NÅGRA VIGTIGARE BESLUT AF RIKETS !
STÄNDER VID SISTA RIKSDAG. 1
Rikets Ständers skrifvelse, angående afskaffandetl,
af slafveriet på ön S:t Barthelemy. n
Denna handling är af följande lydelse:
Då hos Rikats Stämnder framställning blifvit gjord !
derom, satt, ebruru Sverge, genom traktaterne med
England af den 6 November 1824 och med Frank-
rike af den 21 Maj 4836, slutit sig till det förbund, !
som bemödar sig att undertrycka slafhandeln, samtl.
genom E. K. M:ts nådiga förordning den 7 Januaril
4836 och tillägget dertill af den 4 Mars samma år,
allt sådan handel är belagd med lifsstraff, densamms
libväl ännu lärer idkas på ön S:t Barthelemy, finna
sig Rikets Ständer af mensklighet och rättvisa upp-l
manade, att härmed hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, det E. K. M. täcktes i nåder tillse, burul
slafveriet på öm S:t Barthelemy må kunna afskaffas,
samt vidtaga alla de utvägar, som, för vinnande af
detta vigtiga ändamål, kunna beredas och finnas
lämplige.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående
tillägg vid 2 art. 4 legostadgan, den 253
November 18533.
Den nu stadgade rättigheten för husbonde, att,
utan församligens vetskap, i tienst antaga dömde
förbrytare, lösdrifvare och korrektionister, hafva
Rikets Ständer ansett vara alltför vidsträckt och
i behof af inskränkning, enär församlingen deri-
genom påföres medlemmar, af hvilka den ej säl-
jan tillskyndas skada och olägenhet. Den miss-
brukas äfven på det sätt, att korrektionister mot
betalning uttagas af personer, som, sjelfva stun-
dom mindre välkända, hvarken behöfva deras
tjenst eller begagna densamma, så att korrek-
tionisten, efter vunnen frihet, ofta befinner sig
i den belägenhet, att han nödgas för sitt uppe-
hälle stjäla och begå brott. Rikets Ständer tro
derföre, att det skulle blifva af nytta, att då
någon anmäler sig, att i tjenst uttaga dömd för-
brytare, lösdrifvare eiler korrektionist, den för-
samling, husbonden tillbör, först må höras, på
det den må blifva i tillfälle att meddela upplys-
ningar om så väl husbonden, som den person,
han vill antaga i tjenst, dock utan att försam-
lingen må anses berättigad fövägra den sistnämn-
de inträde, i händelse Konungens befallningshaf-
vande ej finner skäl att, å församlingens fram-
ställning, göra afseende. Rikets Ständer hafva
således beslutat, att 4 art. 2 i nu gällande
lagstadga må erbålla följande tillägg:
ÄIngen vare berättigad från häkte eller korrektions-
inrättning i tjenst antaga och försvara dömde förbry-
tare eller korrektionister, innan församlingen fått
tillfälle å allmän sockenstämma häröfver sig yttra,
semt Konungens befallningshafvande i länet eller
Öfverståthållare i Steckholm, efter inhemtad känne-
dem af församlingens yttrande, tillstånd dertill lem-
nat.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, rörande
den expeditiorslösen, som tillkommer nota-
rius publicus.
Med afseende å den notarius publicus i all
mänhet åliggande ansvarsfulla befattning, samt
de besvärliga embetsförrättningar, hvilka ofta
erfordra hans personliga närvaro å aflägsna stäl-
len, hafva Rikets Ständer ansett, att närmare
bestämmelser, angående förrättningsarfvoden, samt
den expeditionslösen, honom bör tillkomma, i
expeditionstaxan införas; och som de inhemtat,
att i det förslag till ny expeditionstaxa, som fin-
nes utarbetadt, skall förekomma ett så lydande
stadgande:
För nmotarii publici protester och bevis betalas till
Notarien och det vittne, han med sig hafver, då åt-
gärden sker på bans embetsrum 4 Rdr Bko, utom
embetsrummet 1 Rdr 24 sk. Innehåller Notariens
expedition flere ark, erlägges i lösen för det andra
och hvartidera af de följande ark 48 skillingar;
hafva Rikets Ständer hos K. M. anhållit, att hvad
nyssberörde företag, till. förnyad expeditionstaxa,
sålunda i ämnet innehåller, måtte varda till iakt-
tagande påbudet.
Rihets Ständers underdåniga skrifvelse, angående
bestämmelser i afseende å Eomminister- och
Klockare-lönerna, samt grunderna för be-
räkning ef så kallad tiksto!.
Stadgandet i Kongl. förordningen den 8 Fe-
brnari 4684, i afseende å Komministrars och
Klockares lönevilkor, är serdeles obestämdt och
gifver anledning till tvister. Enär dessa löner
endast utgå i spanmiål och till enahanda belopp,
ehvad afkastningen af hemmanen i församlin-
gerne varit större eller mindre, anse Rikets Stän-
der, ait någon betänklighet icke möter för med-
delande af en bestämmelse härom, som öfver
allt kan tillämpas, äfven som att, såsom grund
derför, hemmantalet så mycket heldre kan an-
tagas, som det lärer vara föga tvifvel, att ju
denna grund varit afsedd i den äldre, allt hit-
vills gällande författningen. Nödigt är, att vid
n sådan bestämmelse tillses, det lönerne bibe-
aållas oförändrade vid samma belopp. som de
och fråvsade slutliven: Wed färlaf. min horra!l