(Insändt.) DET GÅR AN! För en längre tid tillbaka tillträdde Expedi tions-sekreteraren i Krigs-expeditionen, Hr A Fabritius en egendom i Finland. För att sköts denna reste han först årligen dit några månadei på permission, men för en 3 år sedan flyttade han för allo dit och nedsatte sig der. Förlitande sig på sina gynnare, begärde han dock icke afsked, utam fortfor att qvarstå i tjenst här och uppbära full lön, utan ringaste tjenstgöring, och detta förhållande fortfar ännu, ehuru han detta sista år lärer hafva afstått en del af sin lön. Det går således an, att en längre följd af år vara bosatt i Ryssland, och följaktligen Rysk undersåte, samt tillika tjenstgörande Expeditionssekreterare i Svenska Konungens Kansli, med lön på stat. Man är så mycket mera nyfiken att se, om detta oskick allt framgent skall tolereras, som Hr Fabritius nu t. o. m. läre! vara pensionsmessig, och den förmån, hvarmed han fortfar att gynnas, onekligen är en stor prejudice för alla de yngre tjenstemännen i hans Expedition, hvilka, svikna i en billig förhoppning om befordran, få sköta tjensten för honom. Väl har Hr Fabritius stundom, dock icke alltid, inskickat ett slags läkare-attest, men kunnigt nog är, att ingen profan åtminstene kan märka någon sjukdom hos honom. Då Regeringen äskar anslag till tjenstemännen, talas vidt oeh bredt om deras trägma göromål och myckna arbete, men dessemellan går det rätt väl för sig att låta en oeh annan gynnad ett tiotal af år uppbära lön, utan att göra det minsta. — ÄRR mm