ville förneka sin öfv:rtygelse, förjagas ur landet!
En utlänning, om han än vore muhamedan,
skulle då äga större yttranderätt i Svea land, än
en af landets barn, som blifvit uppfostrad i Lu-
therska läran! Genom att öfvergå till judendo-
men eller muhbamedanismen kunde denna till
äfventyrs på samma gång bevara sin yttrande-
rätt och äga ett fädernesland!
Den insända artikeln, som vi här ofvan i sam-
manhang med förestående omnämnde, är af föl-
jande innehåll:
Ehuru Författaren af dessa rader har mycket
att anmärka mot åtskilliga meningar i den åta-
lade skriften, instämmer han deck helt och hål-
let i det kufvudsakliga af hvad Svaranden i dess
förklaringar anfört till vederläggning af akters
påståenden. Skulle något vara att dervid an-
märka, så är det, att Svaranden i den första
förklaringen gått längre än behofvet fordrat, då
minga torde finnas, som anse de exempelvis
framdragna absurda följderne af en crass bok-
stafstro såsom ett slags trosbekännelse af För-
fatlaren sjelf. Det är visserligen af den sednare
förklaringen tydligt, att Författaren ej sjelf haft
de begrepp som han der vidrört, utan frsmstäl-
ler dem endast såsom nödvändiga följder af den
stockhblindaste bokstaflighet, hvilken åter skulle
blifva den enda tillåtna enligt Akters tydnings-
sätt. Men mig synes i alla fall, att det enda
och egentliga. men äfven afgörande argumentet
till arbetets frikännelse ligger deri, att den an-
fäktade boken, huru minga origtigbeter deri för
öfrigt kunna finnas, icke innehåller någon förne-
kelse af den Evangeliska lärans sanning, det ar:
dess i grunden gudomliga ursprung, hvilket i
apologetiken varit en terminus technicus ailtse-
dan Grotius skref de veritate religionis christi-
ane; hvarföre ock Less gaf ett mycket godkändt
arbete till kristendomens försvar titel af Wahr-
heit der christlichen Religion, hvaraf 6::e uppla-
gan utkom år 4786 och är på Svenska öfversatt
efter en äldre upplaga, Stockholm 4778. Flera
Tyskar ha i detta ämne begagnat denna titel,
såsom i en afhandling af Vernet i Genf, öfver-
satt från Frarskan redan 4753 med tite! Wahr-
heit der christl. Religion; Seiler, Rosenmäller,
m. f., och på Svenska ha vi: Christna religio-
nems sanning al Wijkman, Pastor i Cathrina,
Stockholm 4776, och af Biskop Möller: Bevis
för kristna religionens sanning, Strengnäs 1778.
Allt detta anföres till bevis, att Rikets Ständer,
sedan de i tryckfrihetslagen förbjudit: a) Athei-
stiska och b) Materialistiska, tillagt äfven c) Dei-
stiska skrifter, för att skydda Evangeliska lärans
SANNING. Detta är ock det enda och högsta,
hvarmed en protestantisk statsmakt kan sig befat-
ta. Undersökning af speciella religions-sanningar,
dogmer, trosläror, theologiska meningar, kan icke
utan kränkning af samvetsfriheten, reformatio-
nens grundsatser och Svenska regeringsformen
förbjudas, icke ens hindras, och efter ingressen
af 3 S Tryckfrihetsförordningen, får härvid in-
tet konseqvensmakeri äga rum. Så bjuda våra,
af Konung och Folk heligt besvurna grundlagar.
Så tänkte ock den Jury, som för några och tjuge
år sedar dömde öfver Författaren af skriften
Thorild. Han frikändes, ehuru målet rörde sjelfva
kristendomens bhjertpunkt. Flere af Jurymän-
nen lefva ännu, och Upsala Akademis dåvarande
Rector Magnificas innehar nu en hög plats i
staten. Gammal prest på bondlandet.r
