RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Uti Möllekullaberg, inom Urshults församling
i Kronobergs län, föröfvades sistlidne vinter föl-
jande ohyggliga brott:
En 20 års bondflicka vid namn Sara Eriksdotter
hade förälskat sig i en ung dräng, och blef mor.
Hennes syskon förebrådde henne stundem hennes
belägenhet. Den 2: sisl. Januari, kl. emellan 7 ech
8 på morgonen, under det hennes moder, Elin
Jönsdotter, var ute i ladugården några timmar, för
att sköta kreaturen, framfödde Sara ett lefvande barn.
Då modren kem in från ladugården, underrättade
Sara henne em att hon blifvit förlöst. En stund
derefter blef flickan besvärad af så svåra plågor,
att hon föll i vanmakt, hvaruti hon låg ungefär en
timma. Under denna tid passade modren på och
tog barnet samt qväfde det i sänghalmen. Då flic-
kan kom sig före, frågade hon genast efter barnet,
då modren svarade, att hon qväft det. Flickan bör-
jade genast gråta bittert och förebrå modren hennes
gerning, men förbjöds strängeligen al modren att
omtala det för någon. Sedan medern låtit barnet
ligga 5 eller 4 dagar i sänghalmen, lade hon ut det
i köket, der hon för köldens skull hade ett svin-
kreatur, i tanka att svinet skulle uppäta barnet.
Sedan det legat i köket ungefär en vecka, utan
att svinkreaturet ville förtära det, eldade hon ugnen
och förbrände deruti barnet till aska, hvilken hen
sedermera gräfde ned i köket.
Imedlertid hade Saras belägenhet varit bekant
för flere, och då de mu sågo att hon blifvit förän-
drad till utseendet, misstänktes hon att hafva födt
barnet och tagit det afdaga. Horm häktades och
undersökning företogs d. 8 sistlidne Februari vid
Kinnevalds Häradsrätt, der Elin Jönsdotter bekände
sitt brett, hvarvid hon och dotter omtalade så hafva
tillgått, som efvanföre är nämdt. Medren förkla-
rade, att hen, då hem var ersam med sin afsvim-
made dotter, kommit att tänka på huruledes Sara
före nedkomsten visat ledsnad öfver sitt tillstånd
ech stundom derför erhållit förebråelser af syske-
nen, samt att Elin, i detta ebevakade ögonblick,
fattat ech utfört beslutet att döda barnet. Dottern
förklarade att hon, i anseende till sin mors stränga
tillsägelse, ej vågat omtala rätta förhållandet förr
än pu, men försäkrade, att barnet ej blifvit mördadt
med hennes vett och vilja, hvilket äfven hennes
moder medgaf och erkände.
Askan efter barnet blef sedan, efter moderrs an-
visning af stället der dem låg, upptagen och i pa-
ket öfversänd till provineialläkeren för att under-
sökas. I askar funnes endast några få förbrämda
berbitar inblandade, men dessa voro så små, att
läkaren af deras utseende och form icke ens kunde
sluta till efter hvilka bem de voro lemningar, ännu
mindre bestämma huruvida de tillhört kroppen af
någon menniska eller kreatur.
Häradsrätter dömde Elin Jönsdotter, enligt 418
kap. 4 Missgerningsbalken, att halshuggas och i
båle brännas. Sara dömdes, för det hon förtegat
sin moders brott, att, enligt 55 kap. 3 och 64
kap. 3 S Missgerningsbalken samt förordningen den
18 Nov. 17414 och 40 April 1810, att undergå 12
lagars fängelse vid vatten bröd, samt för lägersmålet
erlägga 32 sk. Bko till kyrkan, hvarefter hon skulle
inskild skriftas och aflösas:
Genom utslag den 93 sistl. Sept. blef Elin Jöns-
lotter af Götha Hofrätt, med anledning af grunder-
ne i Kongl. brefvet den 47 Juli 1795, dömd att,
enligt 14 kap. 4 Missgerningsbalken och förord-
ningen d. 40 sistl, Juni, för berörde sitt brott mista
ifvet genom halshuggning. För öfrigt fastställdes
Häradsrättens utslag.
Anmärkningsvärdt synes vid dessa utslag, att
dottern blifvit dömd till straff. för det hon icke
angifvit sin egen mor, hvilket strider mot det lag-
skipningssätt domstolarne i flere andra fall brukat
följa. — Målet är nu inkommet till Kongl. Maj:t.
BLANDADE ÄMNEN.
— SÄNDAN ÄR NÄR, al Guds ord och de nya-
ste tidshändelserna grundligen och öfvertygande be-: