och frågade slutligen: Med förlof, min herre! hvad heter titulus? Mitt namn;,, svarade den okände, vär Suddenskugg. Jaså, återtog jag och tömde mitt glas; men hvad embete eller tjenst innebar då titulus? Jag är artist, svarade han. anJaså, fortfor jag; i hvad genre? på något instrument? eller på kungliga teatern? eller heit enkelt på sten ? Helt. enkelt på sten, svarade min nya vän. Således en stenritare? jag förstår. Förlåt min frågvishet. Vi känna nu hvarandra, sade min lilla petinette vän, och jag får derföre bedja er vara god göra mig en tjenst. ETill er tjenst,, sade jag. Jag får bedja er att sätta er här framme vid fönstret och oaflåtet se der midt emot på knuten (han satte mig i positur) — nej, något högre; se på den der spruckna rutan midt öfver, Jaså, se så, min bäste herr Pfefferkorn! war god sitt stilla. Se på den söndriga rutar — nu är det bra. Meny... sade jag. Inga men, herr Pfefferkorn, inga men; gör mig och nationen den tjensten och sitt still blott några ögomblick. Jag satt der som en bild; det var Jikså godt att sitta der sera annorstädes under matsmältningen. Min nya vän tog fram ett plån och en blyertspenna och började rita. Aha,, sade jag, ni är porträttör. Tyst, min bäste, sade min vän stenritaren. En skön panna, mumlade han för sig sjelf. DN