om det var på allvar. Imedlertid är det bra förnrgligt att icke hafva riktig reda på huru det i verkligheten förhåller sig med den saken, och de! värsta är att man omöjligt kan fråga någon om rätta sanningen Efter denna lilla monoleg och efter ett fruktlöst försök att vrida hufvudet så MycCket på sned att hon kunde se sin egen profil, lemnade hon spegeln och lutade sig ut i det öppna fönstret. 0. 0. Malmö den 27 November. Den 23 dennes An RR vv