(Insändt.)
DET GÅR AN!
För en längre tid tillbaka tillträdde Expedi
tions-sekreteraren i Krigs-expeditionen, Hr A
Fabritius en egendom i Finland. För att sköts
denna reste han först årligen dit några månadei
på permission, men för en 3 år sedan flyttade
han för allo dit och nedsatte sig der. Förlitan-
de sig på sina gynnare, begärde han dock icke
afsked, utam fortfor att qvarstå i tjenst här och
uppbära full lön, utan ringaste tjenstgöring, och
detta förhållande fortfar ännu, ehuru han detta
sista år lärer hafva afstått en del af sin lön.
Det går således an, att en längre följd af år
vara bosatt i Ryssland, och följaktligen Rysk
undersåte, samt tillika tjenstgörande Expeditions-
sekreterare i Svenska Konungens Kansli, med
lön på stat. Man är så mycket mera nyfiken
att se, om detta oskick allt framgent skall to-
lereras, som Hr Fabritius nu t. o. m. läre!
vara pensionsmessig, och den förmån, hvarmed
han fortfar att gynnas, onekligen är en stor
prejudice för alla de yngre tjenstemännen i hans
Expedition, hvilka, svikna i en billig förhopp-
ning om befordran, få sköta tjensten för honom.
Väl har Hr Fabritius stundom, dock icke all-
tid, inskickat ett slags läkare-attest, men kun-
nigt nog är, att ingen profan åtminstene kan
märka någon sjukdom hos honom. Då Regerin-
gen äskar anslag till tjenstemännen, talas vidt
oeh bredt om deras trägma göromål och myckna
arbete, men dessemellan går det rätt väl för sig
att låta en oeh annan gynnad ett tiotal af år
uppbära lön, utan att göra det minsta.
— ÄRR mm