NÅGRA VIGTIGARE BESLUT AF RIKETS ! STÄNDER VID SISTA RIKSDAG. 1 Rikets Ständers skrifvelse, angående afskaffandetl, af slafveriet på ön S:t Barthelemy. n Denna handling är af följande lydelse: Då hos Rikats Stämnder framställning blifvit gjord ! derom, satt, ebruru Sverge, genom traktaterne med England af den 6 November 1824 och med Frankrike af den 21 Maj 4836, slutit sig till det förbund, ! som bemödar sig att undertrycka slafhandeln, samtl. genom E. K. M:ts nådiga förordning den 7 Januaril 4836 och tillägget dertill af den 4 Mars samma år, allt sådan handel är belagd med lifsstraff, densamms libväl ännu lärer idkas på ön S:t Barthelemy, finna sig Rikets Ständer af mensklighet och rättvisa upp-l manade, att härmed hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes i nåder tillse, burul slafveriet på öm S:t Barthelemy må kunna afskaffas, samt vidtaga alla de utvägar, som, för vinnande af detta vigtiga ändamål, kunna beredas och finnas lämplige. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående tillägg vid 2 art. 4 legostadgan, den 253 November 18533. Den nu stadgade rättigheten för husbonde, att, utan församligens vetskap, i tienst antaga dömde förbrytare, lösdrifvare och korrektionister, hafva Rikets Ständer ansett vara alltför vidsträckt och i behof af inskränkning, enär församlingen derigenom påföres medlemmar, af hvilka den ej säljan tillskyndas skada och olägenhet. Den missbrukas äfven på det sätt, att korrektionister mot betalning uttagas af personer, som, sjelfva stundom mindre välkända, hvarken behöfva deras tjenst eller begagna densamma, så att korrektionisten, efter vunnen frihet, ofta befinner sig i den belägenhet, att han nödgas för sitt uppehälle stjäla och begå brott. Rikets Ständer tro derföre, att det skulle blifva af nytta, att då någon anmäler sig, att i tjenst uttaga dömd förbrytare, lösdrifvare eiler korrektionist, den församling, husbonden tillbör, först må höras, på det den må blifva i tillfälle att meddela upplysningar om så väl husbonden, som den person, han vill antaga i tjenst, dock utan att församlingen må anses berättigad fövägra den sistnämnde inträde, i händelse Konungens befallningshafvande ej finner skäl att, å församlingens framställning, göra afseende. Rikets Ständer hafva således beslutat, att 4 art. 2 i nu gällande lagstadga må erbålla följande tillägg: ÄIngen vare berättigad från häkte eller korrektionsinrättning i tjenst antaga och försvara dömde förbrytare eller korrektionister, innan församlingen fått tillfälle å allmän sockenstämma häröfver sig yttra, semt Konungens befallningshafvande i länet eller Öfverståthållare i Steckholm, efter inhemtad kännedem af församlingens yttrande, tillstånd dertill lemnat. Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, rörande den expeditiorslösen, som tillkommer notarius publicus. Med afseende å den notarius publicus i all mänhet åliggande ansvarsfulla befattning, samt de besvärliga embetsförrättningar, hvilka ofta erfordra hans personliga närvaro å aflägsna ställen, hafva Rikets Ständer ansett, att närmare bestämmelser, angående förrättningsarfvoden, samt den expeditionslösen, honom bör tillkomma, i expeditionstaxan införas; och som de inhemtat, att i det förslag till ny expeditionstaxa, som finnes utarbetadt, skall förekomma ett så lydande stadgande: För nmotarii publici protester och bevis betalas till Notarien och det vittne, han med sig hafver, då åtgärden sker på bans embetsrum 4 Rdr Bko, utom embetsrummet 1 Rdr 24 sk. Innehåller Notariens expedition flere ark, erlägges i lösen för det andra och hvartidera af de följande ark 48 skillingar; hafva Rikets Ständer hos K. M. anhållit, att hvad nyssberörde företag, till. förnyad expeditionstaxa, sålunda i ämnet innehåller, måtte varda till iakttagande påbudet. Rihets Ständers underdåniga skrifvelse, angående bestämmelser i afseende å Eomministeroch Klockare-lönerna, samt grunderna för beräkning ef så kallad tiksto!. Stadgandet i Kongl. förordningen den 8 Febrnari 4684, i afseende å Komministrars och Klockares lönevilkor, är serdeles obestämdt och gifver anledning till tvister. Enär dessa löner endast utgå i spanmiål och till enahanda belopp, ehvad afkastningen af hemmanen i församlingerne varit större eller mindre, anse Rikets Ständer, ait någon betänklighet icke möter för meddelande af en bestämmelse härom, som öfver allt kan tillämpas, äfven som att, såsom grund derför, hemmantalet så mycket heldre kan antagas, som det lärer vara föga tvifvel, att ju denna grund varit afsedd i den äldre, allt hitvills gällande författningen. Nödigt är, att vid n sådan bestämmelse tillses, det lönerne bibeaållas oförändrade vid samma belopp. som de och fråvsade slutliven: Wed färlaf. min horra!l