har ansvaret derför. Sjelfra benämningen Ansvars-
styrman betecknar hvilken person det är, och före
skriften är gifven i 447 och 448:de . . af 1834 års
reglemente. Jag vågar derför tro, och anser det
alldeles icke oförenligt med våra krigslagar, att, lika
väl här som i andra länder, alla vid ett fartygs för-
olyckande om bord varande, chef, öfver- och under-
befäl och besättning, anses oskyldiga intill dess un-
dersökning vid KrigsRätt antingen frikänt eller i
värsta falet lagt felet på den rätta skuldran; och
jag kan ej undertrycka min öfvertygelse, att oaktadt
Kapten Löjtnanten Ehnemarks yttrande, att alla
gjort sin skyldighet, både befäl och besättning bordt
inställas för KrigsRätt, likväl alla ansedda oskyldiga
tilldess någon hade funnits hafva felat.n
Sedan jag nu vidlyftigare, än som under andra
omständigheter eller i händelse kela domstolen, som
pröfvar KrigsHofrättens utslag, endast utgöres af män
af yrket, bemött krigsfiskalens anmärkningar, åter-
står för mig, att granska de förhållanden, som i min
öfvertygelse orsakat Odins strandning. Vanligen
begagnar man vid segling öfver Nordsjön general-
karta af år 1797, då fråga är om att sätta kurs från
Skagerrack till kanalen eller tvertom, eller när man
kryssar i Nordsjön, Enligt detta kort, anser jag den
kurs, som på Odin sattes från Hofden norr ut haf-
va varit den rigtiga, ty kortetutvisar ett så småningom
aftagande djup åt Jutska kusten, att lodningen nödvän-
digt skulle angifva landets annalkande på erforderligt
afstånd från kusten, för att, idet fall kursen inklinerat
mera åt öster, hafva mer än tillräckligt rådrum, att sty-
ra nordligare och således mera långs landet för att med
förnyade lodningar uppnå den punkt, då man kun-
de böja ostligare mot Skagerns udde. Detta förhållan-
de har likväl förändrats sedan Limfjordens utbrott
mot Nordsjön, hvarigenom vattnets djup undergått
betydlig förändring, hvilket synes på specialkortet
af år 1835. I följd häraf skulle en kurs, som från
den ångfartyget Odin styrde, utaf hvad orsak som
heldst, endast inklinerade ett halft streck mera åt
öster, föra fartyget till den plats, der det förolycka-
des, utan att lodningarre kunde angifva landets an-
nalkande, emedan i båda fallen vattendjupet vore
lika. Kursen, som var riktigt sat., enligt general-
kortet, kunde således anses nästan för vågad, enligt
specialkortet. Men eburu detta orsakade den slut-
liga strandningen, förefinnas likväl flere urskuldande
omständigbeter: 4:o Sommartiden, heldst under en
längre fortsatt oafbruten vacker väderlek, bor-
de någon missledande strömsättning icke suppo-
neras, under så rak kurs oeh hastig fart, som den,
ett ångfartyg gör. Den fanns ej heller, hvilket i 4:e
mementet synes. 2:o Eburu sjömannen ganska ofta
är djerf och måste vara det, emedan han thy förutan ej
kommer långt, torde likväl de fleste sjömän här ej hafva
ansett någon stor fara för handen. emedan det icke
var att betvifla, att ju icke, heldst med ett så grund-
gående fartyg, som Odin, en sommarnatt, på en öp-
pen kust, både bränningar och land skulle, om nö-
dig uppmärksamhet jakttoges på däck, kunnat synas.
Jag kan också icke fatta, huru det är möjligt, att
bränningen endast kunde observeras på blotta 6
famnars afstånd från ångfartyget, och måste till och
med antaga, att olyckan hade undvikits, om den
vakthafvande officeren icke just i det olyckliga ögon-
blicket varit sysselsatt att efterse, låta afskära och
inlägga det nyss förut gjorda lodskottet. Då luften,
eburu mulen, icke beskrifves såsom tjocka, måste
det ock anses såsom någonting alldeles ovanligt, att
landet ej kunde skönjas på !.;:dels kabellängds eller
30 å 40 famnars distans, eller tillräckligen långt
från, för att undvika faran. 3:o Tillhör det ansvars-
styrmannen, som har på sitt ansvar skeppets räk-
Ringar och navigering, att, enligt 438 , undersöka.
således jemföra de begagnade korten; om han fästat
chefens uppmärksamhet på de båda nämade kortens
olika vattendjup, är icke bestämdt, reser deremot
synes, att han icke vid bestickets afsättning, klockan
492 om natten, enligt 448 i 1834 års reglemente
fruktat och gjort chefen uppmärksam på någon fara,
i följd af den kurs, som styrdes, ehuru det, vid
denna tidpunkt, ännu nogare hade bordt betänkas,
att en något ostligare kurs icke genem lodningarne
kunde upptäckas. 4:0 Enligt de. försök, som seder
mera, efter Odins olycka, skett, på Hans Maj:ts ång-
fartyg, Gylfe, af samma skapnad ech machineri, som
Odin, är det utrönt, att vid der kurs, Odin styrde
skulle Gylfes kompass haft 6 graders eller ett halft
strecks lokalmissvisning, åt öster: att Odin ej hade
den mindre, måste antagas, och det är dessa 6 gra-
ders lokalmissvisning, som ledt Odin till strand-
ningspunkten, men detta utvisar, att, hvad Kapten-
löjtnanten Ehnemark supponerat, ingen strömsätt-
ning egt rum. Olyckan är således orsakad af icke
beräknad lokalmissvisning, hvilket naturfenomen, se-
dan den tiden, Odin strandat, i sjelfva England, der
lokalmissvisningen måste vara mera känd, likväl vål-
lat mången stramdning, äfven med uppoffring af men-
niskolif.
Härefter företogs omröstning och yttrade sig Justi-
tierådet, Grefve G. A. Sparre, sålunda: Ehuru sy-
nas vill, dels som skulle den, af Kaptenlöjtnanten
Ehnemark, vid återresan rån England, med ångfar-
tyget Odin, valde kurs, som, oansedt den längre väg,
hvilken skulle öfver Nordsjön befaras, blifvit ställd
på endast 6 mils afstånd från Jutlands Bmordvestra
ra RA AA a TR AR Tr TT RT