OM RELIGIONSFRIHETEN I SVERIGE.
Nedasstående under denna rubrik insända ar-
tikel har synts oss i närvarande ögenblick väl
förtjent af allmänhetens uppmärksamhet. Den
angår väl hufvudsakligen den speciela frågan hu-
ruvida enskilda sammankemster i och för andakts-
öfningar enligt gällande lag och författningar
kunna anses fördömliga; men författaren har i
och för bevisningen i detta ämne lemnat en
ganska intressant öfversigt af det, som i thy fall
blifvit utfärdadt och enligt lagstiftarnes vid fle-
re serskilda tillfällen framlagda åsigter och me-
tiver bör tjena till efterrättelse, och i det afse-
endet är artikeln ganska Järorik och värd att
behjertas af hvem som helst. Den lyder som
följer:
Till Redaktionen af tidningen Aftonbladet.
Semrmartiden 1838 kom, från ett Län till ett an-
nit i Södra delem af Sverige, en mycket fattig och,
om Insändaren rätt minnes, blind person, hvilken i
ätsuilliga bondgårdar böll aftonbön och i samman-
hang dermed utdelade förmaningar, särdeles mot då
der gängse förbrytelser. Detta föramledde folktsam-
lipgar och väckte uppmärksamhet hos presterskapet,
som ansåg sig böra hirdra samlingarna, hvilket ock,
förmodligen på kyrkoherdens begäran, krenpoläns
mannen på ett mindre lämpligt sätt gjorde. Som de