glömmer för sammankomsten i en politisk krog-
klubb. De gamla idgerna om jemnlikhet, hafva
ännu icke utslocknat, och hvar och en, som utan
grundade anspråk vill agera aristokrat eller prins,
kan vara säker att ådraga sig allmänt hat. Her-
tigens af Aumale triumftåg från Marseille varen
dårskap. Prinsen kan vara en ganska skicklig
ung soldat, men några underbara bedrifter har
han ieke utfört, och sjelfva de officiella bulleti-
nerna veta icke om honom att berätta något an-
nat, än att han under fälttåget hade en diarrbe
om höll på att kosta honom lifvet. Hans gran-
na intåg i Paris väckte derföre afund eeh ovilja
och denna stämning, i förening med den allmän-
ma förbittringen öfver de sista financeåtgärderna
afseende på utskyldernas kontrollerande, gjorde
förbrytelsen möjlig.
Tidmngen The Courrier, som tillhör Torypartiet
menar åter att detta nya attentat måtte inskär:
pa hos Fransyska regeringen nödvändigheten at
använda strängare mått och steg för att håll
Jacobinismens elycksaliga hydra inom skrankorna
Det herrskar, menar han, en anda och rastlöshe
ibland det unga Frankrikes republikaner, son
gränsar till brutalitet och vansinne, samt fråga
efter ingenting. Ömsom theorister och terrori
ster, predika de dödsstraffens afskaffande och beg;
i samma ögonblick med kallt blod ett lönnmord
utar att betänka eller ens ana den inkonseqvens
som de derigenom låta komma sig till last. De:
artighet och urbanitet, som fordom var den mes
glänsande juvelen i den Fransyska karakteren, ä
förvisad ur deras generations codex; deras fri
het är anarki, deras tro materialism ; deras foster
landskärlek en mask, döljande de nedrigaste pas
siomer, som kunna fostras af beständig sysslolös
het, fåfäng egoism och vansinnig ärelystnad.
La Revue de Paris, en veckoskrift, yttrar si;
öfver de sista dagarnes oroliga folkskockninga
på gatornme i allmänhet och säger, att de egent
ligen bestodo i grupper af personer, som blefvc
stående och sågo på hvarandra, utan att vet:
hvarföre de hade samlats: nyfikna förbigåend
och sysslolösa dagdrifvare. Man vill, heter det
se den så kallade emeuten, stannar, för att gapa
och på det viset bidraga de tranquila åskådarn
sjelfva till oordningen. Detta innefattar i si;
sjelf ingenting och ändå något; det är inge:
verklig grund till farhågor dervid för handen
och ändå är man icke lugn. Man kunde nästar
kalla det en fantasiemeute, men den sätter likvä
alla dem i rörelse, hvilkas pligt är att vaka öf
ver ordningen i den stora staden; den visar si
på flera punkter, utan att någorstädes komm
till utbrott; den injagar fruktan hos köpmännen
afskräcker kunderna och tvingar säljarne at
stänga igen sina bodar på de ställen, der folke
skockas, men den är för många ett föremål fö
nyfikenheten och en anledning att gå ut och
promenera. Denna trängsel vid oordningarne
skådeplats är dåraktig; detta har man tusen gån
ger sagt Parisarne; de medgifva det också, me
gå ändå dit; allt är för dem skådespel och et
ämne att få språka om och berätta för hvar
andra. Så är nu en gång karakteren hos de
folk, sem vant sig vid det offentliga lifvets re
telser; de törsta efter händelser och intryck
Demosthenes skildrar för oss Athenienserne, nä
de gingo omkring på torget oen frågade hvar
andra efter underrättelser, huru kungen af Ma
eedonien mådde. Romarne, när de möttes p
forum, frågade hvarandra: hvad nytt ifrån Al
rika? Paris har ärft denna Romarnes och Gre
kernes oroliga rörlighet. Dess invånare måst
dagligen bafva nya sensatiomer, och hela verlde
är knappt tillräckligt att lemna ämnen dertill.
Intetdera af de föregående räsonnemangern
synes dock så värdt att begrunda, som den of
vatnämnda artikeln i Courrier Francais, der
de engelska tidningarnas emdömen besvara:
Den lyder som följer:
cHändelserne i Clermoat oeh mordförsöke
emot hertigen af Aumale gifva de engelska tic
ningarna ämnen till deklamationer emot Franl
rike. Då man läser dem, skulle man anse Frank
rike vara i ett sjuklighetstillstånd och dess in
vånare för ett folk af atheister, konungamördar
och vilda djur. Hvarje samhälle har sitt a
skum, hvilket händelsernes storma kastar upp pF
ytan. Det finnes väl ingen nation, hvars ka
rakter icke visat sig vanställd vid politiska erc
ligheter. Samma starka värraz, ur hvilken til
gifvenheten för fåderneslandet uppspirar, oc
sem utvecklar geniet för befäl, upprörer äfve
RE UA FS Tustland I J.A Kra