och frågade slutligen: Med förlof, min herre!
hvad heter titulus?
Mitt namn;,, svarade den okände, vär Sud-
denskugg.
Jaså, återtog jag och tömde mitt glas; men
hvad embete eller tjenst innebar då titulus?
Jag är artist, svarade han.
anJaså, fortfor jag; i hvad genre? på något
instrument? eller på kungliga teatern? eller heit
enkelt på sten ?
Helt. enkelt på sten, svarade min nya vän.
Således en stenritare? jag förstår. Förlåt min
frågvishet.
Vi känna nu hvarandra, sade min lilla pe-
tinette vän, och jag får derföre bedja er vara
god göra mig en tjenst.
ETill er tjenst,, sade jag.
Jag får bedja er att sätta er här framme vid
fönstret och oaflåtet se der midt emot på knu-
ten (han satte mig i positur) — nej, något hö-
gre; se på den der spruckna rutan midt öfver,
Jaså, se så, min bäste herr Pfefferkorn! war
god sitt stilla. Se på den söndriga rutar — nu
är det bra.
Meny... sade jag.
Inga men, herr Pfefferkorn, inga men; gör
mig och nationen den tjensten och sitt still blott
några ögomblick.
Jag satt der som en bild; det var Jikså godt
att sitta der sera annorstädes under matsmält-
ningen. Min nya vän tog fram ett plån och en
blyertspenna och började rita. Aha,, sade jag,
ni är porträttör.
Tyst, min bäste, sade min vän stenritaren.
En skön panna, mumlade han för sig sjelf.
DN