Aftonbladet, på fabriksarbetarnes räkning, med
afsigt att skada dem; att Aftonbladet endast ve-
lat tillägga denna klass ett ringa menniskovärde
med bhjertlöshet behandlat deras väl eller ve, m.
m.; men går man tillbaka och genomläser dessa
numrer, så skall hvar och en finna, det alla
dessa påståenden äro endast vanliga bränvins-
advokats-finter af den simplaste sorten hos kon-
eepister. De horribla saker, som hör verkligen
ligga Aftombladet till last, och hvilka vi böra
vidgå, äro nemligen tre: att hafva på ett ställe
pberättelsevis, uppgilvit de hos Konungen upp-
trädande personernes antal till 44 å 43, och på ett
annat talat om ett dussin, mer att de, enligt
uppgiften i deras egen skrift, skola varit mellan
30 och 60; att Aftonbladet sagt, att flere skola
lemnat Konungen under det glada intrycket, att
Hans Maj:t gifvit dem hopp om högre arbets-
löner hos sina patrener, ech slutligen, att vi
kallat dessa audienser en ny uppfinning i peti-
tionsväg. Huru härmed egentligen är beskaf-
fadt, och hvad inflytande det har i hufvudsa-
ken, synes imedlertid genast, om man läser ar-
tiklarne den 435, 16 och 94 September. Den 15
berättades det neml. såsom ett rykte, att åtskillige
Fabriks-societetens deputerade, några dagar förut,
haft ett företräde hos Konungen, äfvensom att
underskrifter skulle blifvit samlade af en mängd
arbetare å petitioner, i och för förbudssyste-
mets bibehållande. Den 46 nämndes det, att
detta rykte, vid efterfrågan i Finans-expeditio-
nen, bekräftat sig, äfvensom att deputation ägt
rum af fabriksarbetarne; och detta kallades då
en ny uppfinning i petitionsväg, hvarjemte man
förundrade sig, att Statstidningen hållit så tyst
dermed. Nu uppgifves i den här införda skrif-
ten, att en dylik adress och petition älven skall
blifvit in!emmad år 1893, och jemväl då en de-
putation af fabriksarbetare haft företräde hos
Konungen. Det är möjligt; men om så varit,
Så måtte det gått för sig i största hemlighet;
ty vi kumna åtminstone från den tiden hvarken
minnas, att Inrikes-tidningen derom meddelade
någon underrättelse, eller att saken eljest omta-
lades, ehuru det eljest är bekant, att fabrikant-
intresset äfven då på hvarjehanda sätt var verk-
samt. Undantaga vi nu dessa omständigheter
jemte den, att ordföranden för den ena deputa-
tionen kallats sidenfabrikör, i stället för arbeta-
re eller verkmästare på en sidenfabrik, så re-
ducerar sig det öfriga af skriften endast till ut-
brott af em lika opassande som ogrundad hätsk-
bet hos konmcepisten, då han lögnaktigt beskyllt
oss för förklenande och nedsättande af fabriks-
arbetarnes menniskovärde, m. m. Vi behöfve
till bevis härpå blott citera artikeln för den 16
September, deri anmärkningen endast var riktad
mot Statstidningens långa tystnad öfver deputa-
tionerna, ty hvad sjelfva audiensen beträffar,
står ju deri, med tydliga Borgis-stilar, svart på
vitt att läsa, J8 914, 9:a sidan, 4:e spalten,
följande ord: Att en samling personer af ar-
betsklassen erhålla direkt nådigt företräde hos
Hans Maj:t, är likväl en så vacker, intressant
och ovanlig företeelse, att redsn denna blotta
omständighet förtjenade antecknas såsom en
statshandling — — och vidare må, för att be-
löma i hvad mån vi sökt motverka deras peti-
tion, åberopas följande, några rader längre ned:
Om bemödandena för förbuds-principens fort-
arande, är för öfrigt i detta ögonblick intet att
äga. Reaktionen i detta fall måste hafva sin
id,; etc.
Må likväl ingen föreställa sig, att vi för vår
äkning ämne söka ett skyddsvärn emot repli-
ien bakom det anförda uttrycket: en intressant
;ch vacker företeelsen. Vi tillåte således gerna,
tt det må tagas såsom ett skämt af den som
ehagar; ty det tillhör den öppenhet, som vi
ltid gjort oss till regel, och den sanning, som
ri äro skyldige alla klasser, utan att smeka nå-
sons fördomar, att nämna, att det i sjelfva ver-
et icke var helt och hållet utan en vidrig käns-
a, som vi åsett, huru det enskilda intresset vid
mförmälda tillfällen sökt sig en genväg till den
Idrige Konungens person, i och för ett åliggan-
le, hvarem man likväl kunde och borde veta, att
(onungen icke äger besluta annnat än i samråd
ned sina rådgifvare, och der det personliga
neddelandet således svårligen kunde hafva an-
at ändamål, än att möjligen i svaren på adres-
erna aflecka den åldrige monarken löften, hvil-
a sedan kunde blifva bindande 1 konseljen e-
rot rådgifvarnes föreställningar. Detta ändarå!
ramlyser också, slugt beräknadt af koncepisten,
ti det fadda smicker åt personen, hvarpå a-
resserna innehålla ett så rikligt förråd. Det
r icke nu första gången, och icke blott då dei
ört fabrikerna, utan vid hvarje annat tillfälle.
Am vi höet Ach Anneoet färhblanat sår tanla Att